Ett nej är ett nej... Eller?

Det ska bli spännande att se hur Göteborgs kommun hanterar trängselskatten framöver. Trots en bred politisk överenskommelse som låg till grund för beslutet bakom trängselskatten tvingas man nu hantera folkets nej.

Flera av vänsterpartierna driver hårt på lagar om kvinnofrid och samtyckeslagar liknande de som nyligen införts i bland annat Kalifornien där allt annat är ett "ja" numera är ett "nej". Det borde gälla i alla frågor, även gällande trängselskatten. Folket har sagt sitt, punkt.

Det har varit relativt tyst när det gäller den politiska utvecklingen i Göteborg efter valet. Flera partier har låtit sina valaffischer sitta kvar, de kanske hoppas på omval? Vem som ska leda stan är oklart men det finns väl en överhängande risk att mutornas general Hulthén fortsätter sitta i toppen - Muteborg är ju hennes stad - kosta vad det kosta vill.

Samtidigt kommer trängselskatten att höjas vid årsskiftet, enligt den femårsplan som göteborgskamraternas statsduma sedan tidigare accepterat.

Idén med en folkomröstning gällande trängselskatten var förmodligen helt fel redan från början. Psykopater är kända för att vara övertygade om att de är så mycket smartare än alla andra att andra tror på vad man säger och gör som man vill. Snart blir det upp till bevis för att se vem som bestämmer och vem som tvingas följa efter...

Felanaly(S)

Socialdemokraterna måste undra vad som gick fel i valet.

I Göteborg gör S ett riktigt dåligt val och tappar sex mandat, samtidigt som M knappar in. Vad som hände på riksnivå vet de flesta redan vid det här laget. Det kan också vara så att det rödgröna samarbetet kommer att avbrytas.

En helt ovetenskaplig analys av läget får mig att tro att det beror på kvinnorna i toppen - Mona Sahlin och Anneli Hulthén.

Först och främst är arbetarrörelsens medlemmar inte direkt de mest jämställda männen i samhället. På verkstadsgolvet råder en helt annan jargong och kamratskap än vad det gör i politikens korridorer. Att ha en kvinnlig ledar fungerar säkert om det är rätt kvinna i toppen, men båda de här damerna har en tendens att göra sig opopulära.

Att Hulthéns radioreklam lät som talsyntesen på en gammal Commodore 64 från 80-talet gjorde inte saken bättre. Ska inte en politiker ha talets gåva, även om han eller hon läser innantill?

Och Mona Sahlin har aldrig gjort något gott intryck, att hon har fuskat och fifflat och dessutom åkt fast som få andra är allmänt känt. Men ändå blir hon partiledare för ett arbetarparti där hatet mot den fuskande överklassen är starkt betingad.

De första TV-uttalandena igår kväll var otrevliga och ohyfsade från både Sahlin och Hulthén. De snäste åt kamerorna och betedde sig som väldigt dåliga förlorare.

En sista fråga - när ska LO inse att man inte representerar sina medlemmar genom att hjälpa ett enskilt parti i valkampanjen? De dagar då alla arbetare var Socialdemokrater är förbi - om det någonsin existerat något sådant.