Återhämtning?

Prognoserna kunde som sagt var lika gärna vara spådomar, det går inte att sia om framtiden och det gäller även ekonomin. Oväntade saker ("svarta svanar") kan hända och ge oförutsägbara konsekvenser. Eller så kan de som ställer prognoserna helt enkelt ha fel.

Människan är lustig på det sättet, när en prognos ställs felaktigt, vilket den gör i de flesta fall, så rycker man man axlarna och fortsätter utan att sätta någon större vikt vid det hela. Men när en prognos slår in, då minns man det och blir övertygad om att alla prognoser alltid slår in.

Det senaste modeordet är valutakrig. Orakel runt om i världen börjar se att olika länders försök att stärka sina positioner och garantera återhämtning kan resultera i att man genom att använda sin valuta försöker göra landet gynnsamt för investeringar - externa eller interna beroende på vilket land det är.

Kina och USA slåss om att skapa den billigaste valutan för att främja sina egna exportfördelar, i Sverige tuggar vi på som vanligt vilket riskerar att drabba vår betydande export negativt. Valutamässigt är Sverige just nu ett av de starkaste länderna i Europa, men det beror på att vi till skillnad från andra varken har Euro eller en valuta som är låst mot Euro.

Kina har under lång tid försökt bygga en styrkeposition, det är lätt att glömma att Kina är en kommunistisk stat. Man tycks ha gett upp hoppet om en "kommunistisk revolution" och i stället anpassar Kina sig efter den globala marknaden. Man ställer sina egna krav och med den tyngd som 20% av världsbefolkningen har får man oftast som man vill. Samtidigt har både USA och Europa pumpat in stora pengar i Kina för att de ska leverera billiga varor och billig arbetskraft. Frågan är om det är bra på sikt?

För den enskilde i Sverige finns det inte mycket att göra åt saken, naturligtvis. Man kan dra nytta av en stark krona genom att resa utomlands och man bör se över vilka fondinnehav eller eventuella utländska aktier man har som noteras i andra valutor. En sjunkande dollar gentemot kronan påverkar t ex pensionsfonder som noteras i dollar negativt då fondförmögenheten mätt i svenska kronor minskar. Självklart?

Spåmän spekulerar

Om den ekonomiska utvecklingen är det omöjligt att sia, både på kort och på lång sikt. Det hindrar dock inte prognoserna som ständigt strömmar in från alla möjliga ohc omöjliga håll.

Bland andra GP rapporterar att chefsbarometern anger att 2059 chefer i Sverige som egentligen inte vet mer än andra tror att konjunkturen har vänt. Att sammanställa information av erkänt dålig kvalité genom att medelvärdesbilda är ingen statistiskt säkerställd metod.

Samtidigt pågår spekulationerna om vem som kommer att få årets "Nobelpris" i ekonomi. Vår tids spåman/spåkvinna kan man tro. DN verkar i alla fall säkra på att det bland de hetaste kandidaterna finns en makroekonom.

Makroekonomi handlar om att försöka förutsäga hur den stora massan beter sig i ett ekonomiskt perspektiv, en sorts förväntad utveckling av arbetslöshet, inflation, räntor, nationalekonomi och så vidare. Historiskt sett kan man utläsa händelser på marknaden genom just genomsnittsbildning, ungefär som man försöker genomsnittsbilda spådomar om framtiden för att nå fram till ett mer sannolikt resultat.

Ett annat klassiskt knep att förutspå framtiden är att titta på historien och försöka dra paralleller till mönster man sett den senaste tiden. En sådan spekulation är att oktober brukar vara en dålig börsmånad. Nu visar artikeln att även det omvända är sant - oktober brukar vara en bra börsmånad.

Fin fem fel.

För den intresserade rekommenderas This Time is Different - Eight Centuries of Financial Folly av Reinhart och Rogoff (Adlibris). Boken försöker förklara varför de ekonomiska spåmännen alltid kommer fram till att den nuvarande krisen skiljer sig från den senaste och hur det kommer sig att det trots allt inte är så. Analysen är gjord på historiska data från de senaste åtta hundra åren. Cornucopia? har skrivit om boken vid en mängd tillfällen.