Hur desperat får man vara?

Skolan har under de senaste decennierna blivit allt sämre. För flera år sedan började högskolorna knorra över att studenterna hade för dåliga kunskaper i basämnen som matematik, svenska och engelska. Högskolorna har mer eller mindre funnit sig i kaoset och börjar nu pumpa ut examinerade studenter som har ungefär samma kunskaper på väg ut i arbetslivet som de hade på väg in i högskolan. Visst finns det undantag, men eftersom antalet högskolor är betydligt större idag är också den genomsnittliga nivån på utbildningarna sämre.

 

Med det i bakhuvudet är det inte svårt att förstå att många unga idag inte begriper att man behöver kontrollera villkor och det finstilta innan man tar ett snabblån för att få ihop pengar till den där nya jackan eller den senaste iPhone. Många fastnar i skuldfällan på grund av behovet av snabba pengar, där man inte förstår konsekvenserna av och kostnaden för krediten. För den som har lite kritiskt tänkande är det inte svårt - de här företagen vill tjäna pengar, hur gör det det när de lånar ut småbelopp?

 

Det kommer inte som någon chock för många av oss att de så kallade SMS-lånebolagen kan ta ut avgifter som motsvarar 23707 procent i ränta. De ska ju också leva. Som alltid är det de med sämst ekonomi som torskar dit på snabba krediter och abonnemangsavtal, de som har det lite bättre ställt har antingen vett att spara till det de behöver eller möjlighet att utnyttja egna snabba krediter, t ex kreditkort, för att köpa det de vill ha eller behöver.

 

Naturligtvis gäller "hönan och ägget" även i det här fallet - har man inte kritisk granskningsförmåga eller om man inte begriper tillräckligt mycket av villkoren så har man efter det första sms-lånet sällan möjlighet att skaffa sig en bra ekonomi utan att det kostar i välfärd och överflöd.

 

På ett sätt är det bra att bolagen får tillämpa de regler och avgifter som de själva vill. Det ska vara avskräckande att skaffa sig korta krediter på det här sättet och det ska kosta. Synd om de som torskar dit, men när de väl har tagit sitt straff och levt på vatten och bröd i några år så har de förhoppningsvis lärt sig läxan.

 

Som sagt var, skolan behöver bli bättre. Anvaret för vår framtid ligger på de som utbildar våra yngre och det är nog dags att gå tillbaka till en mer traditionell undervisning.

 

Den vintertid nu kommer, med mörker och dimljus

Så var det då dags igen. Så snart det börjar bli lite halvmörkt på morgonen ska överbelånade nybilsägare visa hur tuffa deras bilar är med dimljuset på fram.

 

Lite nyare bilar avsedda för den svenska marknaden levereras i många fall med en funktion som när man tänder dimljusen fram även släcker halvljuset, eller växlar från halvljus till varselljus. Varför, kanske någon undrar? Jo, därför att man inte får köra med andra ljus tillsammans med halvljus när det gäller personbilar. Halljus, varselljus eller inga lyktor alls är helt tillåtet, men kombinationen halvljust + dimljus är inte tillåten.

 

Nåväl, en liten detalj i det hela stora.

 

Snart börjar det även bli dags att debattera dubbdäckens vara eller icke vara samt huruvida vägtullarna i Göteborg är rimliga eller inte. Mer om det senare.

Fartkameror, trängselskatt och annat elände

Insikten om tränsleskatt i Göteborg börjar smyga in i allmänhetens medvetande, snart accepterar vi det på samma sätt som vi accepterat TV-licens och andra påhitt. Precis då, när de sista protesterna tar fart, informerar Trafikverket att man har för avsikt att sätta upp ytterligare 600 fartkameror runt om i landet.

