onsdag 13 april 2011

Hur långt räcker en (diam-)Antonov?

Media har lugnat ner sig lite i cirkus Saab, antagligen för att det inte finns några nya kriser att hänvisa till. SVT går emot strömmen och fastslår med stora rubriker att Saabs stopp leder till uppsägningar, tyvärr verkar det inte vara Saab själva som bantar, utan Saabs underleverantörer.

Dagens industri sker igår att stoppet på Saab kan bli långt, själv tycker jag att det är oroväckande att man nått en så akut punkt så snabbt. Vad tänkte man på när man fortsatte månad efter månad med minskande likviditet?

Jared Diamond beskriver i boken Collapse hur hans studenter brukar fråga honom vad invånarna tänkte när de fällde det sista trädet på Påskön, svaret är enkelt men ändå oerhört komplext. Gick det verkligen så snabbt att man plötsligt nådde fram till det sista trädet, eller förstörde man sin omgivning sakta men säkert tills dess att miljöförstöringen och erosionen var så total att det som fanns kvar dog bort?

Under tiden som Saab jagar nya pengar tar varumärket rejält med stryk. Och produktionen. Och de anställda. Frågan är vad det egentligen är för fel på Antonovs pengar, myndigheterna har gjort en helomvändning, kanske på grund av att trycket från USA och GM är borta nu när de inte är en del av affären, kanske på grund av att man insett värdet av att ge Saab ett återupplivningsförsök till.

Missförstå mig rätt. Trots viss negativ kritik tycker jag att man ska ge Victor Müller en chans. Han gör en enorm satsning för Sverige, specifikt för Trollhättan och han försöker rädda kvar de värden som finns.

Men hur långt räcker Antonovs pengar? Lyckade finansmän är inte kända för att vilja riskera hur mycket pengar som helst, Expressen skrev tidigare i veckan att man beräknat kostnaden till en miljard kronor per månad, man betalar dessutom 10% ränta på EIB-lånen och från EIB har man fått löften om ytterligare 1,6 miljarder... Det vill säga drygt en och en halv månads löpande kostnader, men pengarna från EIB får inte användas till annat än särskilda utvecklingsprojekt. De kan alltså inte rädda produktionen, ens på kort sikt.

Så vem står kvar som en riddare i vit rustning?

måndag 11 april 2011

Saab(s Fiat-)pengar

Man talar ibland om Fiatpengar när en valuta riskerar att sjunka så långt i värde att den förlorar allt väsentligt värde. Väl inne i karusellen tvingas man trycka nya pengar för att betala sina egna skulder vilket får till följd att den ökande mängden valuta på marknaden gör att de befintliga innehaven blir i praktiken värdelös.

Ungefär så ser det ut för Saab just nu.

Man har inte tillgångar nog för att betala sina löpande utgifter, något som kräver att man pantsätter de tillgångar man har kvar för att snabbt få kontanter. DN är hårda och sätter rubriken "Ingen lösning på Saab-krisen" även om det finns visst hopp om att kunna sälja Saabs fysiska byggnader för att sedan hyra dem av köparen, ett någorlunda vanligt knep för att öka likviditeten snabbt.

Information kommer mestadels från andra källor, bland annat missnöjda leverantörer, Riksgälden och IF Metall, vilket förstärker intrycket av ett företag i kris. När Saab själva uttalar sig knyts det till krisartade rubriker om desperat pengajakt. Fabriken står stilla "tills vidare".


I grund och botten rör det sig om ett företag som varit på fallrepet under en väldigt lång tid. General Motors var företaget som skulle rädda Saab en gång i tiden, Saab var den första svenska personbilstillverkaren som höll på att gå under när konkurrensen hårdnade. Senare gick Volvo samma väg.

