Går det att bli skuldfri?

Det talas mycket om det svenska skuldberget numer och allt fler börjar bli oroliga för vad som väntar. För det första har situationen med svenskarnas lån skenat iväg, för det andra finns det en risk för att bopriserna just nu ligger på en högstanivå. Lägg dessutom finansinspektionens ökade press på både banker och privatpersoner på högen och vi har en härlig röra.

Dagens svenska samhälle präglas av en mentalitet där rikedom är någonting man skapar genom lånade pengar. Man lånar pengar till ett boende i form av en bostadsrätt eller en villa, varpå boendet på något magiskt sätt stiger i värde så att man kan låna ytterligare pengar och köpa andra saker som man tycker att man behöver; en platt-TV, en bil, en bil till och kanske en semesterresa eller två. 

Att bli skuldfri är ingen omöjlighet. Problemet är att många inte tänkt efter före sitt köp utan det går upp för dem alldeles för sent att de har försatt sig i trångmål. En hög belåningsgrad gör att man blir hårt låst i sitt nuvarande boende, man har svårt att flytta eftersom pengarna som man får ut vid en försäljning inte räcker till att köpa något nytt och man har inte råd att amortera eftersom räntekostnaderna är så höga att det blir svårt att amortera och samtidigt leva ståndsmässigt.

Ett annuitetslån innebär att man har samma lånekostnad under hela lånets löptid. Det är den låneform som de flesta billån utgörs av. Inledningsvis går en stor del av betalningen till räntekostnader men tack vare att man amorterar sjunker delen av betalningen som går till ränta till förmån för en allt större amortering. Vid sista betalningstillfället är nästan hela inbetalningen amortering. 

Det är enkelt att själv räkna ut hur lång avbetalningstid man har med sin nuvarande lånekostnad. Därifrån kan man avgöra om man vill öka sina amorteringar så att man blir "klar" tidigare, eller om man betalar för fort, eller om man har spenderat mer pengar än vad man har råd till. Om det är för svårt kan man be sin bank räkna på saken.

En rimlig ansats är att vara nästan skuldfri till pensionen. Då kan man, i bästa fall, utöka sin pension med lite lånade pengar igen, under förutsättning att boendet fortfarande är värt såpass mycket att det går att belåna. Alternativet är att ha så mycket skuld att pensionen inte ens räcker till att betala räntorna. 

Premiepensionen

Så var det det här med premiepensionen igen... Den som ska bli räddningen på alla våra problem när vi går i pension, som ska ge det där "lilla extra" och sätta guldkant på tillvaron.

Självklart kommer premiepensionen inte att räcka till någonting alls. Efter femton års sparande med nästan ingen utveckling alls så kan jag konstatera att min premiepension kommer att räcka till en kopp kaffe eller två varje vecka och inte särskilt mycket mer.

Det är skrämmande att man har lyckats bygga upp en kultur där vi faktiskt tror att premiepensionen är avgörande på något sätt för hur mycket pension vi kommer att få. Osäkerheten som råder gör att det är i princip öppet mål för de mer eller mindre seriösa rådgivare som finns, och det blir inte bättre av att Pensionsmyndigheten inte informerar om fakta. Visserligen kan man utläsa en hel del om man bara tar sig tid att gå igenom det material som finns, men jag tror att det är många som har problem med procent, belopp och som kanske saknar förmåga att se hur kapital utvecklas över tiden.

För egen del är premiepensionen mest en hobby, ett sätt att försöka se om jag kan få hyfsad utveckling utan att riskera för mycket. Jag har gjort en del observationer vad det gäller utvecklingen på kort och lång sikt och jag har en känsla för hur jag själv vill investera och förvalta mina pengar. Trots de brister som finns i systemet (se mina tidigare postningar för mer detaljer).

Pensionen kommer att fortsätta vara en del av bloggen, jag behöver bara samla mina tankar något och se till att jag formulerar mig på rätt sätt.

PPM-systemets sammanbrott

Att fondrabatterna som fondbolagen ger PPM för att kunna vara med och "leka" med pensionerna inte är något som fondbolagen nödvändigtvis tycker om är uppenbart. Aberdeen avregistrerade flera av sina fonder och nu följer Danske Invest efter och Privata Affärer varnar för att fler bolag kan följa efter.

Det har blivit populärt att byta fonder ofta, något som egentligen bara leder till att en större del av pensionen försvinner i courtage (som bakas in i fondens förmögenhet) och ibland i form av köp- eller säljavgifter.

Att detta inte är populärt hos fondförvaltare som är vana vid att få ut betydligt mer i avgift är inte alls förvånande, Aberdeen tycks ligga runt 1,9% i avgift för vanliga kunder med inom PPM är avgiften 0,73%, dvs i bästa fall hälften av den vanliga avgiften.

