Portföljen

Lundin Mining lämnade en dålig delårsrapport igår, givetvis föll kursen direkt. Kursdiagrammet på t ex Avanza ser ganska komiskt ut, kursen är stabil fram till eftermiddagen då det sker ett plötsligt fall varpå ungefär hälften av kursfallet återhämtas.

Resterande del av portföljen klarar sig ganska bra, undantaget Ericsson som ligger med förlust fast det är en långsiktig investering och inte mycket att bry sig om.

Det här med att bygga en långsiktig portfölj för den privata ekonomin är ingen enkel uppgift...

Vem vågar lita på Facebook? (Teknisk Analys)

Facebook är på tapeten igen, GP uppmärksammar att det är enkelt att kapa ett Facebook-konto, som om det vore något nytt.

För det första ska man ha klart för sig att Facebook drivs av ett vinstdrivande företag. Ett amerikanskt företag, dessutom. Att man har miljontals användare världen över gör det dessutom till ett tacksamt mål för attacker - dels för att fler användare innebär att det ger mer uppmärksamhet om man väl knäcker det, men också eftersom fler användare också innebär större risker för intrång, avsiktliga eller oavsiktliga.

De mest uppenbara riskerna med Facebook är att man som användare förstör för sig själv genom att inte vara försiktig med vilka uppgifter man publicerar. Det finns gott om exempel på folk som uttalat sig illa om kollegor, chefer eller vänner och därigenom orsakat sig själva, och kanske andra, psykisk skada.

Det är svårt att kontrollera vem som ser vad, särskilt eftersom Facebook dels ständigt uppdaterar innehållet och allt som oftast lyckas öppna upp kommunikationsvägar, dels då Facebook som sagt var är ett vinstdrivande företag som lever på att öka användandet.

Integreringen med allt fler applikationer utanför själva Facebook är också en risk, delvis eftersom man delar med sig mer uppgifter om en själv men också då vissa sätt att använda Facebook, t ex genom att låta Facebook läsa adressboken på t ex Hotmail eller Gmail innebär att de de facto kan spara inloggningsinformationen och komma åt privat e-post och annat. Googles konton har en hel del tjänster kopplade till sig, varav Blogger är en.

När man publicerar uppgifter om sig själv skapar man en profil som kan användas för andra syften än Facebook. En publik profil med födelsedata, bostadsort etc förenklar för identitetstjuvar. Kommentarer om att man befinner sig utomlands på tjänsteresa eller semester gör att man kan förbättra förutsättningarna för ett oavbrutet inbrott avsevärt. Och många uppgifter är tillgängliga för medlemmar i grupper där man själv är medlem, något som kan vara värt att tänka på innan man postar bilderna från Bahamas direkt från internetcafét.

GP hakar på med en intetsägande artikel om hur man skyddar sin Facebook. Tyvärr är artikeln totalt intetsägande och ger bara de mest fundamentala knepen för att skydda sig - surfa inte på öppna okrypterade nätverk och se till att det är en säker anslutning mellan browsern och websiten (https). Det hjälper inte de vanliga användarna, tyvärr.

Tyvärr så innebär den ökande mängden Smartphones att risken för intrång ökar, användarna av Android och iPhone är ofta alldeles för okunniga för att skydda sig. Visst kan det vara roligt med en app som kontinuerligt presenterar var man befinner sig, men det är inte alltid så begåvat att avisera när är långt ifrån hemmet.

Det finns egentligen bara ett sätt att skydda sig och det är genom att begränsa användningen av tjänster som Facebook. Vill man tvunget vara med ska man se till att det man skriver verkligen tål en öppen granskning och att man dessutom kan tänka sig att stå för det man gör - för all framtid. Det finns backup även på borttagna konton och fel information i fel händer är alltid skadligt.

Ett annat problem är att bilder som andra lägger upp kan innehålla personer som inte vill synas på bild av en eller annan anledning, och man kan inte styra vad andra gör. Detsamma gäller givetvis kommentarer som skrivs på Facebook - ibland kallas det nätmobbing - och som syftar till att skada/smutskasta någon. Eller som oavsiktligt avslöjar att någon är på semester.

En positiv överraskning - så här långt i alla fall - är att Facebook inte tycks sälja e-postadressen vidare i reklamsyfte. Jag har skapat ett speciellt e-postkonto för Facebook, något som jag definitivt rekommenderar och har än så länge inte råkat ut för några oönskade mail. Bra jobbat, faktiskt!

Det blir dyrare att bo... om man har lån.

Riksbanken höjde igår reporäntan igen, helt klart är vi på väg mot lite rimligare räntenivåer. En höjning från 0,75% till 1,00% innebär en ökning av räntan på 33%, även om siffrorna ser små ut. Givetvis blir den relativa höjningen på bolån och andra typer av privatlån lika hög, men det lär bli höjningar.