När finanskrisen gjorde det svårt för de amerikanska bolagen att motivera förluster hos dotterbolagen såldes dessa ut - i Saabs fall mycket tack vare skickligt spel från flera aktörer eftersom General Motors säkert hellre ville lägga ner, något som såg ut att vara mer ekonomiskt för det amerikanska moderbolaget.

Saab lever nu på lånad tid. Det går att väcka liv i bolaget, det finns flera vägar dit, men det måste in kapital och det måste in snart. Det EIB-lån som Saab beviljats skall användas till utveckling och kan således inte rädda situationen. Så varifrån ska pengarna komma? Det behövs dessutom mycket pengar, uppemot en miljard kronor - i månaden.


Vågar underleverantörerna fortsätta leverera? Vågar kunderna fortsätta köpa? Vågar de som arbetar på Saab stanna?

Klart är väl ändå att Muller, som sysselsatt tusentals svenskar under en längre tid, ändå är värde en liten belöning?

Begränsad premiepension bör göras om helt?

PPM står för en liten del av vår pension, själva utbetalningen ligger i många fall så långt fram att det är för tidigt att sia dels om behovet till pension, dels om möjligheterna till utbetalning. De avsättningar som görs till varje individ är relativt små, 18,5% av den skattepliktiga lönen avsätts till pension och endast 2,5% av lönen avsätts till premiepensionen.

Genomsnittslönen 2009 var runt 28.000:- enligt SCB (jag gjorde sökningen på egen hand i deras databas - risk för fel med andra ord). 2,5% av 28.000:- motsvarar 700:- i månaden, 8.400:- per år. Utbetalningarna från PPM är till sin utformning låsta och det går inte att själv styra över hur man vill att utbetalningarna ska ske. Det blir en liten inkomst utspridd över en lång period.

De pensionsrådgivare som tar betalt för de så kallade "massbytena" inom PPM-systemet tar några hundra kronor per år, i vissa fall uppemot 500:-. 500:- motsvarar ca 6% av den totala insättningen för medelinkomsttagaren. De flesta som låter en rådgivare sköta om PPM bör alltså vara totalt oinsatta i hur det fungerar, 500:- per år på ett sparkonto och en egen översyn av PPM med hjälp av vänner och bekanta någon gång per år borde kunna ge betydligt bättre resultat.

Det finns inom PPM dessutom flera generationsfonder och vissa av rådgivarna har dessutom egna fonder i systemet, som de kan tjäna dubbelt på genom att först ta betalt för att rekommendera sin egen fond, och sedan för att förvalta den.

Flera av tjänsterna har gratisalternativ där man själv kan följa råden och sedan ta hänsyn till dem, eller inte. Twoship hade länge en sådan tjänst men har nu övergått till att vara en betaltjänst. För 100:- per år får man ta del av deras rekommendationer och sedan själv gå in hos Pensionsmyndigheten och byta fonder. Avanzas förvaltningstjänst kostar idag 99:- per år, men då administrerar Avanza även själva fondbytena.

Nu när man ska stoppa massbytena blir Twoships lösning den enda vettiga vägen in för pensionsrådgivarna, det vill säga att man säljer sin rekommendation och att folk sedan själva får gå in och byta. Vad det innebär för de som hellre förvaltar sin premiepension via ett annat gränssnitt, t ex hos Avanza, är oklart men det lutar åt att man inte kommer att kunna genomföra byten på det sättet.

Avanzas gränssnitt är, i min mening, betydligt bättre än Pensionsmyndighetens egna, framförallt när det gäller att hitta och jämföra fonder. Man kan förvisso jämföra fonderna hos på en annan tjänst för att sedan göra bytet hos myndigheten, men integrationen gör det hela betydligt enklare.

Nu när man ändå ser över premiepensionslösningen borde man ha föreslagit åtgärder för två andra stora brister som jag tidigare påpekat; dels fördröjningen i systemet som gör att man aldrig kan vara riktigt säker på när ett fondbyte slår igenom, dels begräsningen till fem fonder.