 

Man borde investera i andra medel för att höja säkerheten i trafiken, vägtullarna gör att vissa undviker att köra dagtid då de är piggast och kamerorna ger en hel del hastiga inbromsningar från trafikanter som inte minns vilken hastighetsgräns som gäller när de får syn på kameran. Egentligen borde kamerorna sätta dit de som kör för sakta också, så att det blir någon ordning på alla de som är så rädda för att åka fast att de måste bromsa ner till 50 vid varje enskild kamera...

 

Äntligen en förbättring!

TV-licensen har varit älskad och hatad i Sverige under så lång tid som jag kan minnas. Älskad eftersom att den ger ett sken av att statstelevisionen inte är styrd av staten och eftersom Radiotjänst ger arbetstillfällen till annars utdöende norrlandsbygd. Hatad eftersom den är orättvis, dåligt uppföljd och leder till extraarbete.

 

DN rapporterar att en utredning föreslår att man avskaffar TV-licensen och ersätter den med skattefinansierade bidrag. I stället för att de som försöker ha rent mjöl i påsen inför en eventuell politisk karriär straffas så kommer alla att få betala på samma sätt som alla betalar t ex begravningsavgiften idag.

 

Vi har under en längre period haft fel argument för att hålla kvar TV-licensen, det är bara att inse. Att statstelevisionen skulle vara oberoende är en lögn - genom att staten beslutar om TV-licensavgifterna är det lika mycket staten som styr över finanserna i alla fall. Och man har inte lyckats följa med i teknikskiftningarna, i praktiken är det bara de som äger en TV-apparat som betalar, oavsett om de använder den eller inte, medans de som ser på TV-program via t ex SVT-play eller bara lyssnar på radio inte betalar. Dessutom kan man rent tekniskt undra vad det är för skillnad att se en MPEG-stream via satellit eller TV via bredband jämfört med att inneha en TV-mottagare; nu får i och för sig båda betala om de ser på TV på en riktig TV-apparat, men i och med den senaste tidens framsteg faller t ex en projektor ofta utanför ramen för en "TV-mottagare", trots att man med ett TV-modem kan se på TV på projektorn.

 

Nej, det är dags att gräva ner resterna av Sovjetstaten och modernisera samhället. Idealt vore snarare om man finansierade public service via den vanliga inkomstskatten, men i brist på annat kan en avgift som hamnar på deklarationen mycket väl duga. Och framförallt innebär det att vi slipper betala räkningar som är utsällda av en ren sysselsättningsbyrå i norra Sverige.

 

Folkomrösningar i Sverige är bara rådgivande...

Det är svårt för folk att förstå och accptera att folkomröstningar bara är rådgivande i Sverige. Naturligtvis finns det en logik bakom - de politiker man valt till regering, riksdag, landsting och kommunfullmäktige anses ha folkets mandat och det är endast i fall där respektive församling är osäker som man behöver ta till en folkomröstning för att få en känsla för vad folket egentligen vill.

 

På sätt och vis tyder alltså redan behovet av en folkomröstning att de folkvalda inte riktigt vet vad folket vill. Det är väl i och för sig ingenting konstigt i det, de flesta politiker tycks inte ha någon som helst relevant bakgrund utanför politiken och som vanligt är det vanligast i just arbetarpartierna att det är så. Det finns exempel på motsatsen, Tomas Bodström har varit både någon form av fotbollsspelare, advokat och författare och Carl Bildt har arbetat som FN:s representant i forna Jugoslavien under 90-talet. Lite spridda jämförelser, men poängen torde vara tydlig nog.

 

De som har mest att förlora på en folkomröstning är naturligtvis de som står längst ifrån folkets vilja, alternativt de som ser sig själva bättre än allmänheten. Typexemplet i Göteborg tycks vara Miljöpartiet, som i dagens GP hävdar att "Frågan har fått fel fokus". Det här är både tragiskt och komiskt; tragiskt eftersom de röster som höjs angående en folkomröstning inte inser hur det fungerar och komiskt eftersom politikerna tvingas försvara sina gamla påhitt.