Samtidigt passar man på att sänka prognosen för framtida reporänta, man spår alltså att den ränta som man själv sätter inte kommer att öka i samma takt som man spått tidigare. Jag tycker att det är intressant att man passar på att sia om en framtid som man själv styr över, det tillför en extra möjlighet att styra den ekonomiska utvecklingen. Den här typen av prognos påverkar givetvis hur man kan spå sin egen ekonomiska framtid.

Flera av de som köpt villa under de senaste åren och som inte varit medvetna om att en boränta på strax över 1% inte är normalfallet kan naturligtvis få en kalldusch av det här beskedet, om de inte varit medvetna om det förut... Det är tragiskt, men mest på ett skyll-dig-själv-sätt.

De rörliga bolånen ger naturligtvis en mer eller mindre direkt höjning av månadskostnaden. Har man varit förutseende och amorterat rejält kanske man kan hålla kostnadsnivån konstant genom att sänka amorteringarna något, men för de flesta blir det ingen större kostnadsökning.

Dubbdäck

De senaste dagarna har man troligtvis haft nytta av sina dubbade vinterdäck, om man har sådana. Själv var det med viss lättnad jag kunde undvika Friggagatan i Göteborg för några dagar sedan, men jag såg de elaka skyltarna om dubbdäcksförbud.

Ytterligare aktieköp

Det är dags att utöka aktieportföljen igen, jag väljer att stärka några av de innehav jag redan har. Starka rapporter från bland andra bankerna och Ericsson gör börsen intressant den närmaste framtiden.

Ericsson lämnade en stark delårsrapport idag, det syntes på den inledande handeln där Ericsson snabb klättrade nästan fem procent. Starkt jobbat och bra för Sverige. Bra för min portfölj också, Ericsson har haft en negativ inverkan sedan mitt köp för en tid sedan.

Lunding Mining har gjort en rejäl uppgång den senaste månaden, det är också bra för portföljen.

För Göteborg är det naturligtvis bra att också Volvo har gjort en stark period, även om det finns orosmoln framförallt på USA-marknaden.

Återhämtning?

Prognoserna kunde som sagt var lika gärna vara spådomar, det går inte att sia om framtiden och det gäller även ekonomin. Oväntade saker ("svarta svanar") kan hända och ge oförutsägbara konsekvenser. Eller så kan de som ställer prognoserna helt enkelt ha fel.

Människan är lustig på det sättet, när en prognos ställs felaktigt, vilket den gör i de flesta fall, så rycker man man axlarna och fortsätter utan att sätta någon större vikt vid det hela. Men när en prognos slår in, då minns man det och blir övertygad om att alla prognoser alltid slår in.

Det senaste modeordet är valutakrig. Orakel runt om i världen börjar se att olika länders försök att stärka sina positioner och garantera återhämtning kan resultera i att man genom att använda sin valuta försöker göra landet gynnsamt för investeringar - externa eller interna beroende på vilket land det är.

Kina och USA slåss om att skapa den billigaste valutan för att främja sina egna exportfördelar, i Sverige tuggar vi på som vanligt vilket riskerar att drabba vår betydande export negativt. Valutamässigt är Sverige just nu ett av de starkaste länderna i Europa, men det beror på att vi till skillnad från andra varken har Euro eller en valuta som är låst mot Euro.

Kina har under lång tid försökt bygga en styrkeposition, det är lätt att glömma att Kina är en kommunistisk stat. Man tycks ha gett upp hoppet om en "kommunistisk revolution" och i stället anpassar Kina sig efter den globala marknaden. Man ställer sina egna krav och med den tyngd som 20% av världsbefolkningen har får man oftast som man vill. Samtidigt har både USA och Europa pumpat in stora pengar i Kina för att de ska leverera billiga varor och billig arbetskraft. Frågan är om det är bra på sikt?

För den enskilde i Sverige finns det inte mycket att göra åt saken, naturligtvis. Man kan dra nytta av en stark krona genom att resa utomlands och man bör se över vilka fondinnehav eller eventuella utländska aktier man har som noteras i andra valutor. En sjunkande dollar gentemot kronan påverkar t ex pensionsfonder som noteras i dollar negativt då fondförmögenheten mätt i svenska kronor minskar. Självklart?

PPM-systemets sammanbrott

Att fondrabatterna som fondbolagen ger PPM för att kunna vara med och "leka" med pensionerna inte är något som fondbolagen nödvändigtvis tycker om är uppenbart. Aberdeen avregistrerade flera av sina fonder och nu följer Danske Invest efter och Privata Affärer varnar för att fler bolag kan följa efter.

Det har blivit populärt att byta fonder ofta, något som egentligen bara leder till att en större del av pensionen försvinner i courtage (som bakas in i fondens förmögenhet) och ibland i form av köp- eller säljavgifter.

Att detta inte är populärt hos fondförvaltare som är vana vid att få ut betydligt mer i avgift är inte alls förvånande, Aberdeen tycks ligga runt 1,9% i avgift för vanliga kunder med inom PPM är avgiften 0,73%, dvs i bästa fall hälften av den vanliga avgiften.