Handeln borde över lag vara mer flexibel, den borde tillåta att man byter en fond mot en annan utan att påverka innehaven i övriga fonder. Ett sådant tillvägagångssätt hade kunnat undvika de problem som uppstod när vissa fonder handelsstoppades på grund av oroligheterna i Nordafrika som fick Egyptenbörsen att stänga under en längre period. Innehavare av dessa fonder kunde inte göra några förändringar alls inom ramen för PPM, eftersom hela deras konton låstes av att de hade en enda låst fond.

PPM borde dessutom innehålla ett "kontant"-alternativ eller liknande där man inte är tvingad att placera pengarna i en räntefond eller motsvarande för att förhindra stora förluster på en skakig marknad. Fast det gäller å andra sidan även en hel del av de IPS-lösningar som finns idag.

PS. Om du blev sugen på att se över dina premiepensionsinnehav efter att ha läst det här så är det inte värt besväret att gå till Permiepensionsmyndigheten och logga in. Systemet är för närvarande stängt för fondhandel på grund av insättning av arvsvinster och avgiftsrabatter. Fondbyten kan göras från och med slutet av veckan igen. DS

tisdag 5 april 2011

Tidiga nedskärningar hade kunnat rädda Saab?

Saab Automobile har återigen drabbats av problem efter att inte ha kunnat betala sina leverantörer. Den här gången förnekar man inte ens faktum, säkert eftersom det misslyckades den första gången då IF Metall tyckte att det var lämpligt att gå ut i media och bekräfta stoppet på egen hand.

Samtidigt som DN konstaterar att Svenskarna slösar bort sin arbetstid slösar Saab bort sina pengar genom att betala för en enorm överkapacitet av sagda arbetskraft. Frågan är hur länge man kan betala för tillverkning av 80.000 bilar men bara sälja knappt hälften. Och ja, jag är medveten om att man bantat bort visstidsanställda och viss inhyrd hjälp, men faktum kvarstår - man når inte den försäljningstakt som behövs för vinst.

Troligtvis hade man kunnat hålla Saab vid liv betydligt längre tid om man tidigt skurit ner i kapaciteten där det går, dvs genom att minska antalet anställda. Men det är inte enkelt i (S)verige.

En som trots allt kan vara ganska nöjd är Victor Muller som lyckats plocka hem rejält med pengar ändå. Fast det var han väl värd, utan honom hade Saab gått i graven för länge sedan, Muller är nog den typ av ledare som behövs för att rädda kvar jobben på Saab, om inte det svenska mediadrevet bestämmer sig för att sätta efter honom på grund av hans höga lön om och när nedskärningarna på Saab börjar ta fart. Lite konstigt förresten att rubrikerna i både GP och DN är desamma, eller kanske inte?

Å andra sidan tycks alla, inklusive EIB, pressa ut så mycket godis som möjligt ur Saab medan bolaget fortfarande visar någon livskraft alls. Det kanske inte är konstigt att det blir svårt med finanserna, trots allt?

måndag 4 april 2011

Återhämtning

Börsen är på väg upp, skönt att se efter ett ganska svagt resultat hittills i år. Det kanske är fel, förresten, att kalla resultatet dåligt. Det rör ju sig om ett lotteri och en hel del spådom och magi, det här med börshandel.

Även skolan tycks börja sin återhämntning, äntligen återgår man till ett system där svenska barn tillåts vara något annat än genomsnittliga. Hoppfull som man är tror man att det här kan leda till en skola där alla inte är lika dåliga när de går ur utan en skola där allas förutsättningar utnyttjats på bästa sätt.

Det mest upplyftande med beslutet är att man tar bort förbudet mot teoretiska antagningstester för högstadiet. Det har länge varit tillåtet att göra fysiska antagningstest för till exempel idrottsklasser, men man har inte fått göra tester som kan relateras till intelligens. Högst märkligt, enligt mig.