Jag tycker fortfarande att det är konstigt att man inte kan få ränta på pengarna och ha dem "passiva" istället för att ha dem i fonder med osäker utveckling. Någon form av likvidkonto kopplat till fondportföljen hade varit bra, liksom snabbare och mer säker orderhantering.

Fördröjningen i orderhanteringen beror säkert till stor del på att avgiftssänkningarna gör att man vid PPM-handel måste göra vissa inskränkningar, men ändå...

Premiepensionsuppdatering

Premiepensionen går väl sådär, i år ligger jag strax över nollstrecket vilket måste anses vara väldigt dåligt med tanke på att svenskt index ligger på dryga 16%. Samtidigt är en årlig tillväxt på några procent tydligen tillräckligt för att man ska få en bra pension, men det är jag skeptisk till.

Jag har en HQ-fond i portföljen, överväger att byta ut den mot något annat. Samtidigt funderar jag över hur mycket min inställning färgats av media och vad som hänt kring HQ Bank den senaste tiden. Jag har faktiskt valt fonden av en anledning, även om det är lätt att bortse från det om man går på magkänslan. Nej, den får vara kvar ett tag till.

Jag har även Avanza Zero i portföljen, ett bra val om man vill ha en indexfond. Den har inga avgifter, lägre avgifter än så går inte att hitta. Tyvärr har jag under en tid varit utan svensk indexfond i portföljen, någon kanske minns att jag förlorade en del på guld i somras?

Intressant är att Avanzas egen premiepensionsportföljstrategi har gett -0,6% hittills i år.

Recension: Vägen till din första miljon av Schildfat, Tobias (Uppdaterat 2010-09-21)

Vägen till din första miljon Alla kan bygga en egen pengamaskin av Tobias Schildfat.

ISBN: 978-91-86047-15-3

Kan beställas från Adlibris och Bokus

Böcker om privatekonomi och den vanliga människans väg mot ekonomisk frihet är populära just nu. Det är många som skriver i ämnet och det finns givetvis en stor marknad när alla ska bli rika på en gång. Många letar säkert efter böcker som skrivits efter finanskrisen, eftersom den här finanskrisen var annorlunda och det gäller således att hitta litteratur som väger in det i sina råd och rekommendationer.

Boken innehåller många tänkvärda reflektioner, men den påpekar ofta det uppenbara - att man måste spara för att kunna få ihop ett kapital. Det mesta är självklart om man är någorlunda insatt i matematik och ekonomi; grundprincipen är att man varje månad ska sätta undan 10% av sina inkomster till långsiktiga placeringar, främst aktier.

Tobias Schildfat har en egen hemsida, Min Pengamaskin, där han presenterar boken och delar med sig av sina erfarenheter i blogformat.

Grundidén är som sagt var att man ska investera 10% av sina inkomster, något som verkar väldigt populärt just nu. Handelsbanken ger rådet i sin internetbank och det finns ett flertal böcker som baserar sig på samma grund. 10% av inkomsten, varje månad och varje år, ger en hel del pengar i slutändan. Kan man dessutom, som Tobias säger sig använda som argument, få 15% utdelning på investeringarna, då tar det inte många år att bygga upp sin första miljon.

Som jag nämnde i inledningen så är mycket självklart, men det är ändå en positiv upplevelse att läsa texten och nicka igenkännande. Många av oss är i stort behov att få bekräftelse och det kanske är just det man får. Till exempel är jag plågsamt medveten om att min ekonomi anpassas i första hand efter mina inkomster, inte efter mina utgifter. Jag förbrukar löpande mer pengar än vad jag borde.

Samtidigt är Tobias medveten om att det finnas annat i livet än pengar. Jag har tidigare påpekat att boende enligt mitt synsätt är en kostnad och inte en investering, som många tycks tro. Att en stark ekonomi ger stora möjligheter på lånemarknaden och att man måste förhandla med bankerna är också något jag lärt mig genom åren.

Sammanfattningsvis är boken väldigt läsvärd, trots att mycket av det som skrivs i den är nästintill självklart. Det är en mycket bra sammanfattning av hur man kan sköta sin ekonomi och ett alternativ för att planera framtiden.

Vill man vara cynisk kanske man kan säga att jag gillar boken eftersom Tobias Schildfat verkar dela min uppfattning om positiv egen ekonomi. Trots att han är ekonom och före detta banktjänsteman.

Enligt kommentarerna på bloggen skall koderna nu fungera igen.

[varningen om att engångskoden inte fungerade är borttagen]

För de som prenumererar på Privata Affärer finns en artikel om Tobias och boken i nummer 5, 2010.

Vem tar ansvar för min pension?