 

Som vanligt vill Svensson både äta kakan och ha den kvar, eller i det här fallet vill man både ha resultatet av intäkterna från trängselskatterna och slippa att betala för dem. I ett lite större perspektiv är det naturligtvis omöjligt, fast om man ser på det hela lite annorlunda är det kanske våra resevanor som det är fel på och inte var tullstationerna ligger?

 

De allra flesta skyller på resor till och från arbetet som främsta orsak till att de kommer att drabbas negativt av trängselskatterna, men man missar då att det finns många fördelar med att försöka arbeta i närheten av bostaden, alternativt bo i närheten av arbetet. Många reflekterar inte alls över var de arbetar och var de bor utan man bosätter sig där man trivs och byter därefter arbete när det passar. Reseavdragen gör att man blir betydligt mindre priskänslig för stigande bensinpriser än vad man borde vara, när det egentligen borde vara tvärt om.

 

Det kanske är dags att slopa reseavdragen helt och hållet och istället använda de pengarna för att förbättra infrastrukturen för de som pendlar? En nackdel för många kommuner är i så fall att man, liksom i Göteborg, inte kommer att tjäna på det eftersom man i praktiken har ett inflöde av arbetande till staden och dessa arbetare betalar skatt i andra kommuner. Det blir alltså inte de regioner där förbättringar behövs som får de ökade skatteintäkterna, utan kommunerna runt omkring.

 

I Göteborg, till exempel, bor många av de som arbetar på Hisingen och som måste passera vägtullarna för att komma över älven i själva verket i kommunerna söder om staden; Mölndal, Mölnlycke och Kungsbacka.

 

Nej, det kanske är rättvisast och bäst ändå om de som faktiskt utnyttjar vägarna för pendling också får betala kostnaderna för det?

 

Alla på hjul se upp!

Nu när arbetandet drar igång efter semestern och stan fylls av studenter och andra som vill ta sig fram börjar klagomålen över cykeltrafikanternas utsatta position åter florera i pressen. "Det är riskabelt att cykla i Göteborg", om man får tro rubriken. Själv skulle jag vilja påstå att det är farligt att cykla överallt, särskilt om man inte är medveten om riskerna och om man inte tar sitt eget ansvar som cyklist.

 

Göteborg har väldigt många cykelbanor jämfört med andra städer runt om i världen, ändå tycks cyklisterna föredra att cykla i vägrenen, oavsett trafikmängd och oavsett väg. Cyklister är ofta ännu aggressivare trafikanter än vad bilisterna beskylls för att vara, något som de av oss som faktiskt tar en promenad emellanåt bittert fått erfara.

 

Läser man artikeln påpekas att många av riskerna är förknippade med cyklandet snarare än andra trafikanter. Många olyckor sker i halka, 70% av olyckorna är singelolyckor och många slutar i tragiska skador. Det intressanta här är egentligen att det är cyklisterna själva som är farliga, och inte den omgivande trafiken.

 

I en stad som Göteborg där salt för halkbekämpning i de allra flesta fall inte är tillåtet så blir det svårt att göra cykelbanorna säkra och framkomliga för cyklister även på vintern. Dessutom är det i många fall inte kommunen, utan villägare med angränsande tomter som har ansvaret för snöröjningen, ett faktum som i många fall är okänt och som i de allra flesta fall åtminstone inte efterföljs. Det är inte alla villaägare som har kraft och möjlighet att se till att cykelbanorna är röjda dygnet runt. Dessutom inom tio meter från tomtgränsen, något som kan vara obegripligt när cykelbanan inte ens ligger i anslutning till tomten utan en bit bort och kanske inte går att nå från den egna tomten.