För att vara internationellt konkurrenskraftiga måste svenska ungdomar bli bättre på det som ger internationella möjligheter. Det rör sig inte om idrott, tyvärr, där enbart ett litet fåtal lyckas stort - inom idrotten finns mycket pengar för några få - utan i kunskapssamhället. Ekonomi, dvs matematik och samhällskunskap, teknik, språk... Listan på ämnen kan göras oändligt lång och många unga svenskar har alla förutsättningar för att bli bra på något eller några områden. Tyvärr tror jag att vi har "slarvat bort" någon generation de senaste 10-15 åren.

Jag återkommer säkerligen i ämnet.

fredag 1 april 2011

Där sjönk den?

Första april igen. Början på våren, även om det senaste två åren har varit kallare än vad man är van vid. Skönt att det är lite ljusare, i alla fall.

GP drar en bra historia om att ostindiefararen Götheborg ska sänkas med sprängladdningar i samband med Göteborgs 400-årsfirande. Kul idé, fast det hade varit roligare om det hade varit sant.

Saab börjar alltmer likna ett dåligt aprilskämt, firman lever men verkar ha svårt att få det att gå ihop. Efter problemen med Schenker tidigare i veckan började även andra leverantörer ställa krav, igår blev det stopp igen. Under dagen skall produktionen komma igång igen, men det är osäkert när.

När företag med Saabs storlek börjar gå dåligt tar det tid innan slutet är här. Först drar man ut på betalningarna, betalar lite senare än vanligt och försöker få uppskov med "enkla" skulder. Sedan börjar man prioritera betalningarna och när vissa leverantörer börjar strula ser man till att betala dem först. Givetvis på bekostnad av övriga.

Att staten garanterar Saabs lån kan, om man är konspiratorisk, ses som ett sätt att betala statligt understöd till Trollhättan för att förhindra en lokalt akut kris med massuppsägningar. Å andra sidan kan det kanske finnas anledning att tro att Saab trots allt kommer att resa sig igen. Jag är för dålig på boxning, men jag tror att TKO (teknisk knock-out) är begreppet som används när en boxare av domaren bedöms som försatt ur stridbart skick och däremed anses besegrad, oavsett hur gärna han vill fortsätta.


onsdag 30 mars 2011

Peak Saab?

Kan Saab ha nått sin topp? Produktionen var stängd igår utan att man gett någon riktig anledning och nu hörs röster om att Saab har problem att betala sina underleverantörer. Enligt lokaltidningen är det Schenker som inte utfört sina leveranser, de vill väl också ha betalt?

I GP bekräftar IF Metalls ordförande att produktionsstoppet beror på uteblivna leveranser, och Fordonskomponentgruppen uppger att Saab har haft svårt att betala sina leverantörer i tid. Saabs reklambyrå verkar också ha gett upp samarbetet.

Är det ett sammanträffande att Jan Åke Jonsson lämnar Saab just nu? Liksom jag tidigare skrivit undrar jag om inte Saabs allvarliga läge hör ihop med Jan Åkes beslut att lämna över.

Ett större företag kan hålla sig flytande en överraskande lång tid genom att dra ut på betalningar och försöka dribbla med skulder och åtaganden. Det viktigaste i Sverige är att lönerna betalas ut i tid, exakt hur man behandlar sina leverantörer är inte lika viktigt och är för det mesta helt okänt.

Saab har ett behov av att sälja omkring 80.000 bilar per år, med nuvarande organisation och produktionslinje, för att över huvud taget gå jämnt upp. Hur stor del av framtida investeringar som ingår i den siffran kan man undra, i värsta fall behöver man nå ännu högre volymer för att kunna slutföra utvecklingsarbetet med nya plattformar och nya bilmodeller. Fenix, som reser sig ur askan.

