Det utlovades förändringar. Förbättringar. Mer av det det den och mer av det till den andre. Mer rättvisa och mindre orättvisa, bättre sånt och bättre sånt.
I vakuumet efter valet händer precis ingenting. Ingen talar längre om förändringar och förbättringar. Det som händer är en utdragen debatt om vad som ska hända. Alla förslag och idéer som fanns tidigare är som bortblåsta. Vi vann, nu måste vi få lugn och ro så att vi kan ta tag i det här!
Regeringsbildandet skapar en osäkerhet som är svårnavigerad. Vad kommer att hända med regelverket kring arbetsgivaravgifter, kring vården, kring skolan och hur kommer nästa års omfördelning av ekonomiska medel se ut? Kan de som vann valet 2014 med samma resultat som de hade när de förlorade 2010 åstadkomma någonting?
Visar inlägg med etikett val 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett val 2010. Visa alla inlägg
onsdag 24 september 2014
tisdag 12 oktober 2010
Double dip eller dags för återhämtning?
Under 2008-2009 var det många som talade om en så kallad double-dip, en djup ekonomisk nedgång följd av en kort uppgång där en djupare nedgång väntar bakom hörnet. Tanken fanns där hos många av oss, men återhämtningen under 2010 har varit stark, ändå talar man nu om risken för ett återfall.
De ekonomiska svängningarna är kända för att vara oförutsägbara, det handlar ofta om rena spådomar som, om de slår in, i efterhand tillvägs stor trovärdighet. Läs även mitt tidigare inlägg om Spåmännen som står för de ekonomiska förutsägningarna.
En av de större riskerna med en andra dip är att Sverige, som inte drabbats av någon bostadskrash under 2008 nu får ta en större smäll när priserna ska ner till mer rimliga nivåer. I det perspektivet är det 85%-iga lånetaket givetvis en dämpande faktor, men det kom i så fall för sent och var egentligen för litet.
Det är skönt att se att budgeten fokuserar på sparsamhet och att utöka andelen arbetande i samhället snarare än att spendera finanserna på att mörka arbetslösheten genom diverse utbildningar och andra åtgärder.
Boendekostnader under hösten
Hösten och vintern är dyra månader för de som har "eget" boender, dvs för oss som bor i egen villa eller i en bostadsrätt eller hyresrätt där vi själva får betala för uppvärmningen. För det mesta ser elbolagen även en möjlighet att utnyttja det faktum att elförbrukningen skjuter i höjden och ser till att höja priserna rejält just när förbrukningen är som högst.
Regeringen presenterar sin nya budget idag, som väntat utan några större överraskningar. De marknader som vi exporterar till har inte riktigt fått den fart som man väntat sig och därför blir den nya budgeten lite försiktigare. I praktiken innebär det att man skruvar ner något på vallöftena, vilket säkert har lika mycket men faktum att det är valår att göra som att våra exportmarknader inte går enligt (budgeterad) förväntan.
Det är positivt att man höjer studielånen i den nya budgeten men som all typ av skuldsättning är det svårt att få svenskarna medvetna om vad de drar sig in i. För egen del är studielån snart ett minne blott, beroende på en försiktig skuldsättning och aggressiv avbetalning. Det ska bli skönt att få se "hela" lönen för första gången.
Att satsa på utbildning i grundskolans senare år är oerhört viktigt. Tyvärr går många av satsningarna till fel saker; Socialdemokraternas måtto "alla ska vara lika dåliga" har slagit igenom i skolan så till den milda grad att vi snart står med ett land utan ordentlig kunskap. Det är inte bara ingenjörer och läkare som behöver en bra bakgrund för att kunna studera vidare, även andra yrkesgrupper måste få rätt förutsättningar redan i grundskolan. Det pratas mycket om språktest för invandrare men samma hårda krav bör gälla vid antagning till unversitet och högskolor, det är en katastrof att vi utexaminerar vad som skall vara högkompetenta akademiker som inte en kan skriva ordentligt. Trots att det finns hjälpmedel för de som eventuellt är lite svagare.
