(M)ajoritetsregering?

Trots de mediala försöken att få valvakan i söndags att framstå som något spännande är det den slutgiltiga rösträkningen som sker just nu som tycks bli den verkliga nagelbitaren. Knappt 300 röster från rätt distrikt kan göra hela skillnaden.

Rösträkningen går att följa "live" hos Valmyndigheten. På samma plats finns även en lista över hur många röster övriga partier har fått samt en roande lista över de partier som handskrivits på valsedlar men som inte existerar.

Värt att notera är att Piratpartiet får 0,63% av rösterna och Feministiskt Initiativ 0,38%, så här långt. PP ligger alltså betydligt bättre till än Fi. Det tragiska med de här siffrorna är att dessa 1% av rösterna hade kunnat bli avgörande för övriga partier, om de som lagt sina röster på PP och Fi istället valt att rösta på de rödgröna, eller på alliansen.

Det är lätt att vara efterklok.

Nu gäller det att ta ansvar...

Igår undrade jag om Sverige verkligen har mer än ett parti, jag tycker personligen att alliansen och de rödgröna ligger nära varandra. Under valvakan visade det sig att det faktiskt är så, Sverigedemokraterna hade jag mer eller mindre räknat bort.

Sverigedemokraterna tycks ha störst stöd i södra Sverige, den del av Sverige som historiskt sett är minst svensk och mest dansk. Själv tycker jag att det är ironiskt, att landområden som införlivades i Sverige först under senare delen av 1600-talet är grogrund för ett parti som säger sig sätta Sverige i första hand.

Med det sagt så kan man gå vidare till analysen av hur partierna betedde sig i går kväll. Vad man än tycker om Sverigedemokraterna så är de invalda i riksdagen av folket, de har större folkstöd än både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Det faktum att de kan bli invalda trots att övriga partier inte ens vill ta i dem med tång visar, faktiskt, att vi har en demokrati.

De rödgröna vägrar samarbeta med Alliansen och Alliansen själv har inte idag ensam majoritet i riksdagen. Frågan är då vems ansvaret är för att se till att vi inte hamnar i en situation där de rödgröna så totalt stänger dörren för samarbete att Sverigedemokraterna ändå får en betydande roll i riksdagen.

Det är naturligtvis skönt att den Socialdemokratiska epoken är slut, om det nu går att bilda en minoritetsregering i det nu rådande läget. Jag tror att det värsta som kan hända just nu är att Sverige går till omval, vad händer i så fall?

Reinfeldt öppnar för samarbete med Miljöpartiet, som snabbt säger sig vara ointresserade av att styra tillsammans med Moderaterna. Jag tolkar det som att Miljöpartiet föredrar en regering som måste låta sig styras av Sverigedemokraterna. Återstår att se hur rumsrena Sverigedemokraterna har blivit, att öppet vilja begränsa invandringen är i sig inte främlingsfientligt.

Jag undrar hur Socialdemokratens valfiske i förorterna har fallit ut. Risken är att det är den typen av aktioner som har minskat Alliansens mandat och istället öppnat för Sverigedemokraterna. Desperata åtgärder slår ofta tillbaka på något sätt. Valdeltagandet är rekordhögt, vilket innebär att vi nu är mer demokratiskt representerade än tidigare.

Några frågor kvarstår:

Vart tog Piratpartiet vägen?

Hur lång tid tar det innan Mona Sahlin avgår? Hon är arrogant, otrevlig och en dålig förebild för svenska folket. Thomas Bodström framhäver att hon har tre gånger så lång erfarenhet av att sitta i regeringen som Fredrik Reinfeldt. Skulle det vara positivt???

Spelar man medvetet Piratpartiet i händerna?

Idag skedde ett antal tillslag mot misstänkta fildelare, bland annat på fyra platser i Sverige, på begäran av belgisk polis.

Polisiärt samarbete över gränserna kan vara positivt i många sammanhang, framförallt därför att man på så sätt kan effektivisera brottsbekämpningen.