Nu i dagarna förlorade även Saab mot kronofogden i tingsrätten. Tvisten gäller Saabs ovilja att betala tillbaka pengar från den lönegaranti som betalades ut i samband med omstruktureringen. Saab har överklagat beslutet, 111 miljoner kronor står på spel, pengar som Saab med all sannolikhet redan gjort av med på annat håll. Det verkar finnas en del hål att fylla.

Det spås om Saabs framtid och i Trollhättan är man säkert positiva. Men ändå handlar det förmodligen om början på slutet. Jared Diamond beskriver i sin bok Collapse hur delar av mänskligheten om och om igen går undergången till mötes utan att inse vart det är på väg innan det är för sent.

När är sista Saaben byggd?

Allt är inte becksvart, i Trollhättan tror man på Saab.

Förvirring kring Lundin Mining

Jag kanske är ensam om det, men eftersom jag inte följer minsta rörelse hos de bolag där jag har aktieinnehav blev jag lite förvånad nu när Lundin Mining avbryter fusionen med Inmet.

Dagens Industri skriver inte så mycket om beslutet, mer än att Lundin ska införa en emissionsplan för att utvärdera alternativen.

måndag 28 mars 2011

Gällande Equinox Minerals bud på Lundin Mining...

Lundin rekommenderar att man inte går med på Equinox erbjudande och i stället avvaktar Lundin och Inmets sammanslgning till Symterra.

Jag avvaktar. 1 aktie i Lundin Mining skall enlig förslaget ge 0,33 aktier i Symterra.

Earth hour eller inte?

WWF tyckte att vi skulle släcka allt ljus en timma i helgen som gick, manifestationen kallas Earth Hour och tydligen ska allt bli mycket bättre av det.

Själv släckte jag inte, fast det var relativt nedsläckt 7-8 timmar nedan, så man kan väl säga att jag ändå bidrog på något sätt?

Bodström kommer med några småroliga reflektioner gällande amerikaners inställning till Earth Hour och miljöarbete generellt. Vi ligger rätt långt fram, mycket tack vare att vi accepterar socialistiska tvångsmedel som höjda skatter (bensin) och dyrare tjänster (viktbaserad avfallshanteringskostnad/sophämtning).

Visserligen sammanfaller Earth Hour ganska väl med vårdagjämningen så hela världen har ungefär samma ljustbehov, men där slutar väl också de jämförbara kriterierna. Lördagen var kall i stora delar av Sverige, största delen av energiförbrukningen var sannolikt uppvärmning och bara en bråkdel kom från belysningen.

Mysigt, fast ändå inte? Och är det bättre för miljön att tända värmeljus? Eller hade det varit bättre att sänka inomhustemperaturen ett par grader och ta på en extra tröja istället?


fredag 25 mars 2011

Saablar?

Jan Åke Jonsson ger upp och lämnar Saab. Artikeln på DN verkar just nu vara fellänkad, men den kommer kanske upp så småningom.

Efter att ha spenderat större delen av sitt yrkesliv på Saab och de senaste sex åren som VD stiger Jan Åke alltså åt sidan. Mer sannolikt är kanske att han blir tvingad av banan efter flera års misslyckanden, även om det är just han som fått mycket av äran för att Saab alls finns idag.

Saab står i ett läge där man har få alternativ kvar - antingen måste man satsa fullt framåt och där är nog Jan Åke fel ledartyp eller så måste man börja banta ner organisationen till en nivå som passar 25-30.000 sålda bilar per år, en jobbig uppgift för någon som ägnat 40 år åt företaget.

Victor Muller tar över tills vidare, det är lite svårt att veta exakt var man har honom, men om man har för avsikt att ta full fart in i framtiden är det säkert rätt person. Han var sannolikt den enda som var dumdristig (eller klarsynt) nog att köpa Saab från GM, med den cirkus det innebar.

Med en starkare ledning som är villig att göra uppoffringar för att klara framtiden kan Saab klara sig bättre. På kort sikt kan det vara negativt för Saabs anställda och för Trollhättan, men de har ju klarat sig förr.

Vem tusan är Juholt?

Normalt sett ointresserad av politik som man är så kanske det inte är så konstigt att man inte lägger märke till alla fiskarna i just den dammen. Jag har alltså ingen aning om vem Håkan Junholt är. Att han inte kan vinna nästa val är väl däremot självklart - det är väl i så fall hans parti som vinner?

Som en parentes - visst är det underhållande hur tidningarna publicerar, eller i alla fall rubriksätter, undersökningar så att de verkar som fakta? Särskilt när det gäller framtiden och utsagor om hur en sådan kan komma att se ut...

Artikeln i GP verkar i alla fall samgruppera mig med större delen av den svenska befolkningen; Junholt är tämligen okänd.

Min personliga favorit, eller kanske värsta farhåga med tanke på att jag inte är sosse, var Thomas Bodström, men han verkar nästan ha gett upp politiken helt och hållet och förskansat sig i USA istället. Lika bra det, man ska ge upp när man ligger på topp. Bodströms blogg är lite lättare att tolerera nu när han bytt stora delar av politiken mot en skräckblandad förtjusning av USA och det amerikanska folket.

Nåväl, det kanske blir ett lyft från Toblemona i alla fall.

torsdag 24 mars 2011

Lundin Mining

Det damp ner ett erbjudande gällande Lundin Mining i mailboxen, uppköp av Equinox Minerals Ltd är på tapeten och man behöver alltså ta ställning till om man vill sälja sitt innehav eller om man vill byta ut det mot aktier i Equinox.

Tror jag i alla fall.

Meddelandet från Avanza är lite otydligt formulerat, men man har ändå till den 11 april på sig att svara så jag funderar på saken över helgen.

Mer information kommer.

onsdag 23 mars 2011

Inkomstdeklaration - hur ovetandes kan man vara?

Det är snart dags för inkomstdeklaration igen, blanketterna skickas visst ut i dagarna.

Återigen kan man inte upphöra att förvånas över hur dålig koll de flesta verkar ha på sin privatekonomi. Tidningarna och media i allmänhet gör inte saken bättre över sina rubriker; Nu kan du kolla om du får tillbaka på skatten skriver DN, bara för att ge ett exempel. GP är lite försiktigare med sin "Deklarationerna på väg ut".

För "tillsvidareanställda" är kalkylen ganska enkel - betalar bara arbetsgivaren in skatt enligt rätt skattetabell bör normalläget vara att man får en liten kvarskatt eller en liten summa tillbaka.

Det som ställer till det är stora lån (kapitalutgifter), resor till och från arbetet samt eventuell jämkning som man gjort för att betala mer eller mindre skatt än vad tabellen anger. Men inte heller där borde det finnas något att förvånas över; såpass koll bör varje svensk ha på sin egen ekonomi.

Ändå blir folk i allmänhet "glada" när de ser att de får tusentals kronor i skatteåterbäring - trots att det egentligen bara visar att de har betalt för mycket skatt till staten och dessutom i de flesta fall är ett bevis för att den egna ekonomin är så dålig att man måste låna stora summor och betala stora ränteutgifter.

Nu har det påbörjats diskussioner om att lyfta bort skatteavdraget för ränteutgifter - dvs statens rabatt på bolån - även om man nyligen sagt nej till det just nu. På lite längre sikt är det ett bra initiativ, men det kan vara svårt att få stöd för det hos folket. Samtidigt är det ett av de bästa sätten att få folk att inse fördelarna med att amortera även när räntan är låg.

Omtag

Det är dags för ett försök till nystart här på bloggen. Det har varit tyst ett tag, av olika anledningar.

För närvarande ser jag fram emot att lägga vantarna på ett exemplar av Cornucopias bok Midvintermörker. Återkommer med en recension i en nära framtid.

Annars kommer det i vanlig ordning bli politik, privatekonomi, teknik och reflektioner, precis som tidigare.