På den politiska sidan kan man känna lite skadeglädje av att Sahlin inte gillade Kristian Luuks bemötande i SVT:s valvaka på valnatten. Det hade hon förtjänat. Lars Ohly var inte heller nöjd, men det är tydligen OK att han beter sig som han gjorde.
-
För de som tänker sälja eller värdera om sin bostad för att kunna utöka sin skuldsättning rapporterar en undersökning bland sveriges mäklare att badrummet är det rum som är viktigast vid en försäljning. Det är inte någon stor överraskning - att badrum och kök är viktiga för potentiella köpare är både lätt att förstå och lätt att sätta sig in i.
onsdag 6 oktober 2010
Bildt kvar - vilken lättnad!
Det är med glädje jag noterar att Carl Bildt är kvar i posten som utrikesminister. Det kan behövas för Sverige, och för EU. Bildts blog är läsvärd, inte bara för att han rapporterar från vår omvärld utan även eftersom han visar det politiska arbetet med en öppenhet som våra övriga politiker borde dra lärdom av. Och det utan omotiverade personliga påhopp a la Bodström.
Nu blir det väl som vanligt rabalder kring de nya ministrarna när de ska granskas i sömmarna på ett sätt som på något vis är väldigt typiskt svenskt. Att man inte betalar TV-avgift eller har anlitat svart städhjälp emellanåt säger väl ingenting om den politiska kompetensen?
Lite roligt är det att så länge Bodström inte befinner sig i riksdagen så har Alliansen nästan majoritet - 173 mandat räcker ganska långt, särskilt om V skickar någon på toaletten och MP har någon borta av annan luddig anledning.
Man kan inte annat än förundras över vissa av kommentarerna på GP.se i samband med artikeln om de nya ministrarna. Ett exempel från signaturen "Björn Svensson, metallare":
Nej!Om man nu lyssnat på folkets röst och respekterat valuslaget, så skulle Jimmie Åkesson självklart haft en post i regeringen. Skandal att man på detta sätt motarbetar ett parti som ska ge folket talan i Riksdagen. Det är dags för djupare förändringar nu!
Personen som skrivit kommentaren är förmodligen inte medveten om att samtliga partier inte är representerade på ministerposterna, förlorarna brukar normalt sett inte få några ministerplatser. I regeringen finns bara Alliansens partier representerade - en regering som trots att den skapats av en knapp minioritet (173 av 349 platser i riksdagen) ändå kommer att leda Sverige.
Jag hoppas att signaturen ovan lagt till epitetet metallare av ren ironi. Är man med i Metall så stödjer man väl per automatik Socialdemokraterna? Eller hur var det nu, vart går medlemsavgifterna? Och hur som helst ligger väl Sverigedemokraterna politiskt väldigt långt till höger? Och Socialdemokraterna till vänster... Eller hur var det nu?
Etiketter:
Carl Bildt,
Fredrik Reinfeldt,
Mona Sahlin,
val 2010
måndag 4 oktober 2010
Regeringsbildning
Så var det äntligen dags att bilda regering. SD dansar naturligtvis på mediavågen och det skapas en hel del dramatik kring deras möjligheter att hjälpa, eller stjälpa, en tänkbar regering.
Riksdagen öppnas under morgondagen och förhoppningsvis kan vi sedan få en regeringsförklaring som med stöd från några av de rödgröna kan ge en stabil och långsiktig regering.
Att samarbeta med SD eller att genom att motarbeta Alliansen kan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet orsaka kaos i Sverige. Man gömmer sig gärna bakom att det är SD som är de egentliga vågmästarna, men för att man ska kunna få en vågmästarroll behövs att övriga partier tillåter att det blir så.