 

Problemen vintertid visar för övrigt på riskerna med en närbesläktad fråga - dubbdäcksförbudet. I och med att man inte kan salta cykelbanorna utan enbart plogar - och då gärna utan att ha det dyra, fina plogbladet mot asfalten för att inte skada det - så är det svårt att få cykelbanorna rena nog för en säker trafik på gummidäck. Samma sak gäller i förlängningen även för vanliga vägar. Ska man förbjuda dubbdäck måste man se till att få bort snö och is på vägarna och hålla den borta dygnet runt! Och det gäller inte enbart på de gator där dubbdäcksförbud gäller utan även betydligt längre ut från stadskärnan! Det är inte många av de som tvingas köra dubbfritt som bara transporterar sig fram och tillbaka inom området med förbud!

 

Nej, någon borde ta ansvar, men vi borde nog inte förlita oss på Göteborgs överbetalda sossemaffia.

 

Och, ett tips till den cyklande journalisten på GP: försök att hålla dig till de cykelleder som trots allt existerar. Cyklister är farliga på vägen men farligare på trottoaren!

Ny fastighetsskatt?

Om man vill ändra på saker och ting så ska man ge sig in i politiken. Där ändrar man på saker hela dagarna och om man vill vara med i förändringsarbetet så gäller det bara att hålla till i något av de partier som regelbundet finns i regeringsställning. Eller, njae, vara med i arbetet kan man tydligen ändå.

 

Som vanligt när någonting ska förändras i Sverige har man tillsatt en utredning om fastighetsskatten. Vad man får för resultat är givetvis beroende av vad man hade för ambition när man tillsatte utredningen och hur man formulerade dess mål. Det senaste är att man helt ska ta bort användandet av taxeringsvärden som beräkningsgrund för fastighetsskatt.

 

I praktiken har taxeringsvärdet redan idag liten påverkan på den avgift man betalar i stället för fastighetsskatt. Årsbeloppet är maximerat vilket innebär att de som bor i storstadsregionerna får betala maxbeloppet direkt. Vad man egentligen säger i utredningen är att man vill höja avgiften i storstadsregionerna för att få in mer pengar, vilket är det senaste socialdemokratiska tilltaget våra nya arbetarpartier vill ta till. 

 

Tittar man på underlaget på Aftonbladet är det givetvis landsbygden som kommer att drabbas av störst procentuella höjningar, till största del beroende på att bostäderna där är större men ändå har mindra taxeringsvärde enligt dagens regler.

 

På sätt och vis har de som haft sin bostad i några år redan drabbats av högre fastighetsskatt, eftersom man i och med att man tillsatte ett maxtak för den kommunala fastighetsavgiften också såg till att de som bodde i storstäderna ofta fick sänkt skatt. Givetvis kompenserades detta genom att man även införde en schablonskatt på den uppskjutna skatt som många har tack vare sina mer lyckade bostadsaffärer.

 

Skatter har som bekant en tendens att ändras med jämna mellanrum, både i storlek och i tillämpning. Det enda man kan göra för att förbättra sin situation när det gäller boendet är att amortera så mycket som möjligt. Har man inga bolån ska man vara glad och ta skatterna som de kommer, det är ändå relativt små summor i sammanhanget.

 

Jag tror personligen att man ska vara förberedd på att ränteavdragen kommer att minskas framöver, eventuellt i kombination med amorteringskrav. Sanningen är att vår svenska Pippi Långstrump-ekonomi till stor del finansieras av våra växande skulder och för att skydda medborgarna bör man slopa de fällor som idag lockar in allt fler i livslånga skulder.

 

Men, som vanligt, mer om det senare!

 

Man får vad man betalar för

Ryanair tycks vara konsumentjournalisternas favoritmål när det gäller hatiska artiklar. Tyvärr känns det som att man missar att Ryanair, trots ryktet, har passagerar som få andra bolag ens kan drömma om.

