Hur långt räcker en (diam-)Antonov?

Media har lugnat ner sig lite i cirkus Saab, antagligen för att det inte finns några nya kriser att hänvisa till. SVT går emot strömmen och fastslår med stora rubriker att Saabs stopp leder till uppsägningar, tyvärr verkar det inte vara Saab själva som bantar, utan Saabs underleverantörer.

Dagens industri sker igår att stoppet på Saab kan bli långt, själv tycker jag att det är oroväckande att man nått en så akut punkt så snabbt. Vad tänkte man på när man fortsatte månad efter månad med minskande likviditet?

Jared Diamond beskriver i boken Collapse hur hans studenter brukar fråga honom vad invånarna tänkte när de fällde det sista trädet på Påskön, svaret är enkelt men ändå oerhört komplext. Gick det verkligen så snabbt att man plötsligt nådde fram till det sista trädet, eller förstörde man sin omgivning sakta men säkert tills dess att miljöförstöringen och erosionen var så total att det som fanns kvar dog bort?

Under tiden som Saab jagar nya pengar tar varumärket rejält med stryk. Och produktionen. Och de anställda. Frågan är vad det egentligen är för fel på Antonovs pengar, myndigheterna har gjort en helomvändning, kanske på grund av att trycket från USA och GM är borta nu när de inte är en del av affären, kanske på grund av att man insett värdet av att ge Saab ett återupplivningsförsök till.

Missförstå mig rätt. Trots viss negativ kritik tycker jag att man ska ge Victor Müller en chans. Han gör en enorm satsning för Sverige, specifikt för Trollhättan och han försöker rädda kvar de värden som finns.

Men hur långt räcker Antonovs pengar? Lyckade finansmän är inte kända för att vilja riskera hur mycket pengar som helst, Expressen skrev tidigare i veckan att man beräknat kostnaden till en miljard kronor per månad, man betalar dessutom 10% ränta på EIB-lånen och från EIB har man fått löften om ytterligare 1,6 miljarder... Det vill säga drygt en och en halv månads löpande kostnader, men pengarna från EIB får inte användas till annat än särskilda utvecklingsprojekt. De kan alltså inte rädda produktionen, ens på kort sikt.

Så vem står kvar som en riddare i vit rustning?

Tidiga nedskärningar hade kunnat rädda Saab?

Saab Automobile har återigen drabbats av problem efter att inte ha kunnat betala sina leverantörer. Den här gången förnekar man inte ens faktum, säkert eftersom det misslyckades den första gången då IF Metall tyckte att det var lämpligt att gå ut i media och bekräfta stoppet på egen hand.

Samtidigt som DN konstaterar att Svenskarna slösar bort sin arbetstid slösar Saab bort sina pengar genom att betala för en enorm överkapacitet av sagda arbetskraft. Frågan är hur länge man kan betala för tillverkning av 80.000 bilar men bara sälja knappt hälften. Och ja, jag är medveten om att man bantat bort visstidsanställda och viss inhyrd hjälp, men faktum kvarstår - man når inte den försäljningstakt som behövs för vinst.

Troligtvis hade man kunnat hålla Saab vid liv betydligt längre tid om man tidigt skurit ner i kapaciteten där det går, dvs genom att minska antalet anställda. Men det är inte enkelt i (S)verige.

En som trots allt kan vara ganska nöjd är Victor Muller som lyckats plocka hem rejält med pengar ändå. Fast det var han väl värd, utan honom hade Saab gått i graven för länge sedan, Muller är nog den typ av ledare som behövs för att rädda kvar jobben på Saab, om inte det svenska mediadrevet bestämmer sig för att sätta efter honom på grund av hans höga lön om och när nedskärningarna på Saab börjar ta fart. Lite konstigt förresten att rubrikerna i både GP och DN är desamma, eller kanske inte?

Å andra sidan tycks alla, inklusive EIB, pressa ut så mycket godis som möjligt ur Saab medan bolaget fortfarande visar någon livskraft alls. Det kanske inte är konstigt att det blir svårt med finanserna, trots allt?