Men när man i det här fallet bland annat gått in hos webhotellet PRQ som bland annat huserar Wikileaks sedan en tid tillbaka, måste man fråga sig varför man tar den risken. Är det helt enkelt så att man tycker att Piratpartiet har för låga resultat i opinionsmätningarna?

Wikileaks

Piratpartiet har gått ut med att man stöttar Wikileaks och kommer att hjälpa dem att skydda sina servrar. Som en PR-kupp strax innan valet är det säkert ett mycket lyckat drag, Anna Troberg dök upp på nyheterna vid några tillfällen igår och i media får man nu många gratisminuter.

Rick Falkvinge har en sund inställning till den amerikanska storebrorsmentaliteten. Men frågan är vad man åstadkommer med att skydda Wikileaks, eller för den delen The Pirate Bay.

Handlar det bara om PR?

Piratpartist?

De senaste veckorna har jag försökt komma ikapp med de bloggar jag läser. I flera fall har jag kommit ikapp, i andra har jag ganska långt kvar. Dels beroende på hur intressanta inläggen är, dels beroende på hur noga jag läser dem.

Nu var det inte min läslista (tips: Google Reader) som jag skulle gå igenom, utan resultatet jag fick på Aftonbladets valkompass som jag hittade i en av bloggarna jag läser.

Först 30 påståenden att ta hänsyn till, ganska enkla att svara på, i alla fall om man har starka åsikter om det mesta.

Därefter ska man ange hur stort förtroende man har för de olika partiledarna. Mona Sahlin hamnar långt ner på min lista, liksom miljömupparna samt de som saknar politisk erfarenhet. Frågan om deras individuella kompetens betygsätter jag på liknande sätt, dock med Sahlin lite högre upp, förtroendet är förbrukat men jag tror att hon besitter någon form av kompetens.

Kvalifikationerna som statsminister är relativt enkelt - de är ungefär likvärdiga hela högen, med undantag från de som saknar erfarenhet och miljömupparna - jag vill inte ha två statsministrar.

Jag anger det som väldigt otroligt att jag röstar på Piratpartiet - jag vill inte ha ett litet parti i en vågmästarroll som "förstör" politiken för det block som "vinner" valet.

På något vis hamnar jag närmast Piratpartiet. Socialekonomiskt i höjd med Alliansen, men tack vare att jag progressivt/konservativt hamnar i närheten av mittlinjen väljer kompassen att skicka mig till Piratpartiet, förmodligen för att de inte har någon "riktig" politik i de flesta frågor, eller?

Nu ska vi inte kasta sten på Piratpartiet, de är kompetenta och integritetsfrågorna står högt på min agenda. Att ge polisiära befogenheter till privata intressen eller att lagra all kommunikation för att polisen i efterhand ska kunna hitta oegentligheter är två saker som jag är starkt emot - det hade varit bättre om polisen hade varit kompetent nog att själv utföra det arbete som behövs inom båda områdena.

Nä, jag är inte Piratpartist, i alla fall inte om jag inte blir väldigt missnöjd med övriga innan valet, vilket är osannolikt.

Rick Falkvinge: Den enda trösten, om det är någon, är att Thomas Bodström är ÄNNU värre.

Det är tydligen inte bara jag som förfäras över Thomas Bodström och hans syn på rättssamhället. För övrigt heter det ju inte ens rättssamhälle hos honom, utan Bodströmsamhälle. Det tredje riket i ny tappning, måhända?

Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet för den som inte hängt med i svängarna de senaste 5-10 åren eller så, skriver om Asks alla misstag (begreppet Ask-bingo är småroligt) och dumheter som justitieminsiter. Han har i de flesta punkter helt rätt, så jag avstår från att kommentera just Asks dumheter, men det riktigt fina i Ricks analys är slutsatsen:

Den enda trösten, om det är någon, är att Thomas Bodström är ÄNNU värre. Hur det nu är möjligt.

VSB