 

Lågprisbolagen hittar nya innovativa sätt att dra ner på kostnaderna, DN skriver att man smiter undan skatterna. Men smitningen handlar i grund och botten om helt lagliga åtgärder - man köper tjänster där de är som billigast. I praktiken kan man fråga sig om det är moraliskt riktigt, men vem bryr sig om moral när det är billigare att flyga till Spanien än att åka tåg mellan Stockholm och Göteborg?

 

Faktum kvarstår - Ryanair tillhandahåller en tjänst som är mycket eftertraktad och välanvänd. Inte ens tåg och buss kan tävla prismässigt.

 

Dagens kommentar...

Kommentarsfälten på dagstidningarna brukar vara roande läsning i många fall. Aftonbladet debatt skriver om korrelationen mellan inbrott och villalarm.

 

Citat från artikeln:

Under förra året, 2011, drabbades 13 900 villor av inbrott. Det betyder att av landets totalt 2 003 000 villor fick ungefär 0,69% påhälsning av tjuvar. Under samma år drabbades bara 704, eller 0,23%, av de 302 000 villor som har hemlarm kopplat till larmcentral av inbrott.

Sedan kommentarerna under, naturligtvis inloggade på Facebook för att få kommentera, alltså publicerat under eget namn (P.S. kortar jag ner och anonymiserar med här), med bild och hela härligheten:

Snyggt att först ta ett snitt för alla villor (ink och exl larm) för att få med alla inbrott och ställa mot en siffra för enbart villor med larm. Då smutsar alltså alla larmade villor ner statestiken för de olarmade men de olarmade smutsar inte ner statestiken för de larmade. Ahh, ja, så kan man ju oxå göra... Sedan är det ju helt ointressant om inte typ av larm, vilka typobjekt, var de ligger och annat redovisas.

Det här visar hur skrämmande svårt det kan vara med matematik i allmänhet och statistik i synnerhet. Lite grundläggande förståelse för siffror och storheter gör att man snabbt inser att något med lägre sannolikhet (villor med larm) inte kan smutsa ner "statestiken" för något med högre sannolikhet. Dvs siffrorna för helheten ser bättre ut tack vare att man räknat med larmade villor än vad de hade gjort om man hade räknat enbart på olarmade villor.

 

Å andra sidan måste jag hålla med om den andra delen av kommentaren, att objekten i sig är högintressanta.

 

Mer om detta vid ett senare tillfälle.

 

Lagarna vi följer... och inte.

Svenskar är utomordentligt duktiga på att följa lagar och regler, på att uppföra sig i kassakön och att inte dricka alkohol i samband med bilkörning. Det sista gäller dessutom i hög grad även utomlands, där det är praktiskt möjligt att köra bil även efter ett par öl.

 

Vad vi däremot är väldigt dåliga på är att hålla hastighetsgränserna. Och tyvärr gäller även detta svenskar på semesterresa utomlands.

 

Det grundläggande problemet är en attitydfråga - vi har helt enkelt inte respekt för de gränser som sitter på våra vägar. Detta i sin tur kan förklaras på många sätt och har säkert flera orsaker. Polisen har inte samma närvaro på vägarna som i många andra västländer, t ex USA där det formligen kryllar av poliser. Hastighetsgränserna är ofta satta lågt jämfört med vad vägarna ser ut att vara byggda för. Och vi har en kultur där 30 km/h för fort är acceptabelt eftersom "man ändå inte blir av med körkortet om man åker fast".

 

Ett annat problem är de variabla hastigheter man infört, t ex längs E6 genom Göteborg och Mölndal. Hastigheten sänks periodvis från 90/70 till 50 eller till och med 30 för att höja säkerheten, men det är endast vid totalt stopp som gränserna åtföljs. Värst är det vid Tingstadstunneln där man vid 30-gräns kan se bilar som flyger förbi i hastigheter en bra bit över 70, som är den vanliga gränsen just i tunneln.

