Dagens svenska samhälle präglas av en mentalitet där rikedom är någonting man skapar genom lånade pengar. Man lånar pengar till ett boende i form av en bostadsrätt eller en villa, varpå boendet på något magiskt sätt stiger i värde så att man kan låna ytterligare pengar och köpa andra saker som man tycker att man behöver; en platt-TV, en bil, en bil till och kanske en semesterresa eller två.
Att bli skuldfri är ingen omöjlighet. Problemet är att många inte tänkt efter före sitt köp utan det går upp för dem alldeles för sent att de har försatt sig i trångmål. En hög belåningsgrad gör att man blir hårt låst i sitt nuvarande boende, man har svårt att flytta eftersom pengarna som man får ut vid en försäljning inte räcker till att köpa något nytt och man har inte råd att amortera eftersom räntekostnaderna är så höga att det blir svårt att amortera och samtidigt leva ståndsmässigt.
Ett annuitetslån innebär att man har samma lånekostnad under hela lånets löptid. Det är den låneform som de flesta billån utgörs av. Inledningsvis går en stor del av betalningen till räntekostnader men tack vare att man amorterar sjunker delen av betalningen som går till ränta till förmån för en allt större amortering. Vid sista betalningstillfället är nästan hela inbetalningen amortering.
Det är enkelt att själv räkna ut hur lång avbetalningstid man har med sin nuvarande lånekostnad. Därifrån kan man avgöra om man vill öka sina amorteringar så att man blir "klar" tidigare, eller om man betalar för fort, eller om man har spenderat mer pengar än vad man har råd till. Om det är för svårt kan man be sin bank räkna på saken.
En rimlig ansats är att vara nästan skuldfri till pensionen. Då kan man, i bästa fall, utöka sin pension med lite lånade pengar igen, under förutsättning att boendet fortfarande är värt såpass mycket att det går att belåna. Alternativet är att ha så mycket skuld att pensionen inte ens räcker till att betala räntorna.
an är ekonom och före detta banktjänsteman.