Jag tycker fortfarande att det är konstigt att man inte kan få ränta på pengarna och ha dem "passiva" istället för att ha dem i fonder med osäker utveckling. Någon form av likvidkonto kopplat till fondportföljen hade varit bra, liksom snabbare och mer säker orderhantering.

Fördröjningen i orderhanteringen beror säkert till stor del på att avgiftssänkningarna gör att man vid PPM-handel måste göra vissa inskränkningar, men ändå...

Drömjobbet: Ingenjör

Tydligen så är det ett drömjobb att vara ingenjör. Trevlig läsning!

Jag tycker inte om debatten då det gäller att "lyfta" olika yrkens anseende, oftast så handlar det bara om att man tycker att man ska ha högre lön. Alla grupper som känner sig orättvist behandlade brukar peka på en annan yrkesgrupp och gnälla om att man borde tjäna "lika mycket".

Ingenjörer tjänar förhållandevis bra och är inte en kollektivt "gnällig" grupp. Fast de flesta förstår sig nog inte på oss ingenjörer.

Strategiskt avhopp av Bodström

Det meddelas idag att Bodström lämnar riskdagen för att stanna med familjen i USA, ett starkt beslut av honom.

Thomas Bodström tillhör det fåtal politiker som faktiskt har andra försörjningsmedel och jag tror inte att utebliven lön från riksdagen är något kännbart bortfall från en författare och advokat. Nu kan han i stället satsa på att skriva böcker under en period för att få mer långsiktiga inkomster och politiken tror jag att han kan återvända till så snart han kommer tillbaka.

På det politiska planet har Bodström i och med uppståndelsen kring hans ledighet lyckats få massmedial uppmärksamhet som hade varit svårt att få på annat sätt. Det är dessutom helt rätt i dagens Sverige att offra karriären för sina barn, särskilt om man är man och Socialdemokrat. Det här skulle rent utav kunna vara ett väl genomtänkt strategiskt drag från Socialdemokraternas näste partiledare. Låt mig ge några exempel:

1. Det går inte att tycka illa om någon som lämnar riksdagen för att vara med sin familj. Även om det beror på att man gör något så o-Socialdemokratiskt som att spendera en tid i USA. Även om det innebär att man ställer sig över arbetarklassen. Det är dessutom lätt att väcka empati i det här läget.
2. Trots att det varit planerat sedan länge ställer Bodström ändå upp i riksdagsvalet. Det bäddar för en debatt med stort medialt utrymme. Och eventuell skada är väldigt lätt att kontrollera, börjar det se illa ut kan man välja att antingen säga upp riksdagsplatsen direkt, eller att lämna familjen och börja veckopendla till USA. Närvaro i riksdagen är mer eller mindre frivillig i vilket fall eller praktiseras hur som helst på det sättet.
3. Citatet på DN.se ger en inblick i den strategiska medvetenheten hos Bodström: "Jag ska vara med och vinna nästa val och det arbetet börjar långt tidigare än 2014." - Ja, det har redan börjat!

Min gissning är att en opinionsundersökning just nu skulle visa starkt stöd för Bodström.

Vissa arbeten kan man inte smita ifrån...

Thomas Bodström skolkade under de inledande riksdagsdagarna eftersom familjen tillfälligt flyttat till USA. Att sätta familjen först och att våga ge dem en chans att leva utomlands under en kort period skall Bodström ha all heder för, men vad tänkte karln?

Thomas Bodström är inte min idol, vilket jag gör längre utläggningar kring i tidigare inlägg, men det innebär inte att han inte är en duktig politiker och, som jag också påpekat, en mer värdig partiledare för Socialdemokraterna än Mona Sahlin.

Bodström kommenterar beslutet på sin blog, lite naivt av honom att tro att en riksdagsplats är som ett "vanligt jobb" där man kan komma och gå mer eller mindre som man vill. Socialdemokraterna har visserligen alltid tyckt att det är en rättighet att jobba och därför har man inte en skyldighet att göra sitt jobb, men när det gäller riksdagen är arbetet viktigt, särskilt för de som röstat på ledamoterna.

Nu gick det inte så lätt att bara vara ledig, Bodström fick inte ledigheten beviljad av riksdagens gruppledare och är därmed tvungen att antingen säga upp sin riksdagsplats eller att lämna familjen i USA och återvända till Sverige. Han kan naturligtvis ta med sig familjen tillbaka till Sverige men det känns som ett sätt att straffa dem för hans egen politiska ambition.

Som sagt var, det var naivt av Bodström att försöka tänja gränserna och ignorera sitt politiska uppdrag till förmån för privat nöje. Att dessutom ställa upp i rksdagsvalet innebär att man redan har gjort ett val - man vill representera det svenska folket i riksdagen och är beredd att göra de uppoffringar som krävs. De riksdagsledamöter som har familjen på andra platser i Sverige än Stockholm tvingas lämna familjen varje arbetsvecka, varför ska då en politiker som på eget bevåg flyttar utomlands få dispens från reglerna?