Socialdemokraterna tycks mycket bekväma i att gömma sig bakom sin garderob och skylla allt på Alliansen, men det är som sagt var inte alls så enkelt i praktiken. Bodström är snabb med kritiken av Reinfeldt men verkar samtidigt inte inse att Socialdemokraterna är de stora förlorarna i valet, oavsett vad som händer nu.
Bodström missar poängen att Socialdemokraterna som största parti faktiskt också har det största ansvaret gentemot väljarna. Det är också bland S-väljarna som de största motståndarna till SD finns. Man har på sätt och vis en skyldighet att samarbeta med regeringen för att skapa en stabil mandatperiod.
Etiketter:
Alliansen,
Fredrik Reinfeldt,
Sverigedemokraterna,
Thomas Bodström,
val 2010
tisdag 28 september 2010
Är valet något annat än en katastrof?
Det är förvånansvärt att ett land som tror sig vara "Sveriges modernaste land" inte klarar av att hantera ett politiskt val. Media är som vanligt de värsta klåparna, men det verkar som om inte ens Valmyndigheten vet vad man håller på med.
Nomineringssystemet i Sverige innebär tydligen att vem som helst kan bli invald som representant för vilket parti som helst. Och dessutom med bara ett fåtal röster per person. Det innebär att man kan skriva sitt eget namn på valsedeln och i princip lyckas få en plats, bara man satsar på "rätt" parti, dvs ett parti med få utnämnda representanter men som ändå får relativt många röster.
Jag efterlyser fortfarande möjligheten att kunna rösta över internet med e-legitimation.
torsdag 23 september 2010
Medial storm
Läget i riksdagsvalet och rösträkningen efter detsamma börjar bli en medial storm. Nättidningarna överträffar varandra i explosiva rubriker och gör allt för att skrämma och förvirra väljarna. Man tar hjälp av experter för att "reda ut" kaoset, samtidigt som man själv bidrar till kaoset med det rakt motsatta budskapet.
Länkarna ovan går till expressen där en expert uttalar sig om att risken för omval är låg, samtidigt som man även skriver att kaoset i Arboga kan leda till omval.
När det gäller media går mycket av deras arbete ut på att skaffa läsare genom att publicera sådant som skrämmer och sådan som folk vill läsa när de är skrämda. Den mediala stormen leder sedan till att medierna överdriver verkligheten genom att de hela tiden refererar till varandra och till den växande skräcken som de själva spridit.
Boken Risk av Dan Gardner beskriver på ett bra sätt varför vi ständigt missbedömer risker och sannolikheter baserat på vårt evolutionära arv. Den kan rekommenderas. Boken berör dessutom varför media ofta driver på varandra utan att inse att de bidrar till elden, snarare än att sakligt beskriva den.
I ett "vanligt" val hade den här typen av olycksfall under rösträkningen aldrig rapporteras men tack vare ett ovanligt jämt läge där Sverigedemokraterna tycks få en betydande roll i riksdagen finns det naturligtvis ett nyhetsvärde i att driva på de här nyheterna.
Carl Bildt har kommenterat saken med att en minoritetsregering snarare är regel än undantag, något som också saknas i medias rapportering.
Om en tid är säkert allt detta glömt.
onsdag 22 september 2010
Är nedgången en följd av valresultatet?
OMX gick ner 0,75% idag, aktierna i min portfölj stannade på -0,4% men fonderna på -1%. En sänkning av innehaven alltså, men inte så farligt.
Valets utfall är fortfarande osäker, men det börjar klarna till ett läge där Alliansen fortfarande inte får majoritet. Det är beklagligt, det är givetvis enklare med en regering som helt klart styr och ställer som den själv vill. Det återstår att se om Mona Sahlin sviker sina ideal och väljer att bilda en majoritetsregering med Sverigedemokraterna. Det hade inte förvånat mig, men som tur är krävs att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet är med på ett sådant samarbete och det hade förvånat mig.
