Vart tog Socialdemokraterna vägen?

Jag har noterat att Socialdemokraterna syns mindre i media för tillfället och har funderat på varför, tills jag såg det här inlägget på Thomas Bodströms blog. Ja, jag ligger efter.

Bodström befann sig (alternativt befinner sig) alltså i USA för att hjälpa familjen att komma tillrätta. Det är helt rätt av Bodström att sätta familjen först, möjligtvis är tidpunkten för själva flytten lite illa vald med tanke på att valrörelsen är i full gång.

Mona Sahlin har inte fått säga så mycket på sistone, så plötsligt står Socialdemokraterna utan talesman i valrörelsen. Konstigt, fast Bodström hade nog inte räknat med att man redan i årets valrörelse skulle vara så beroende av honom.

Nu får Lars Ohly större plats i den rödgröna röran, fast det kanske är bra; människor med tydliga intressen och klara åsikter är lättare att förutsäga. Dessutom visar han på ledaregenskaper som kan komma att behövas. Fast det hade kanske varit bra om SVaMP (S, V and MP, kanske?) hade varit överens innan de gick till val.

Min gissning är att Thomas Bodström står som Socialdemokraternas partiledare efter valet, kanske redan i år.

Beskattning av aktieaffärer

Som vanligt går politik och ekonomi hand i hand, det är egentligen bara de ekonomiska förutsättningarna som politiken kan påverka.

Vänsterpartiet brukar komma med lite konstiga uttalanden, även om man förstår "alla ska ha det lika bra"-ideologi, så har i varje fall jag svårt att se hur många av deras förslag skall kunna leda till det.

Det senaste utspelet är att man vill se till att förmögna får betala större del av statsfinanserna genom att införa skatt på aktiehandel. Det kan röra sig om en avsiktlig misstolkning från medias sida för att få någon som helst skillnad mellan de politiska alternativen inför valet, men med all sannolikhet menar Ohly precis vad man citerar, dvs att den som handlar med aktier per definition är förmögen, eller i alla fall är en del av gruppen förmögna, som ju är de som vänstern vill beskatta utan att kalla det en förmögenhetsskatt. Eller hur det nu var.

På gammalsvenskt manér blir jag utåt bestört över att bli kallad förmögen, medans jag njuter inombords och försöker göra sken av att dölja det. Nej, riktigt så ligger det inte till, de totala tillgångarna minus skulder är sannolikt ett positivt värde, men några förmögenheter rör det sig inte om. I alla fall inte enligt min definition.