Reflektioner i hösthalkan

Det var minusgrader i Göteborgsområdet i morse. Jag vet inte om det var första gången eller om det hänt tidigare i höst.

Det verkar som om trafikanterna inte är medvetna om ishalka förrän de fått skrapa is från rutorna på bilen för att komma iväg på morgonen, har man sett det några gånger blir man immun mot varningstecknet men så här i början av säsongen innebär det att många sänker hastigheten och ökar avstånden. Mängden konstiga filbyten minskar också, det är en följd av att de som tar risker i vanliga fall är mer riskmedvetna nu.

Samtidigt går kampanjen "Stoppa biltrafiken" vidare. Halvards halkvarning är som alltid mycket läsvärd och behandlar i första hand förbudet mot dubbdäck. Införandet av vägtullar i Göteborg gör det omöjligt att ta sig igenom stan med en svenskregistrerad bil utan att det kostar lite extra och nu tänker man sätta automatiska pelare för att stoppa biltrafiken i innerstan.

Den sistnämnda idén är nog den bästa av de tre; dubbdäcksförbud orsakar mer skada än nytta, vägtullarna straffar de som pendlar till jobb i regionen men de automatiska pelarna ska bara se till att gator där man ändå inte får idka fordonstrafik under vissa tider på dygnet inte heller kan köra där. En lysnade idé, egentligen, men det lär inte dröja förrän någon panikslagen trafikant sätter bilen på stolpen. Minns bussrefugerna i Eklanda, där dröjde det inte många dagar förrän det stod en bil i gropen och varken bilar eller bussar kunde ta sig förbi.

De automatiska pelarna avser ersätta de manuella pelare som idag sköts av parkeringsvakterna, så någon riktigt förändring blir det inte.

För trafikinformation rekommenderas trafiken.nu, huvudnyhet för Göteborg idag tycks vara att dubbdäcksförbud gäller på Friggagatan och Odinsgatan från 1 oktober, dubbdäck är för övrigt tillåtna från den 1 oktober fram till den 15 april, vinterdäck är obligatoriska från den 1 december till den 31 mars.

Double dip eller dags för återhämtning?

Under 2008-2009 var det många som talade om en så kallad double-dip, en djup ekonomisk nedgång följd av en kort uppgång där en djupare nedgång väntar bakom hörnet. Tanken fanns där hos många av oss, men återhämtningen under 2010 har varit stark, ändå talar man nu om risken för ett återfall.

De ekonomiska svängningarna är kända för att vara oförutsägbara, det handlar ofta om rena spådomar som, om de slår in, i efterhand tillvägs stor trovärdighet. Läs även mitt tidigare inlägg om Spåmännen som står för de ekonomiska förutsägningarna.

En av de större riskerna med en andra dip är att Sverige, som inte drabbats av någon bostadskrash under 2008 nu får ta en större smäll när priserna ska ner till mer rimliga nivåer. I det perspektivet är det 85%-iga lånetaket givetvis en dämpande faktor, men det kom i så fall för sent och var egentligen för litet.

Det är skönt att se att budgeten fokuserar på sparsamhet och att utöka andelen arbetande i samhället snarare än att spendera finanserna på att mörka arbetslösheten genom diverse utbildningar och andra åtgärder.

Boendekostnader under hösten

Hösten och vintern är dyra månader för de som har "eget" boender, dvs för oss som bor i egen villa eller i en bostadsrätt eller hyresrätt där vi själva får betala för uppvärmningen. För det mesta ser elbolagen även en möjlighet att utnyttja det faktum att elförbrukningen skjuter i höjden och ser till att höja priserna rejält just när förbrukningen är som högst.

Regeringen presenterar sin nya budget idag, som väntat utan några större överraskningar. De marknader som vi exporterar till har inte riktigt fått den fart som man väntat sig och därför blir den nya budgeten lite försiktigare. I praktiken innebär det att man skruvar ner något på vallöftena, vilket säkert har lika mycket men faktum att det är valår att göra som att våra exportmarknader inte går enligt (budgeterad) förväntan.

Det är positivt att man höjer studielånen i den nya budgeten men som all typ av skuldsättning är det svårt att få svenskarna medvetna om vad de drar sig in i. För egen del är studielån snart ett minne blott, beroende på en försiktig skuldsättning och aggressiv avbetalning. Det ska bli skönt att få se "hela" lönen för första gången.

