Bokrecension: Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Börjesson, Per

Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Per Börjesson.

ISBN: 978-91-7232-162-5 (Adlibris/Bokus)

Per Börjesson är civilingenjör och VD samt huvudägare i Investment AB Spiltan. Han började som aktieamatör och har arbetat sig upp till expert på området. Att han figurerat flitigt i media har delvis gått mig förbi, jag har läst en del av det han skrivit men har inte lagt namnet på minnet.

Boken påminner om Schildfats Vägen till din första miljon som jag recenserat tidigare och den bygger på samma grundidé, nämligen att man genom sparande får ihop stora belopp sett över en längre tid, bara man låter bli att röra sparandet.

Börjessons bok är liksom Schildfats väldigt lättläst. Budskapet är att man ska sätta av 10% av inkomsten till ett rent sparande och att ränta på ränta-konceptet leder till stora belopp på lång sikt.

Ett par mycket intressanta avsnitt i boken behandlar pensionssparande, hur pensionssystemet är uppbyggt och varför det sannolikt kommer att kapsejsa innan många av oss som arbetar idag har hunnit gå i pension. Börjesson predikar också att pensionen till större del borde vara personligt tillgänglig, dvs att ett personstyrt fondbaserat sparande skulle utgöra en större del av den allmäna pensionen.

Börjesson har många åsikter och god insikt i hur finansvärlden fungerar. Han beskriver på ett målande sätt hur investmentbolag, banker, försäkringsrådgivare och andra finansiella institutioner tjänar pengar på sina kunder. Det är intressant läsning som jag hoppas kan bidra till att fler ser banken som en partner snarare än som en tjänare. Dessutom är avsnittet om hur stor den verkliga avgiften är jämfört med den angivna väldigt intressant.

Givetvis görs en del reklam för Spiltan och Spiltan Fonder, men inte så mycket att det stör läsaren. Det talas om vilka fondtyper man ska spara i, vilken typ av aktier och framförallt hur man ska spara (amortering, aktier, kanske fonder, inte pension för att sammanfatta).

Så här kan alla svenskar bli miljonärer är en bra bok, underhållande läsning men kan styckvis framstå mer som ett debattinlägg än som en instruktionsbok. Råden sammanfattas väldigt bra på bokens baksida medan insidan (171 sidor) ger detaljer och utvidgade perspektiv. Som pocket är boken inte särskilt dyr och definitivt värd slantarna.

Recension: Vägen till din första miljon av Schildfat, Tobias (Uppdaterat 2010-09-21)

Vägen till din första miljon Alla kan bygga en egen pengamaskin av Tobias Schildfat.

ISBN: 978-91-86047-15-3

Kan beställas från Adlibris och Bokus

Böcker om privatekonomi och den vanliga människans väg mot ekonomisk frihet är populära just nu. Det är många som skriver i ämnet och det finns givetvis en stor marknad när alla ska bli rika på en gång. Många letar säkert efter böcker som skrivits efter finanskrisen, eftersom den här finanskrisen var annorlunda och det gäller således att hitta litteratur som väger in det i sina råd och rekommendationer.

Boken innehåller många tänkvärda reflektioner, men den påpekar ofta det uppenbara - att man måste spara för att kunna få ihop ett kapital. Det mesta är självklart om man är någorlunda insatt i matematik och ekonomi; grundprincipen är att man varje månad ska sätta undan 10% av sina inkomster till långsiktiga placeringar, främst aktier.

Tobias Schildfat har en egen hemsida, Min Pengamaskin, där han presenterar boken och delar med sig av sina erfarenheter i blogformat.

Grundidén är som sagt var att man ska investera 10% av sina inkomster, något som verkar väldigt populärt just nu. Handelsbanken ger rådet i sin internetbank och det finns ett flertal böcker som baserar sig på samma grund. 10% av inkomsten, varje månad och varje år, ger en hel del pengar i slutändan. Kan man dessutom, som Tobias säger sig använda som argument, få 15% utdelning på investeringarna, då tar det inte många år att bygga upp sin första miljon.

Som jag nämnde i inledningen så är mycket självklart, men det är ändå en positiv upplevelse att läsa texten och nicka igenkännande. Många av oss är i stort behov att få bekräftelse och det kanske är just det man får. Till exempel är jag plågsamt medveten om att min ekonomi anpassas i första hand efter mina inkomster, inte efter mina utgifter. Jag förbrukar löpande mer pengar än vad jag borde.

Samtidigt är Tobias medveten om att det finnas annat i livet än pengar. Jag har tidigare påpekat att boende enligt mitt synsätt är en kostnad och inte en investering, som många tycks tro. Att en stark ekonomi ger stora möjligheter på lånemarknaden och att man måste förhandla med bankerna är också något jag lärt mig genom åren.