De goda nyheterna kring Lundin Petroleum gjorde att jag var nära ett köp där, men jag slutförde aldrig ordern. Jag har redan ett bra innehav i Lundin Mining och det känns som att det räcker med Lundin i min portfölj efter det. Jag är för osäker på bolagens inbördes förhållande för att gå in i båda samtidigt. Lundins påstådda folkrättsbrott gör att jag med spänning ser fram emot att under de närmsta fyra åren fortsätta med välrenommerade Carl Bildt som utrikesminister!
Etiketter:
Lundin Petroleum,
Mona Sahlin,
Sverigedemokraterna,
val 2010
(M)ajoritetsregering?
Trots de mediala försöken att få valvakan i söndags att framstå som något spännande är det den slutgiltiga rösträkningen som sker just nu som tycks bli den verkliga nagelbitaren. Knappt 300 röster från rätt distrikt kan göra hela skillnaden.
Rösträkningen går att följa "live" hos Valmyndigheten. På samma plats finns även en lista över hur många röster övriga partier har fått samt en roande lista över de partier som handskrivits på valsedlar men som inte existerar.
Värt att notera är att Piratpartiet får 0,63% av rösterna och Feministiskt Initiativ 0,38%, så här långt. PP ligger alltså betydligt bättre till än Fi. Det tragiska med de här siffrorna är att dessa 1% av rösterna hade kunnat bli avgörande för övriga partier, om de som lagt sina röster på PP och Fi istället valt att rösta på de rödgröna, eller på alliansen.
Det är lätt att vara efterklok.
tisdag 21 september 2010
Valets påverkan på börsen
Det talades mycket om hur valresultatet skulle synas på börsen, men i mina ögon ser det ut precis som tidigare. Gårdagen orsakade en liten uppgång där min portfölj tycks följa index. Dagens handel ser möjligtvis lite mer positiv ut, men det är för tidigt att säga än.
Swedbank har varit starkt de senaste veckorna, skönt att se att banksektorn tycks återhämta sig.
Nu gäller det bara att krisen är över och att vi inte kastas in i en ny omgång. Med tanke på valresultatet skulle man kunna tro att så är fallet, tidigare har Sverige styrts av högern då det varit dags för kris. Kan man använda valresultatet som ekonomisk termometer, tro?
Hur Sverigedemokraterna kommer att påverka det ekonomiska klimatet är omöjligt att säga. Visserligen har övriga partier ansträngt sig till det yttersta för att frysa ut dem så här långt (i två dagar) men det lär inte hålla i längden. En brasklapp för att Alliansen fortfarande kan få egen (M)ajoritet, det är tydligen ganska få röster som saknas.
Etiketter:
Alliansen,
Sverigedemokraterna,
Swedbank,
val 2010
måndag 20 september 2010
Felanaly(S)
Socialdemokraterna måste undra vad som gick fel i valet.
I Göteborg gör S ett riktigt dåligt val och tappar sex mandat, samtidigt som M knappar in. Vad som hände på riksnivå vet de flesta redan vid det här laget. Det kan också vara så att det rödgröna samarbetet kommer att avbrytas.
En helt ovetenskaplig analys av läget får mig att tro att det beror på kvinnorna i toppen - Mona Sahlin och Anneli Hulthén.
Först och främst är arbetarrörelsens medlemmar inte direkt de mest jämställda männen i samhället. På verkstadsgolvet råder en helt annan jargong och kamratskap än vad det gör i politikens korridorer. Att ha en kvinnlig ledar fungerar säkert om det är rätt kvinna i toppen, men båda de här damerna har en tendens att göra sig opopulära.
Att Hulthéns radioreklam lät som talsyntesen på en gammal Commodore 64 från 80-talet gjorde inte saken bättre. Ska inte en politiker ha talets gåva, även om han eller hon läser innantill?
Och Mona Sahlin har aldrig gjort något gott intryck, att hon har fuskat och fifflat och dessutom åkt fast som få andra är allmänt känt. Men ändå blir hon partiledare för ett arbetarparti där hatet mot den fuskande överklassen är starkt betingad.
