Ta från de fattiga och ge till de fattiga

Regeringens kommande budgetproposition börjar tydliggöras, i alla fall om man får tro media. Det rör sig om skattehöjningar i de allra flesta fall.

Jobbskatteavdraget minskar för de med högst inkomster. Som vanligt vill man bestraffa de som har höga löner, man sänder därigenom signalen att de som vill lyckas gör bäst i att göra det utomlands. Många duktiga akademiker hamnar efter 15-20 års tjänst i de löneintervall som nämns, det är de som traditionellt sett lärt upp och indoktrinerat de unga som just kommit ut i arbetslivet. Signalen är nu att personer som lagt 15-20 år av sitt arbetsliv på att bygga kunskap inom sina områden gör bäst i att tillämpa detta någon annanstans.

Dessutom passar man på att sänka gränsen för statlig straffskatt, vilket förutom att det drabbar redan nämnda grupp även slår mot relativt nyutexaminerade akademiker inom många områden. Det är bättre att ta sin statligt finansierade akademiska utbildning och flytta till ett land som uppskattar den, särskilt eftersom man nu sänkt gränsen till en sådan nivå att det till och med kan löna sig att flytta redan innan många akademiker börjat fundera på att bilda familj.

Genom att ta bort den sänkta arbetsgivaravgiften för personer upp till 26 år gör man det mindre lönsamt att anställa de som valt att inte gå den akademiska vägen. Men det gör ingenting, man kompenserar genom att införa obligatorisk skolgång fram till 18 år, dvs tills man är nästan klar med gymnasiet, en "nästan färdig" gymnasieutbildning värderas högre än ett par års erfarenhet i ett arbete som per definition måste vara orättvist, eftersom det är ett faktiskt jobb.

De ondskefulla företagen ska minsann inte få utnyttja unga på det sättet, även om det inte gör någon egentlig skillnad för ungdomarna som ändå får en lön istället för ett bidrag och som dessutom sätts i arbete på ett produktivt sätt.

Är man dessutom pensionär och driver eget företag parallellt så ska man straffas rejält. Att sätta folk i arbete, även om det är en pensionär, måste vara på gränsen till olagligt!

Nej, man får verkligen hoppas att det här till största del är socialisternas drömmar och inte framtiden...

Inkomstdeklaration - hur ovetandes kan man vara?

Det är snart dags för inkomstdeklaration igen, blanketterna skickas visst ut i dagarna.

Återigen kan man inte upphöra att förvånas över hur dålig koll de flesta verkar ha på sin privatekonomi. Tidningarna och media i allmänhet gör inte saken bättre över sina rubriker; Nu kan du kolla om du får tillbaka på skatten skriver DN, bara för att ge ett exempel. GP är lite försiktigare med sin "Deklarationerna på väg ut".

För "tillsvidareanställda" är kalkylen ganska enkel - betalar bara arbetsgivaren in skatt enligt rätt skattetabell bör normalläget vara att man får en liten kvarskatt eller en liten summa tillbaka.

Det som ställer till det är stora lån (kapitalutgifter), resor till och från arbetet samt eventuell jämkning som man gjort för att betala mer eller mindre skatt än vad tabellen anger. Men inte heller där borde det finnas något att förvånas över; såpass koll bör varje svensk ha på sin egen ekonomi.

Ändå blir folk i allmänhet "glada" när de ser att de får tusentals kronor i skatteåterbäring - trots att det egentligen bara visar att de har betalt för mycket skatt till staten och dessutom i de flesta fall är ett bevis för att den egna ekonomin är så dålig att man måste låna stora summor och betala stora ränteutgifter.

Nu har det påbörjats diskussioner om att lyfta bort skatteavdraget för ränteutgifter - dvs statens rabatt på bolån - även om man nyligen sagt nej till det just nu. På lite längre sikt är det ett bra initiativ, men det kan vara svårt att få stöd för det hos folket. Samtidigt är det ett av de bästa sätten att få folk att inse fördelarna med att amortera även när räntan är låg.