Ett fall på 20% innebär att många fastighetsägare, särskilt i storstadsregionerna, sannolikt kommer att ha skulder som överträffar innehaven. För mig ter det sig som en skrämmande bild; vetskapen om att man om man skulle bli tvungen att lämna bostaden sannolikt kommer att bli tvungen att sälja med förlust.
Det är säkerligen inte så skrämmande för de naiva medborgare som redan är skuldsatta upp över öronen och som sticker huvudet i sanden och väntar på att socialstaten skall komma och rädda dem om läget blir kritiskt. Men för oss andra då?
Ett prisfall på 20% är i mina ögon både en möjlig och kanske även trolig utveckling. Om inte annat så bör Svensson göras medveten om att risken finns. Många tycks tro att det är en plötslig övergång från billigt till dyrt som gör att man tvingas lämna hus och andra värdsliga tillgångar, men mer sannolikt är att övergången kommer smygande, så att redan pressade ekonomier hinner blöda ytterligare något innan läget blir ohållbart.
De första räntestegringarna innebär att man drar in på icke nödvändiga nöjen och resor, i nästa steg ryker andrabilen och vissa mer eller mindre nödvändiga renoveringar uteblir. Räkningar rangordnas i prioritetsordning efter hur jobbigt det blir att förklara varför man inte betalt i tid. I nästa steg börjar man se sig om efter alternativ, kanske sälja huset ändå, trots att marknaden är på nedgående och man för länge sedan passerat 100% belåning baserat på värdet?
Det är väl där den riktiga chocken kommer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar