Det är mycket text och prat om skolan i media just nu. Skolan har under flera decennier blivit allt sämre och det är först nu som det börjar gå upp för allmänheten hur illa ställt det egentligen är med skolan. Konstigt nog.
Man kan ifrågasätta vilken typ av skola det socialistiska Sverige egentligen vill ha. Vi har försökt att bli det som Sovjetunionen aldrig lyckades med - världens mest rättvisa samhälle. Men har vi gått fel väg för att nå dit?
Min teori är att svensk skola av idag lägger för mycket energi på de som är sämst rustade för att klara av skolan och därför missar resten. Man hinner inte med att hålla den stora genomsnittliga skaran i arbete och man misslyckas katastrofalt med de duktigare eleverna. Nu kan man tro att det här skulle drabba duktiga elever hårdast, men jag tror att de klarar sig bra ändå - om inte skolan ger dem en tillräckligt svår utmaning kan de säkert, i många fall, hitta den ändå.
Nej, det som skolan misslyckas med är det som hela samhället i dag har svårt med - "medelklassen". Det finns helt enkelt ingen som kan lägga nivån på ett sådant sätt i klassrummet att det "passar alla". Därför kommer stora delar av undervisningen i stället att anpassas efter de svagaste, de som också har rätt till en utbildning. Men det är där man går bort sig. Man ser till att alla styrs av den svagaste länken istället för att dela in eleverna i olika nivåer där de som är svagast kan få mer stöd. Då kan man fokusera mer kraft på genomsnittseleverna och höja dem något, en höjning som skulle ge mycket för samhället som helhet.
Fast å andra sidan - när man nu tittar på dagens föräldrar undrar man om de vill avsäga sig allt eget ansvar. Det är ju skolan som ska se till att barnen är motiverade, att de blir utbildade och att de - viktigast av allt - inte blir felbehandlade eller får fel betyg.