Sammanfattningsvis är boken väldigt läsvärd, trots att mycket av det som skrivs i den är nästintill självklart. Det är en mycket bra sammanfattning av hur man kan sköta sin ekonomi och ett alternativ för att planera framtiden.

Vill man vara cynisk kanske man kan säga att jag gillar boken eftersom Tobias Schildfat verkar dela min uppfattning om positiv egen ekonomi. Trots att han är ekonom och före detta banktjänsteman.

Enligt kommentarerna på bloggen skall koderna nu fungera igen.

[varningen om att engångskoden inte fungerade är borttagen]

För de som prenumererar på Privata Affärer finns en artikel om Tobias och boken i nummer 5, 2010.

Kollaps

Jag kan inte riktigt släppa det här med hur mänskligheten aldrig verkar kunna lära sig av sina misstag. För övrigt gäller det alla typer av situationer och organisationer där människor är inblandade. Förutom Collapse av Jared Diamond finns det andra böcker på samma tema, fast med annan utgångspunkt i diskussionen, till exempel This Time is Different av Reinhart & Rogoff.

En del av problemet tycks vara att människor visst lär sig, men att organisationer och grupperingar av individer inte har något kollektivt minne. Med jämna mellanrum gör man alltså om misstag som gjorts tidigare, oftast i tron att man är bättre nu eller att det är annorlunda den här gången.

This Time is Different visar med historiska data hur vi gång på gång upprepar samma ekonomiska misstag som på sikt leder fram till kollapser och kriser. Collapse visar å sin sida på hur människan gång på gång förstört sin omgivning och underskattat naturen till den grad att det kostat hela populationen, eller stora delar av den, livet.

Många drömmer om att bli ekonomiskt oberoende, antingen genom spel eller genom att "lyckas" på börsen. Man sitter helt enkelt och tittar på när livet går, och väntar på att något positivt skall hända. För ett försvinnande litet fåtal fungerar det, men det finns andra sätt som ger nästan garanterad framgång. Man måste bygga sin ekonomiska framtid långsamt och omsorgsfullt, annars kan det gå käpprätt åt skogen. Fort.

Min nuvarande strategi går ut på att bygga upp en aktie- och fondportfölj med hjälp av medel som jag inte behöver på annat håll. Det är ett långsiktigt sparande, även om det är oerhört svårt att definiera långsiktigt - saker som förändrar livet händer nästan dagligen och man vore genant dum om man höll sig till sin linje oavsett vad som händer.

Parallellt med detta försöker jag minimera lån och andra långsiktiga ekonomiska åtaganden. Att minimera innebär ofta att amortera och att undvika dumma köp, det lyckas för det mesta men inte alltid. Notera att jag tidigare skrivit om boende som en kostnad och inte som en investering. Det är en uppfattning som jag delar med många andra, jag vet...

Portföljförändringar

Det blir till att sälja av lite fonder såhär på vårkanten, dels har de gått ganska bra, dels behövs investeringar på annat håll.

Jag gör mig av med lite Sverigefonder, till viss del Avanza Zero eftersom den ändå är ganska dominant i portföljen.

Nu när det är sommar och skönt finns det andra roliga saker att lägga pengarna på, som sagt var. Investering är mer en höst- och vårsyssla, dessutom brukar börsen ändå falla på sommaren när privatspararna inte bryr sig om innehaven.

Ska se över PPM också, det kan behövas lite förändringar där.

Fonder - Tillväxt

Just det, fonderna skulle gås igenom också.

Jag gillar tillväxtmarknader. Ryssland är naturligtvis en gammal favorit, bland de lite nyare hittar man Indien och Kina.

Ryssland är svårt att veta hur det ska gå i framtiden, snart bör man nå en nivå där fortsatt tillväxt går trögt. Rysslandsfonder har funnits bland mina investeringar sedan tidigt 90-tal, det säger en del om hur länge utvecklingen har varit positiv där borta i öst.

Indien har väldigt stark potential och är nog ett land som många av oss i väst både förbiser och dessutom ofta underskattar. WolframAlpha.com ger en intressant jämförelse mellan länderna. Vi tänker oss oftast Kina som världens folkrikaste land; "de har ju över en miljard invånare", men faktum är att även Indien är där, och dessutom inte så långt ifrån Kina. 1.31 miljarder i Kina mot 1.18 miljarder i Indien. Dessutom är indierna mer utbildade, mer "hungriga" och betydligt mer anpassade för affärer mot västvärlden.

Förutom tillväxt så är jag även intresserad av potentiella tillväxtområden - Afrika, Mellanöstern, Indonesien.

Även Latinamerika räknas väl fortfarande som en tillväxtregion.

Fonderna gick i genomsnitt ner i går. Föga oväntat. Undantaget var mina lite mer udda investeringar, småbolag runt om i världen.