 

Trafikpolisen borde, istället för att göra det lätt för sig och jaga de få rattfyllerister som finns kvar, fokusera på att kontrollera hastigheterna där de inte efterföljs, specifikt vid dynamiska hastighetsskyltar och vid de 30-zoner som idag ofta återfinns utanför skolor etc. En ökad närvaro i trafiken skulle på sikt innebära att fler följer lagarna. Notera att man inte ens behöver vara närvarande, det räcker med att man på amerikanskt manér ger sken av att vara närvarande, t ex genom att parkera en polisbil under en viadukt eller vid en avfart där den syns. För svenskarna är trots sitt mod att bryta mot trafikreglerna hysteriskt rädda för farbror blå...

 

Konsten att (fel-)tolka statistik

Angående måndagens inlägg om bostadspriserna kan man nu bland annat på GP läsa slutsatserna från Mäklarstatistiks senast publicerade data. Jag fick analysera tabellen ett tag innan jag hittade de positiva indikationer som GP talar om, dvs att villapriserna har stigit. Problemet visade sig vara att GP länkat till statistiken för Västra Götaland och där är det tyvärr bara de jämförande siffrorna för hela riket som visar på positiva siffror.

 

Tvärt emot vad man kan tro från GPs rubrik så minskar alltså villapriserna i Göteborg/Västra Götaland, detta trots att det märkts en ökning på riket som helhet. En möjlig anledning kan vara att man i högre utsträckning köper mindre hus på "landet" i samband med sommaren och i lägre utsträckning villor i stan.

 

Som bekant gynnar det mäklarkåren om man kan hålla uppe skenet av en marknad där villapriserna stiger alternativt ligger still. Det gör det enklare att hitta säljare och det gör att man kan pressa köparna på några kronor extra. Sjunkande priser gör istället att de som funderar på att sälja kanske avstår och väntar på bättre tider. Det kan dock vara så att det även på lite längre sikt är bra att sälja nu, priserna kan komma att fortsätta nedåt under en längre period.

 

Inflationen tycks vara omkring 1,5% idag, alltså måste priserna (på årsbasis) stiga mer för att utvecklingen inte skall vara negativ. För de som redan köpts krävs dessutom att man "tjänar in" eventuellt inbetalda räntor under perioden, vilket också kan vara svårt.

 

Samtidigt som man vidhåller att villapriserna är stabila meddelar GP även att handlarnas framtidstro minskar. Även detta är öppet för tolkningar, men i slutändan handlar det om tro och inget annat.

 

Inflationen tycks dock minska, man skyller på billigare el och kläder, men i själva verket handlar det om en ekonomi som bromsas in. Genast svarar överbelånade journalister och andra med att kräva sänkt styrränta från Riksbanken, naturligtvis. Det är å andra sidan inget fel i det, men det kanske är bättre att amortera än att klaga? En sänkning av räntenivåerna kommer sannolikt att leda till stabilare eller eventuellt ökande villapriser, men i slutändan kommer det bara att späda på bubblan ytterligare.

 

Allt fler tycks nu inse vikten av att amortera. SVD skriver om svenskarnas ökande skulder och påtalar sedan att det bästa sättet att förbereda sig för framtiden - och för pensionen - är att amortera på sina bolån. Andra europeiska länder har amorteringskrav på bolån, något som är en hälsosam inställning till skillnad från de amorteringsfria lån som blivit oerhört populära i Sverige under de senaste åren.

 

Och samtidigt förlitar sig svensken på sin Premiepension.

En bra idé är inte alltid en bra idé...

Det går inte så bra för Facebook som det förutspåddes. Det som en gång var en bra idé på pappret och som resulterade i en av de mest omtalade börsintroduktionerna på senare år visade sig bli ett platt fall när aktien väl introducerades.

 

Att ta steget ut på den öppna aktiemarknaden är en stor operation, och det krävs mycket för att lyckas. I modern tid använder man media för att locka till sig investeringar - mindre bolag skickar informationsblad med olika tidningar beroende på hur mycket kapital de har och hur mycket kapital de vill/förväntar sig att få medan de riktigt stora använder mediauppbådet som den cirkus det egentligen är.