Thomas Bodström är i farten igen... Den här gången gäller det pensionärerna, som tycks få mycket valfläsk den här gången. Det kanske alltid är så?

Bodström försöker oftast få det att låta som att allt negativt som händer har hänt under den korta tid Alliansen haft makten. Riktigt sant är det ändå inte. Eller?

De spärrar i pensionsreglerna som skyddar staten mot stora förluster i de pengar man investerat "åt" pensionärerna måste ha funnits på plats långt innan krisen. Bodström nämner naturligtvis inte det, eftersom det vore att peka på sig själv.

Alla vill att folket i Sverige ska ha det bra, särskilt de som hjälpt till att bygga landet till det vi är idag. Men det är inte de senaste fyra årens styre som ökat klyftorna, även om Bodström påstår det. Pensionen är idag till stor del en privat angelägenhet. Gamla socialdemokratiska sanningar om hur pension ska bekostas av framtida generationer håller inte längre; vi har en allt större mängd pensionärer som ska försörjas av en allt mindre arbetande befolkning. Dessutom har Socialdemokraterna för länge sedan slarvat bort de pengar som dessa pensionärer en gång i tiden drog in i systemet.

Det är därför det finns klyftor mellan löntagare och pensionärer. Och glöm inte premiepensionen.

Oavsiktligt uppehåll

Det blev ett oavsiktligt uppehåll i bloggandet, motivationen har sviktat men nu ska den förhoppningsvis vara tillbaka. Alternativt så får den forceras tillbaka.

Gårdagen blev ingen bra börsdag. Det verkar som om dåliga börsdagar är fler än bra börsdagar, ändå ökar portföljen i värde över tiden. Låt gå för att det påståendet är relativt - relativt när man börjar och relativt när man slutar.

Tack vare fonderna blev förlusten inte så stor under gårdagen, fondportföljen är mer balanserad mellan olika områden och inte lika beroende av Sverige som aktieportföljen. Inte så konstigt, aktierna är ju i svenska bolag.

Privata Affärer hade med en bilaga om Pensionen precis i tid för semestern, en i mina ögon ganska intetsägande trycksak. Jag kan inte säga att jag blev mycket klokare för det; den innehöll samma tips som alltid (hög risk på PPM, det är en liten del av sparandet) och en kort summering av olika pensionsformer och vilka alternativ man har.

En viktig slutsats som jag håller med om var att personer som inte betalar statlig inkomstskatt (dvs straffskatt för att de har det för bra) inte har någon större vinst av att spara i privat pensionssparande, utan att det i så fall är bättre att sätta pengarna i ett mindre låst och mer flexibelt alternativ, t ex en kapitalförsäkring. Som vanligt rekommenderar jag Avanza.

Inte ens guldet är guld värt...

I ett tidigare inlägg nämner jag att jag bytte ut delar av min PPM-portfölj mot guld. Det visade sig vara en dålig investering, fonden jag valde har minskat 11% sedan köpet genomfördes.

Nej, det är dags att återgå till hög risk med möjlighet till hög avkastning.

Det blev guld

Gjorde just det annonserade bytet hos PPM, bytte ut Bioteknik mot guld. Får se om det hjälper.

Premiepension inför sommaren

Dat är dags att se över Premiepensionen innan sommaren, det lär inte bli något väldigt fokus på den typen av aktiviteter i semesterperioden så det är bäst att se till att man inte spårar ur.

Mitt PPM ligger +6% sedan årsskiftet, att jämföra med Avanzas PPM-strategi som ligger på +1,5%. Ganska bra, kan man uppnå en årlig avkastning på 6% så ska man vara nöjd, kan man nå det på ett halvår så ska man vara ännu mera nöjd. Nu gick det ju inte så bra 2008, så 6% genomsnitt når jag inte upp i än.

Vad finns då i portföljen?

Indien - Tillväxtmarknad, bra utsikter, bra återhämtning. Bra avkastning så här långt under året. Fast jag tror att tillväxten kommer att bromsas ner i framtiden, det är bara svårt att sia om när.

Afrika - Jag tror - och många med mig - att det här är nästa tillväxtområde. Det gäller bara att ha koll på fonderna, liksom Asien-fonder kan Afrika-fonder vara ganska begränsade i vilka marknader de investerar i. Fonden jag har har gått bra, inte lika bra som Indienfonden men betydligt bättre än mina Sverigefonder.

Skagen Kon-Tiki - bra tillväxmarknadsfond med bra historik som dock nyligen bytt förvaltare. Fondens avgift är resultatbaserad, något som jag inte ifrågasätter. Jag tittar bara på vilken tillväxt jag får, bryr mig inte om hur mycket de drar i avgifter. +6% i år är i och för sig inte något jättebra resultat, men det duger.

