Ska vi försvara oss vid anfall eller bara ge upp?

Det har varit en hel del debatt om det svenska försvaret och dess möjligheter att eventuellt motstå en attack från till exempel Ryssland under senare tid. Man behöver inte vara särskilt insatt i försvarspolitiken för att inse att drömmen om ett neutralt Sverige som på egen hand kan försvara sig mot angrepp, eller i alla fall avskräcka en eventuell angripare från angrepp, är en dröm som aldrig kommer att bli sann.

Sverige är ett mycket litet land, till ytan relativt stort men befolkningen är försvinnande liten. Det spelar ingen roll om vi beväpnar varenda svensk medborgare, gammal som ung, till tänderna, vi kommer inte att räcka till ändå. Både Ryssland, Kina, Indien och USA har militär kraft som kan slå ut allt tänkbart motstånd inom några dagar, för att inte säga timmar.

Så hur ska vi då bygga vårt försvar?

Vi kan - teoretiskt sett - förlita oss på att vännerna i EU kommer att avskräcka en eventuell angripare, dels genom att de faktiskt är våra "vänner", dels genom att flertalet har tagit steget och gått med i NATO. NATO har åtminstone en avskräckande effekt, men när det väl gäller kan man undra hur långt NATO skulle gå för att skydda eller rent utav rädda Sverige. Vi saknar olja och vi kommer sannolikt, oavsett angripare, ändå få en förhållandevis bra framtid.

Jag tror - och jag är övertygad om att jag kommer att återkomma till ämnet - att Sveriges chanser avsevärt förbättras om vi skapar allianser med övriga Europa genom t ex NATO. Vi bör också se över vårt eget försvar så att vi har en möjlighet att avskräcka ett direkt anfall och en invasion. Rent praktiskt handlar det om att ha kapacitet att tillfoga en eventuell angripare såpass mycket skada att det helt enkelt "inte är värt det".

Jag återkommer till ämnet, det är intressant och vi står - återigen - inför en helt annan världsbild än tidigare.

Premiepension inför sommaren

Dat är dags att se över Premiepensionen innan sommaren, det lär inte bli något väldigt fokus på den typen av aktiviteter i semesterperioden så det är bäst att se till att man inte spårar ur.

Mitt PPM ligger +6% sedan årsskiftet, att jämföra med Avanzas PPM-strategi som ligger på +1,5%. Ganska bra, kan man uppnå en årlig avkastning på 6% så ska man vara nöjd, kan man nå det på ett halvår så ska man vara ännu mera nöjd. Nu gick det ju inte så bra 2008, så 6% genomsnitt når jag inte upp i än.

Vad finns då i portföljen?

Indien - Tillväxtmarknad, bra utsikter, bra återhämtning. Bra avkastning så här långt under året. Fast jag tror att tillväxten kommer att bromsas ner i framtiden, det är bara svårt att sia om när.

Afrika - Jag tror - och många med mig - att det här är nästa tillväxtområde. Det gäller bara att ha koll på fonderna, liksom Asien-fonder kan Afrika-fonder vara ganska begränsade i vilka marknader de investerar i. Fonden jag har har gått bra, inte lika bra som Indienfonden men betydligt bättre än mina Sverigefonder.

Skagen Kon-Tiki - bra tillväxmarknadsfond med bra historik som dock nyligen bytt förvaltare. Fondens avgift är resultatbaserad, något som jag inte ifrågasätter. Jag tittar bara på vilken tillväxt jag får, bryr mig inte om hur mycket de drar i avgifter. +6% i år är i och för sig inte något jättebra resultat, men det duger.

Global räntefond - noterad i Euro. Känns som en bra grundplåt, med det är en ytterst liten del av PPM-pengarna som ligger där.

Medicin - investerade i Bioteknik efter rekommendation någonstans (kan ha varit Twoship), det är denna jag funderar på att byta ut inför sommaren. Ligger på -5% sedan köp, helt enkelt inte så bra som jag hade tänkt mig.

Vad är då alternativen?

Jag har ett par alternativ som jag funderar på att ersätta bioteknikfonden med;

Ryssland - en klassiker. Högrisk.

Skagen Kon-Tiki - utökat innehav.

Räntefond - säkrare inför sommarens förväntade nedgångar.

Avanza Zero - svensk indexfond, kan gå lite hur som helst, tror jag.

Jag saknar bra rådgivning på PPM-sidan, finns det några bra gratis rådgivningssiter?