De första TV-uttalandena igår kväll var otrevliga och ohyfsade från både Sahlin och Hulthén. De snäste åt kamerorna och betedde sig som väldigt dåliga förlorare.
En sista fråga - när ska LO inse att man inte representerar sina medlemmar genom att hjälpa ett enskilt parti i valkampanjen? De dagar då alla arbetare var Socialdemokrater är förbi - om det någonsin existerat något sådant.
Nu gäller det att ta ansvar...
Igår undrade jag om Sverige verkligen har mer än ett parti, jag tycker personligen att alliansen och de rödgröna ligger nära varandra. Under valvakan visade det sig att det faktiskt är så, Sverigedemokraterna hade jag mer eller mindre räknat bort.
Sverigedemokraterna tycks ha störst stöd i södra Sverige, den del av Sverige som historiskt sett är minst svensk och mest dansk. Själv tycker jag att det är ironiskt, att landområden som införlivades i Sverige först under senare delen av 1600-talet är grogrund för ett parti som säger sig sätta Sverige i första hand.
Med det sagt så kan man gå vidare till analysen av hur partierna betedde sig i går kväll. Vad man än tycker om Sverigedemokraterna så är de invalda i riksdagen av folket, de har större folkstöd än både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Det faktum att de kan bli invalda trots att övriga partier inte ens vill ta i dem med tång visar, faktiskt, att vi har en demokrati.
De rödgröna vägrar samarbeta med Alliansen och Alliansen själv har inte idag ensam majoritet i riksdagen. Frågan är då vems ansvaret är för att se till att vi inte hamnar i en situation där de rödgröna så totalt stänger dörren för samarbete att Sverigedemokraterna ändå får en betydande roll i riksdagen.
Det är naturligtvis skönt att den Socialdemokratiska epoken är slut, om det nu går att bilda en minoritetsregering i det nu rådande läget. Jag tror att det värsta som kan hända just nu är att Sverige går till omval, vad händer i så fall?
Reinfeldt öppnar för samarbete med Miljöpartiet, som snabbt säger sig vara ointresserade av att styra tillsammans med Moderaterna. Jag tolkar det som att Miljöpartiet föredrar en regering som måste låta sig styras av Sverigedemokraterna. Återstår att se hur rumsrena Sverigedemokraterna har blivit, att öppet vilja begränsa invandringen är i sig inte främlingsfientligt.
Jag undrar hur Socialdemokratens valfiske i förorterna har fallit ut. Risken är att det är den typen av aktioner som har minskat Alliansens mandat och istället öppnat för Sverigedemokraterna. Desperata åtgärder slår ofta tillbaka på något sätt. Valdeltagandet är rekordhögt, vilket innebär att vi nu är mer demokratiskt representerade än tidigare.
Några frågor kvarstår:
Vart tog Piratpartiet vägen?
Hur lång tid tar det innan Mona Sahlin avgår? Hon är arrogant, otrevlig och en dålig förebild för svenska folket. Thomas Bodström framhäver att hon har tre gånger så lång erfarenhet av att sitta i regeringen som Fredrik Reinfeldt. Skulle det vara positivt???
Etiketter:
Fredrik Reinfeldt,
Mona Sahlin,
Piratpartiet,
Sverigedemokraterna,
Thomas Bodström,
val 2010
söndag 19 september 2010
Dags att rösta!
För en hel del svenskar är det så dags att gå och rösta nu. Att fritt kunna förtidsrösta är en bra början, men jag skulle hellre vilja rösta med e-legitimation och röstkort på nätet, varför går inte det? Det har säkert något med integritet och problematiken med att fastställa att det verkligen är rätt person som röstar att göra... Men visst hade det varit skönt?