Global räntefond - noterad i Euro. Känns som en bra grundplåt, med det är en ytterst liten del av PPM-pengarna som ligger där.

Medicin - investerade i Bioteknik efter rekommendation någonstans (kan ha varit Twoship), det är denna jag funderar på att byta ut inför sommaren. Ligger på -5% sedan köp, helt enkelt inte så bra som jag hade tänkt mig.

Vad är då alternativen?

Jag har ett par alternativ som jag funderar på att ersätta bioteknikfonden med;

Ryssland - en klassiker. Högrisk.

Skagen Kon-Tiki - utökat innehav.

Räntefond - säkrare inför sommarens förväntade nedgångar.

Avanza Zero - svensk indexfond, kan gå lite hur som helst, tror jag.

Jag saknar bra rådgivning på PPM-sidan, finns det några bra gratis rådgivningssiter?

PPM

Det finns mycket att säga om premiepensionen, väldigt lite av det jag har att säga är positivt. Möjligtvis är det bra att man själv kan ta ansvar och ha lite kontroll, men där slutar nog de positiva omdömena.

Vill man kontrollera status på sitt konto ska man nu gå till http://www.pensionsmyndigheten.se och sedan logga in. Eftersom jag är för lat och dessutom för envis för att ge mig så går jag fortfarande till http://www.ppm.nu. Det är kortare att skriva och för så korta adresser så orkar jag inte lägga till bokmärken. Där omdirigeras man till den förstnämnda platsen, men man får även ett meddelande på köpet om att man gått till en gammal myndighets adress. Detta eftersom Premiepensionsmyndigheten inte längre är en egen myndighet utan har slagits ihop med något annat till Pensionsmyndigheten. Samma folk, samma affärsidé.

En bra sak med den nya sidan är iofs att man ser hur försvinnande liten PPM-delen av pensionen är, något som man kanske inte är så medveten om ute i landet, vad vet jag?

För ett par dagar sedan läste jag i Privata Affärers nyhetsbrev att handel med PPM-fonderna skulle inledas för att placera nya pengar i systemet, dvs fondrabatter och arvsvinster. Enligt Privata Affärer inleds handeln på tisdag (jag tolkar det som tisdagen den 9:e juni, artikeln skrevs i onsdags). Jag loggar alltså in på PM (pensionsmyndigheten) för att kolla läget och för att hitta mer information, jag trodde helt enkelt att det skulle gå snabbare än att gå till Privata Affärer och leta upp nyheten igen.

Tji fick jag, det var inte alls enkelt att hitta den informationen hos PM. Under rubriken Driftstörningar (som inloggad) finns planerade tekniska avbrott, men så vitt jag kan se ingenting om planerad handel som kommer att göra annan handel omöjlig i flera dagar.

Det hade varit annorlunda om jag inte hade loggat in via www.ppm.nu, eftersom PM:s hemsida informerar om insättningarna, men det finns som sagt inte mycket att hämta efter det att man väl loggat in. Rörigt? Ja, definitivt.

Men som sagt var, de negativa sidorna i hur man hanterar Premiepensionen är så många att man knappt orkar ta tag i det. Jag har skrivit en del om det tidigare.

Nej, eventuella byten får vänta till den här handeln både inletts och är över.

Pensionsfilosofi

Pensionsbolagen vill, naturligtvis för egen vinnings skull, få oss att spara till pensionen i dåliga, låsta, okontrollerade fonder.

Jag har sedan ungefär ett decennium tillbaka en arbetsgivarbetald pensionsfondförsäkring hos SEB Trygg Liv, eller vad de heter just nu. Den är bra på många sätt, men nu när den sedan länge ägs av mig personligen efter det att jag bytt jobb så har jag i princip ingen frihet alls i vad jag kan göra med mina pengar.

Jag kan välja från ett begränsat fondurval och ett begränsat antal fonder, jag kan inte komma åt pengarna ens om jag skulle vara döende och jag har ingen som helst möjlighet att bestämma hur pengarna ska hanteras vid en eventuell bortgång.

Och så ringer en pensionsrådgivare från ett annat bolag och vill 1) ge oberoende råd om hur jag ska pensionsspara privat. När jag påpekar att jag inte pensionssparar privat eftersom jag förlitar mig till företagets inbetalningar så tappar han intresset för pensioner men intresserar sig istället för mitt sparande där han vill få mig att 2) byta kapitalförsäkring. Under tillfällig förvirring frågar jag om de inte kan ge mig kostnadsfri oberoende rådgivning om mina arbetsgivarbetalda pensionsförsäkringar, eftersom det nu ändå var kostnadsfritt och oberoende och får då svaret att 4) "nej, det går inte, för vi är ett företag och vi måste tjäna pengar".

Finn fem fel är för enkelt.