Att satsa på utbildning i grundskolans senare år är oerhört viktigt. Tyvärr går många av satsningarna till fel saker; Socialdemokraternas måtto "alla ska vara lika dåliga" har slagit igenom i skolan så till den milda grad att vi snart står med ett land utan ordentlig kunskap. Det är inte bara ingenjörer och läkare som behöver en bra bakgrund för att kunna studera vidare, även andra yrkesgrupper måste få rätt förutsättningar redan i grundskolan. Det pratas mycket om språktest för invandrare men samma hårda krav bör gälla vid antagning till unversitet och högskolor, det är en katastrof att vi utexaminerar vad som skall vara högkompetenta akademiker som inte en kan skriva ordentligt. Trots att det finns hjälpmedel för de som eventuellt är lite svagare.

På den politiska sidan kan man känna lite skadeglädje av att Sahlin inte gillade Kristian Luuks bemötande i SVT:s valvaka på valnatten. Det hade hon förtjänat. Lars Ohly var inte heller nöjd, men det är tydligen OK att han beter sig som han gjorde.

-

För de som tänker sälja eller värdera om sin bostad för att kunna utöka sin skuldsättning rapporterar en undersökning bland sveriges mäklare att badrummet är det rum som är viktigast vid en försäljning. Det är inte någon stor överraskning - att badrum och kök är viktiga för potentiella köpare är både lätt att förstå och lätt att sätta sig in i.

Spåmän spekulerar

Om den ekonomiska utvecklingen är det omöjligt att sia, både på kort och på lång sikt. Det hindrar dock inte prognoserna som ständigt strömmar in från alla möjliga ohc omöjliga håll.

Bland andra GP rapporterar att chefsbarometern anger att 2059 chefer i Sverige som egentligen inte vet mer än andra tror att konjunkturen har vänt. Att sammanställa information av erkänt dålig kvalité genom att medelvärdesbilda är ingen statistiskt säkerställd metod.

Samtidigt pågår spekulationerna om vem som kommer att få årets "Nobelpris" i ekonomi. Vår tids spåman/spåkvinna kan man tro. DN verkar i alla fall säkra på att det bland de hetaste kandidaterna finns en makroekonom.

Makroekonomi handlar om att försöka förutsäga hur den stora massan beter sig i ett ekonomiskt perspektiv, en sorts förväntad utveckling av arbetslöshet, inflation, räntor, nationalekonomi och så vidare. Historiskt sett kan man utläsa händelser på marknaden genom just genomsnittsbildning, ungefär som man försöker genomsnittsbilda spådomar om framtiden för att nå fram till ett mer sannolikt resultat.

Ett annat klassiskt knep att förutspå framtiden är att titta på historien och försöka dra paralleller till mönster man sett den senaste tiden. En sådan spekulation är att oktober brukar vara en dålig börsmånad. Nu visar artikeln att även det omvända är sant - oktober brukar vara en bra börsmånad.

Fin fem fel.

För den intresserade rekommenderas This Time is Different - Eight Centuries of Financial Folly av Reinhart och Rogoff (Adlibris). Boken försöker förklara varför de ekonomiska spåmännen alltid kommer fram till att den nuvarande krisen skiljer sig från den senaste och hur det kommer sig att det trots allt inte är så. Analysen är gjord på historiska data från de senaste åtta hundra åren. Cornucopia? har skrivit om boken vid en mängd tillfällen.

Tillgångar

Börsen sticker iväg uppåt nu på morgonen, intressant att utvecklingen inledningsvis alltid tycks följa de "gissningar" som görs i media. Eller kanske inte...

Jag utökade mina innehav i Betsson under förra veckan, ska man se kortsiktigt på det så var det en god investering, +2,56% vid 9:30 idag på morgonen. Kanske en reaktion på att SHB höjt riktkursen till 120:- (kurs just nu: 100,50).

Trafikkaos

Mitt inlägg igår gällande vägtullarna i Göteborg fick mycket uppmärksamhet, det är uppenbart att ämnet är viktigt i Västsverige. GP gjorde för övrigt en analys av kommentarerna nättidningen fått, den är bitvis underhållande att läsa.

Jag har fått inspiration från kommentarerna på bloggen och tänkte kommentera några av dem i ett lite längre inlägg.

Svenska folket tackar och tar emot för det mesta, man kan lura i oss nästan vad som helst och komma undan med det. Jag läste någonstans att Sverige sedan länge utbildar och uppfostrar en god generation arbetare - ungarna får tidigt lära sig att man ska vara som alla andra och inte sticka ut; det är fult att vara för bra och man ska lära sig att komma i tid och att sitta av tiden i skolan så att man kan göra samma sak på arbetsplatsen. Tyvärr är nog Sveriges tid som "arbetarland", dvs industritätt, över. Det är alltså dags att göra som signaturen Anonym uppmanar till; protestera!

Kollektivtrafiken i Göteborg fungerar bra. Men det saknas en ringled och flera direktlinjer för att systemet skall fungera för alla. Det görs analyser av människors pendlingsmönster, men lösningarna räcker inte till för att motivera Svensson att ställa bilen. Dessutom finns det en uppsjö av andra anledningar till varför man behöver bilen. Att försöka tvinga andra att åka kollektivt eller att kritisera de som tar bilen till jobbet är inte särskilt demokratiskt. Beroende på var man bor och var man arbetar tvingas man passera åtminstone en eller två knytpunkter i kollektivtrafiken, varje byte är förknippat med väntetid. Sedan ska man komma ihåg att inte heller spårvagnstrafiken är utan brister.