Jag blir lite fundersam över att man tydligen kan bestämma sig för vad man ska rösta på när man befinner sig i valbåset, borde man inte ha bestämt sig tidigare? Anledningen till att en vallokalsundersökning kan visa att det finns ett sådant beteende kan givetvis vara att många inte vill uppge vad de ska rösta på innan de går in i vallokalen ("Nej, jag har inte bestämt mig än.") alternativt att man vet vilket block man ska rösta på, men inte vilket parti.
måndag 6 september 2010
Vart tog Socialdemokraterna vägen?
Jag har noterat att Socialdemokraterna syns mindre i media för tillfället och har funderat på varför, tills jag såg det här inlägget på Thomas Bodströms blog. Ja, jag ligger efter.
Bodström befann sig (alternativt befinner sig) alltså i USA för att hjälpa familjen att komma tillrätta. Det är helt rätt av Bodström att sätta familjen först, möjligtvis är tidpunkten för själva flytten lite illa vald med tanke på att valrörelsen är i full gång.
Mona Sahlin har inte fått säga så mycket på sistone, så plötsligt står Socialdemokraterna utan talesman i valrörelsen. Konstigt, fast Bodström hade nog inte räknat med att man redan i årets valrörelse skulle vara så beroende av honom.
Nu får Lars Ohly större plats i den rödgröna röran, fast det kanske är bra; människor med tydliga intressen och klara åsikter är lättare att förutsäga. Dessutom visar han på ledaregenskaper som kan komma att behövas. Fast det hade kanske varit bra om SVaMP (S, V and MP, kanske?) hade varit överens innan de gick till val.
Min gissning är att Thomas Bodström står som Socialdemokraternas partiledare efter valet, kanske redan i år.
Etiketter:
Lars Ohly,
Mona Sahlin,
Thomas Bodström,
val 2010
torsdag 19 augusti 2010
Debatt, uppföljning
Jag skrev igår om debatten mellan Bodström och Ask på SVT. Bodström kommenterade senare själv debatten på sin blog. Intressant.
Thomas Bodström är aggressiv och intensiv, han går verkligen på offensiven i valrörelsen. Kanske har den Socialdemokratiska ledningen för sent insett misstaget att välja Toblemona Sahlin till partiledare och statsministerkandidat och arbetar nu med backup-planen Bodström för att ha ett säkrare kort inför nästa val?
Min bild av SÄPO är starkt färgad av Jan Guillous tankar och fantasier (i form av Carl Hamilton) vilket gör att jag är skeptisk till allt som har med SÄPO att göra. Fast just den delen av polisen har säkert moderniserats sedan den på Gestapo-liknande manér åsiktsregistrerade svenska medborgare åt den socialdemokratiska regeringen, får man hoppas.
Trenden i Bodströms rättspolitik är tydlig: strängare regler och friare tyglar för polis och nästan-vem-som-helst (läs: Antipiratbyrån).
Etiketter:
Beatrice Ask,
Guillou,
Thomas Bodström,
val 2010
onsdag 18 augusti 2010
Debatt
Tvärt emot mina principer slog jag på TV:n i morse och lyckades på så sätt börja dagen med någon form av debatt mellan Thomas Bodström och Beatrice Ask.
Det är intressant att se hur politiker hela tiden försöker skyffla över ansvaret på varandra; Bodström tycker att Ask inte gör något och Ask tycker att hon har infört saker som Bodström visserligen har föreslagit själv, men som han inte lyckats få igenom den rödgröna röran.
Jag klarade inte av mer än några minuter, dels eftersom polisen och justitieämbetet inte intresserar mig tillräckligt mycket, dels eftersom jag tycker att just de här båda ligger för nära varandra vad det gäller hur mycket Collateral Damage man tycker att gemene man ska ta för att polisen ska få de möjligheter som tydligen behövs för att de ska klara av sitt jobb.
Aftonbladets lögndetektor granskar Bodströms tidigare uttalande om att sveriges ministrar fått skatten sänkt med 100.000:- per år. Man kommer fram till att det är nästan sant, fast med en felmariginal på mindre än 10% så tycker jag nog att han har rätt ändå. Men vad spelar det för roll?