 

Facebook ligger för närvarande nästan 45% ner, en nedgång som måste tyda på en inte helt marknadsmässig introduktionskurs.

 

På torsdag öppnas portarna för tidiga aktieägare att sälja sitt innehav i Facebook, vilket gör ytterligare kursfall sannolikt snarare än en risk.

 

Onlinetjänsterna är numera väldigt många och användningsområdena exploateras hänsynslöst. Det gör att gränserna för olika tjänster suddas ut och det som en gång var en social meddelandesite har helt plötsligt blivit ett multiverktyg, om än med många nyare delar knappt hjälpligt påklistrade på ramen.

 

I mångt och mycket liknar Facebook Googles tjänster, men Googles tjänster är betydligt fler och har en betydligt större publik. Undantaget tycks vara Google+, som inte alls lockat den mängd användare man först trodde var möjligt, säkerligen mycket tack vare att många redan använder Facebook och därför inte har behov av Google+, oavsett som de är inbitna Google-fans eller inte.

 

Nej, det verkar som att det finns en del fallutrymme kvar till botten för Facebook.

 

Vem betalar kalaset?

Under de sista åren har vi noterat svagt minskande bostadspriser, trots att mäklarkåren och media försöker påpeka motsatsen. Liksom prognoser i allmänhet kan man utnyttja osäkerheten för att publicera icke-nyheter där man låter valfri grupp människor spekulera om vad som kommer att hända i framtiden, alternativt skriver om en redan existerande spekulation som om det vore en nyhet. Tydligen räcker det numera med nyheten om att andelen medborgare som tror på ökande bopriser ökar för att man ska kunna publicera det som en nyhet.

 

Nu är det ju betydligt fler saker än vad människor tror som på verkar priset, tillgången på nya köpare som kommer in på marknaden, till exempel. Och tillgången på nya köpare påverkas i sig av hur ränteläget ser ut och vilka möjligheter det finns att låna pengar.

 

GP publicerar rafflande slutsatser om vad ökningen av tilltron på ökande bostadspriser beror på; att börsen går bra (?), att ränteläget är bra (?) samt hur arbetsmarknaden ser ut (?). I förlängningen innebär det att det rådata som de tillfrågade individerna tycks använda för att uppskatta utvecklingen på bostadsmarknaden är i högsta grad beroende på hur deras egen förväntade situation ser ut. Naturligtvis är det så, det är bara psykologi, men jag tror inte att man ska ta undersökningen som en tydlig signal för att det är dags att köpa en villa i rent investeringssyfte...

 

DNs rubrik är lite mer försiktig: "Något fler tror på högre bopriser". I själva verket är ökningen från 41% förra månaden bara 2%, i SEBs undersökning. Redan här finns anledning att vara misstänksam, det statistiska underlaget torde vara för litet för att man alls ska kunna dra några slutsatser om den faktiska prisutvecklingen framigenom, inte sant?

 

Varje uttalande om framtida prisutveckling i allmänhet och bostäder i synnerhet är ren spekulation och inte en nyhet.

 

Premiepensionen

Så var det det här med premiepensionen igen... Den som ska bli räddningen på alla våra problem när vi går i pension, som ska ge det där "lilla extra" och sätta guldkant på tillvaron.

Självklart kommer premiepensionen inte att räcka till någonting alls. Efter femton års sparande med nästan ingen utveckling alls så kan jag konstatera att min premiepension kommer att räcka till en kopp kaffe eller två varje vecka och inte särskilt mycket mer.