Vägarna kring Göteborg går till stor del genom Göteborg, vilket är den största bidragande anledningen till kaoset. E6 vid Tingstadstunneln är bland det sämsta som existerar - en genomfartsled i praktiken enfilig genom tunneln, mer så för södergående trafik men delvis även för norrgående. Det skapar kaos. Bättre hade varit att stänga av- och påfarterna närmast tunneln och bara låta E6:an gå igenom. Eller åtminstone att låsa två filer för europavägen. Det närmaste en kringled man kan komma är Norrleden - Hisingsleden - Älvsborgsbron -Västerleden - Söderleden, men här sätter man en betalstation mitt på bron. Det innebär att trafiken ändå kommer att gå genom Tingstadstunneln, det finns inga andra alternativ!

Att begränsa trafiken genom centrum är en god idé, men då gäller det att ha betalstationerna i anslutning till avfarterna från huvudlederna och in mot centrum. Dubbdäcksförbudet är väl bara ett steg i att få bort trafiken från de centrala delarna av Göteborg.

En av de anonyma kommentarerna innehåller ett praktiskt exempel, som tidsmässigt är ganska typiskt - det som tar 30 minuter med bil tar ofta över en timma med kollektivtrafiken. Man kan givetvis inte ta hänsyn till alla när man planerar lokaltrafiken, men då måste man också ha förstående för att många tvingas ta bilen för att inte se timmarna rusa iväg på bussen. Jag tillhör definitivt de som hellre lägger en timma extra på arbetet eller på mina fritidsintressen än att sitta på en buss. Signaturen Tomas påpekar att boende i de östra delarna måste passera tullarna även för resor österut, för att kunna komma upp på Rv40.

Ekonomiskt sett är det inte tillräckligt lönsamt att ställa bilen. Det lönar sig i många fall vid daglig pendling och om trafiken är någorlunda direkt, men om man har behov av att åka kollektivt någon dag per vecka blir det genast kostsamt. En enkelbiljett för en vuxen i Göteborg kostar 25 kronor hos Västtrafik, det innebär att de för två vuxna tur och retur kostar 100 kronor för en sträcka som kostar 15-20 kronor per väg med bil. Är det fler passagerare blir förtjänsten ännu större.

Bokrecension: Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Börjesson, Per

Så här kan alla svenskar bli miljonärer av Per Börjesson.

ISBN: 978-91-7232-162-5 (Adlibris/Bokus)

Per Börjesson är civilingenjör och VD samt huvudägare i Investment AB Spiltan. Han började som aktieamatör och har arbetat sig upp till expert på området. Att han figurerat flitigt i media har delvis gått mig förbi, jag har läst en del av det han skrivit men har inte lagt namnet på minnet.

Boken påminner om Schildfats Vägen till din första miljon som jag recenserat tidigare och den bygger på samma grundidé, nämligen att man genom sparande får ihop stora belopp sett över en längre tid, bara man låter bli att röra sparandet.

Börjessons bok är liksom Schildfats väldigt lättläst. Budskapet är att man ska sätta av 10% av inkomsten till ett rent sparande och att ränta på ränta-konceptet leder till stora belopp på lång sikt.

Ett par mycket intressanta avsnitt i boken behandlar pensionssparande, hur pensionssystemet är uppbyggt och varför det sannolikt kommer att kapsejsa innan många av oss som arbetar idag har hunnit gå i pension. Börjesson predikar också att pensionen till större del borde vara personligt tillgänglig, dvs att ett personstyrt fondbaserat sparande skulle utgöra en större del av den allmäna pensionen.

Börjesson har många åsikter och god insikt i hur finansvärlden fungerar. Han beskriver på ett målande sätt hur investmentbolag, banker, försäkringsrådgivare och andra finansiella institutioner tjänar pengar på sina kunder. Det är intressant läsning som jag hoppas kan bidra till att fler ser banken som en partner snarare än som en tjänare. Dessutom är avsnittet om hur stor den verkliga avgiften är jämfört med den angivna väldigt intressant.

Givetvis görs en del reklam för Spiltan och Spiltan Fonder, men inte så mycket att det stör läsaren. Det talas om vilka fondtyper man ska spara i, vilken typ av aktier och framförallt hur man ska spara (amortering, aktier, kanske fonder, inte pension för att sammanfatta).

Så här kan alla svenskar bli miljonärer är en bra bok, underhållande läsning men kan styckvis framstå mer som ett debattinlägg än som en instruktionsbok. Råden sammanfattas väldigt bra på bokens baksida medan insidan (171 sidor) ger detaljer och utvidgade perspektiv. Som pocket är boken inte särskilt dyr och definitivt värd slantarna.