Det är inte bara ministrarna som fått sänkt skatt, utan även vi "vanliga dödliga". Jag är nöjd med skattesänkningarna, nettolönerna har ökat trots att löneutvecklingen i övrigt kanske har varit svag under den ekonomiska krisen.
tisdag 17 augusti 2010
Nu ska vi bygga röster!
Mona Sahlin på besök i arbetarstaden Göteborg, det kan väl aldrig sluta väl? Nej, dagens GP ger första ledtråden i hur S röstfiskar, man lovar helt enkelt att fram till 2015 bygga 10000 nya bostäder i Göteborg.
Man anser att fler bostäder leder till fler jobb. På kort sikt är det ganska naturligt, någon måste ju bygga bostäderna, men hur var det med arbetstillfällen på lång sikt?
Man lovar också att bygga ytterligare 1000 bostäder för unga, något som kan vara en bra idé om man satsar på studentboenden i redan etablerade områden.
Vi befinner oss i vad som kan vara en bostadsbubbla utan dess like. Priserna har gått upp sedan 90-talet och de fortsätter uppåt, till viss del beroende på att de nya bostäder som uppförs säljs med stora vinster på en redan haussad marknad.
Men vad händer om det kommer en krasch, eller om vi hamnar i en eftersläng av lågkonjunkturen vi tror vi lämnat? Ett ytterligare överflöd av bostäder i regionen kommer att pressa priserna på de som redan finns här, något som i slutändan kommer att drabba S väljare eftersom de i högre grad är belånade upp över öronen. Minns att man inom den rödgröna röran anser att de som har högt värderade bostäder men för lite pengar till skatt och räntor ska belåna bostaden ytterligare för att betala.
måndag 16 augusti 2010
Piratpartist?
De senaste veckorna har jag försökt komma ikapp med de bloggar jag läser. I flera fall har jag kommit ikapp, i andra har jag ganska långt kvar. Dels beroende på hur intressanta inläggen är, dels beroende på hur noga jag läser dem.
Nu var det inte min läslista (tips: Google Reader) som jag skulle gå igenom, utan resultatet jag fick på Aftonbladets valkompass som jag hittade i en av bloggarna jag läser.
Först 30 påståenden att ta hänsyn till, ganska enkla att svara på, i alla fall om man har starka åsikter om det mesta.
Därefter ska man ange hur stort förtroende man har för de olika partiledarna. Mona Sahlin hamnar långt ner på min lista, liksom miljömupparna samt de som saknar politisk erfarenhet. Frågan om deras individuella kompetens betygsätter jag på liknande sätt, dock med Sahlin lite högre upp, förtroendet är förbrukat men jag tror att hon besitter någon form av kompetens.
Kvalifikationerna som statsminister är relativt enkelt - de är ungefär likvärdiga hela högen, med undantag från de som saknar erfarenhet och miljömupparna - jag vill inte ha två statsministrar.
Jag anger det som väldigt otroligt att jag röstar på Piratpartiet - jag vill inte ha ett litet parti i en vågmästarroll som "förstör" politiken för det block som "vinner" valet.
På något vis hamnar jag närmast Piratpartiet. Socialekonomiskt i höjd med Alliansen, men tack vare att jag progressivt/konservativt hamnar i närheten av mittlinjen väljer kompassen att skicka mig till Piratpartiet, förmodligen för att de inte har någon "riktig" politik i de flesta frågor, eller?
Nu ska vi inte kasta sten på Piratpartiet, de är kompetenta och integritetsfrågorna står högt på min agenda. Att ge polisiära befogenheter till privata intressen eller att lagra all kommunikation för att polisen i efterhand ska kunna hitta oegentligheter är två saker som jag är starkt emot - det hade varit bättre om polisen hade varit kompetent nog att själv utföra det arbete som behövs inom båda områdena.
Nä, jag är inte Piratpartist, i alla fall inte om jag inte blir väldigt missnöjd med övriga innan valet, vilket är osannolikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)