Andra vägar...

Lokalpartiet Vägvalet har lyckats väcka lite uppmärksamhet kring de planerade vägtullarna i Göteborg. Eller trängselskatt som det kallas för att det ska få lite mer negativ klang.

Det är underligt att man i Göteborg över huvud taget försöker införa trängselskatt på det sätt man gör nu. Införandet tycks syfta till att håva in pengar där det går, snarare än att fokusera trafiken till de kringleder som inte existerar. Att man sedan vill ta betalt för en sträcka Europaväg (E6.20 genom stan) är än mer fascinerande - visserligen är det där trängseln är som värst periodvis, men det är också svårt att ta sig från södra Sverige och norrut någon annan väg.

För personer som av en eller annan anledning pendlar från norra delarna av Göteborg till de västra eller tvärtom går det inte att undvika tullarna, oavsett vilken väg man tar. Om man inte ska köra en omväg på flera mil, vill säga.

I andra ronden minskar man antalet betalstationer något, men problemet kvarstår - det finns inga alternativ till trängseln.

Betalstationen på Älvsborgsbron är bland det dummaste i hela förslaget då den egentligen ligger utanför hela trängselzonen, men samtidigt är placeringen viktig ur det inkomstbringande perspektivet. Och även för att ta bort möjligheten för pendlare att välja en annan väg.

Vad det här kommer att göra för den privatekonomiska situationen för hushållen i Göteborg är svårt att säga, men de som bor i stan och arbetar utanför eller på fel sida stan kommer att få ökade kostnader. Samtidigt finns det en risk för att bostäderna innanför zonen blir mindre attraktiva liksom kontors- och näringslivsfastigheter.

Om man tittar på den "nya" kartan ser man att det har lagts till betalstationer utmed E6 norrut på Hisingen. Varför? Det känns som att man försöker kompensera förlusterna man får genom att ta bort stationerna mellan AB Volvos olika fabriker och kontor genom att istället ta ut avgifterna i gränslandet till ett annat stort industriområde; utmed Göta älv från Ringön upp till Bäckebol.

Betalzonen är egentligen inte någon zon, utan ett zonformat område med tentakler ut på väl valda leder för att maximera intäkterna.

Bildt kvar - vilken lättnad!

Det är med glädje jag noterar att Carl Bildt är kvar i posten som utrikesminister. Det kan behövas för Sverige, och för EU. Bildts blog är läsvärd, inte bara för att han rapporterar från vår omvärld utan även eftersom han visar det politiska arbetet med en öppenhet som våra övriga politiker borde dra lärdom av. Och det utan omotiverade personliga påhopp a la Bodström.

Nu blir det väl som vanligt rabalder kring de nya ministrarna när de ska granskas i sömmarna på ett sätt som på något vis är väldigt typiskt svenskt. Att man inte betalar TV-avgift eller har anlitat svart städhjälp emellanåt säger väl ingenting om den politiska kompetensen?

Lite roligt är det att så länge Bodström inte befinner sig i riksdagen så har Alliansen nästan majoritet - 173 mandat räcker ganska långt, särskilt om V skickar någon på toaletten och MP har någon borta av annan luddig anledning.

Man kan inte annat än förundras över vissa av kommentarerna på GP.se i samband med artikeln om de nya ministrarna. Ett exempel från signaturen "Björn Svensson, metallare":

Nej!

Om man nu lyssnat på folkets röst och respekterat valuslaget, så skulle Jimmie Åkesson självklart haft en post i regeringen. Skandal att man på detta sätt motarbetar ett parti som ska ge folket talan i Riksdagen. Det är dags för djupare förändringar nu!

Personen som skrivit kommentaren är förmodligen inte medveten om att samtliga partier inte är representerade på ministerposterna, förlorarna brukar normalt sett inte få några ministerplatser. I regeringen finns bara Alliansens partier representerade - en regering som trots att den skapats av en knapp minioritet (173 av 349 platser i riksdagen) ändå kommer att leda Sverige.

Jag hoppas att signaturen ovan lagt till epitetet metallare av ren ironi. Är man med i Metall så stödjer man väl per automatik Socialdemokraterna? Eller hur var det nu, vart går medlemsavgifterna? Och hur som helst ligger väl Sverigedemokraterna politiskt väldigt långt till höger? Och Socialdemokraterna till vänster... Eller hur var det nu?

Vem styr terrorn?

Mönstret är skrämmande tydligt: Var gång det gått en längre tid sedan en terror-incident eller ett terror-attentat kommer det nya varningar för potentiella terroristaktioner.

Jag förvånas inte längre när det kommer rapporter om höjd risk för terrorattacker från USA eller EU. Hotet må vara reellt, men det är lönlöst att försöka undvika situationer och platser där man riskerar att drabbas. Risken att dö i eller skadas av ett terrorattentat är i stort sett obefintlig - det sker helt enkelt för få attentat.

I Sverige är det främst Aftonbladet och dess kvällstidningskollegor som lever på att basunera ut varningar om terrorhot. Göteborgs Posten verkar inte uppmärksamma hotet alls och på DN finner man artiklarna långt ner på förstasidan. DN har dessutom publicerat en läsvärd debattartikel av Magnus Norell, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

När USA går ut och uppmanar amerikaner utomlands att vara försiktiga missar de naturligtvis att amerikaner på hemmaplan i USA skall vara än mer försiktiga.

Att resevarningen dessutom är tidsbestämd (den gäller från nu till den 31 januari 2011) är bara löjligt och skänker inte någon tilltro från min sida.

Boken Risk av Dan Gardner ger en bra bild av hur vi människor felaktigt bedömer risker. Den rekommenderas.

Regeringsbildning

Så var det äntligen dags att bilda regering. SD dansar naturligtvis på mediavågen och det skapas en hel del dramatik kring deras möjligheter att hjälpa, eller stjälpa, en tänkbar regering.

Riksdagen öppnas under morgondagen och förhoppningsvis kan vi sedan få en regeringsförklaring som med stöd från några av de rödgröna kan ge en stabil och långsiktig regering.

Att samarbeta med SD eller att genom att motarbeta Alliansen kan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet orsaka kaos i Sverige. Man gömmer sig gärna bakom att det är SD som är de egentliga vågmästarna, men för att man ska kunna få en vågmästarroll behövs att övriga partier tillåter att det blir så.

Socialdemokraterna tycks mycket bekväma i att gömma sig bakom sin garderob och skylla allt på Alliansen, men det är som sagt var inte alls så enkelt i praktiken. Bodström är snabb med kritiken av Reinfeldt men verkar samtidigt inte inse att Socialdemokraterna är de stora förlorarna i valet, oavsett vad som händer nu.

Bodström missar poängen att Socialdemokraterna som största parti faktiskt också har det största ansvaret gentemot väljarna. Det är också bland S-väljarna som de största motståndarna till SD finns. Man har på sätt och vis en skyldighet att samarbeta med regeringen för att skapa en stabil mandatperiod.

Bolånetak och hushållens mariginaler

Idag införs det så kallade bolånetaket i Sverige. Finansinspektionen har gått ut med en rekommendation till bankerna att man inte skall tillåta högre belåning än ca 85%. I praktiken är det en återgång till vad som gällde för några år sedan; bankerna är givetvis rädda om både sina pengar och sina kunder och det är bättre för alla inblandade om banken åtminstone har en rimlig chans att få tillbaka sina pengar vid ett eventuellt övertagande.

I rättviselandet Sverige där det mesta ses som rättigheter kan de här riktlinjerna förefalla orättvisa - plötsligt har inte vem som helst råd att köpa (nästan) vad som helst (nästan) var som helst. Bara "rika" har råd att köpa i de finare områdena, något som svider i många svenska hjärtan. Eller?

Ett bolånetak innebär i praktiken att den som vill låna mer än 85% tvingas hitta 150.000 kronor per miljon på annat sätt; antingen genom att låna pengarna utan säkerhet (topp- eller blancolån), att själv tillhandahålla 15% av kostnaden och därmed ta en egen risk eller genom att sälja en befintlig bostad och flytta med vinsten.

Det kan bli besvärligt för en nystartad familj där de vuxna har stabila och säkra men inte överdrivet höga inkomster. Plötsligt krävs det mer planering - man måste antingen lära sig att spara rejält eller köpa något som är lite billigare och lite sämre än vad man egentligen vill.

Av de som bor i storstäderna är det säkert många som köper en bostadsrätt eller ett lite mindre boende till att börja med. Sedan uppgraderar man gradvis allteftersom man har kapital och behov av något större. Men det rör sig om tålmodiga människor som inte har behov av att få "allt på en gång".

Räntorna rör sig mer på spekulation än på faktiska data, trots att detta är helt naturligt är det få som är medvetna om det och tar hänsyn till det i sina kalkyler. Med de senaste årens rekordlåga räntor är det många som har haft "råd" att köpa drömbostaden men i takt med att de långa lånen behöver skrivas om och de korta räntorna är på väg upp igen så kommer det att börja att svida i plånboken på många håll.

Min rekommendation från tidigare kvarstår: Man ska ta ansvar för sin boendekalkyl och man ska själv se till att möjliga scenarior utvärderas. Vad händer till exempel om man blir förälder och får stanna hemma med 80% av inkomsten? Eller om räntan fördubblas, något som är sannolikt med nuvarande räntor.

För övrigt så tycker jag att e24 är ute och cyklar igen. De skriver i sin artikel att boendet blir 2294 kronor dyrare i månaden, men det inkluderar en amortering på 1900 kronor. De som tidigare inte amorterat på sina lån borde inte köpt en bostad alls, inte sant?