Det är skrämmande att man har lyckats bygga upp en kultur där vi faktiskt tror att premiepensionen är avgörande på något sätt för hur mycket pension vi kommer att få. Osäkerheten som råder gör att det är i princip öppet mål för de mer eller mindre seriösa rådgivare som finns, och det blir inte bättre av att Pensionsmyndigheten inte informerar om fakta. Visserligen kan man utläsa en hel del om man bara tar sig tid att gå igenom det material som finns, men jag tror att det är många som har problem med procent, belopp och som kanske saknar förmåga att se hur kapital utvecklas över tiden.

För egen del är premiepensionen mest en hobby, ett sätt att försöka se om jag kan få hyfsad utveckling utan att riskera för mycket. Jag har gjort en del observationer vad det gäller utvecklingen på kort och lång sikt och jag har en känsla för hur jag själv vill investera och förvalta mina pengar. Trots de brister som finns i systemet (se mina tidigare postningar för mer detaljer).

Pensionen kommer att fortsätta vara en del av bloggen, jag behöver bara samla mina tankar något och se till att jag formulerar mig på rätt sätt.

Media kritiserar sig själva... inte!

DN ger en missvisande rubrik om att Tillväxtverkets Christina Lugnet fått missvisande rubriker i media gällande de representationsräkningar man råkat i blåsväder för. Givetvis är det så, media har en egen agenda och när mediacirkusen väl drar igång spelar sanningen inte så stor roll längre, då är det rubriker och sålda exmplar som gäller, samt att ligga före konkurrenterna.

Journalister är precis som alla andra självcentrerade individer och det som skrivs i media är en spegling av vad journalisterna själva tycker, även om de kan ha fått andra instruktioner. Åsikter, förhoppningar och personliga värderingar syns ofta igenom texten och kan ge viss fingervisning om vad journalisten tänker. Nu gäller det naturligtvis inte alla journalister, men säkert de flesta.

Artikeln ovan kan tas som ett skolexempel på hur man får läsare, hur man gradvis under artikeln vänder innehållet till att säga det man själv vill få fram samt hur man avslutar på ett sätt som nästan är motsatt rubriken. Låt mig förklara vad jag menar:

Rubriken "Lugnet: Rubrikerna missvisande" ger ett intryck av att man dels håller med om uttalandet, dels kommer att ge en möjlighet för motparten att förklara sig i löptexten.

Texten inleds sedan med en kort repetition av händelseförloppet så här långt, där DN passar på att påpeka att det var den egna journalistiken som startade cirkusen och därför ska få hela äran av att eländet avslöjats. Man fortsätter sedan med att i en nästan hånfull ton berätta om att offret gått till en lokal nonsens-tidning (underförstått: ingen "riktig" tidning ville lyssna) för att få ut sin åsikt. Naturligtvis måste det sedan snappas upp och (mot-)kommenteras, men när man väl fått med ett ord i spelet är man bara ett än mer tillåtet offer för nya skriverier.

Man avslutar sedan med att kommentera att det är ett enda uttalande som varit mål för erkännandet och att detta uttalande bara gäller en bråkdel av allt det fusk man tidigare grävt fram.

Mycket av det här sägs mellan raderna, givetvis, och hela artikeln är i princip intetsägande. Men genom att ge sken av att Lugnet fått uttala sig, även om så inte var fallet, har man gett ett sken av att vara opartisk och ständigt i jakt på sanningen.

Nej, media ska man akta sig för.

Fusket börjar till vänster...

Rubriken är något felvriden, fusket börjar kanske inte alltid till vänster, men det är definitivt värre ju längre ut till vänster man kommer.

 

En genomgående trend i samhället är att de allra flesta försöker komma över så mycket som möjligt genom så liten arbetsinsats som de bara kan. Flera av de forna kommunistiska staterna grodde till samhällen där den politiska eliten hade allt och styrde alla, enpartistater som i slutändan drev sig själva i kras genom trycket från folket. Ryska revolutionen var ett uppror på tsaren som ersattes av en kamratlig kommunistregim som på bara några decennier lyckads driva sig själva till elitism och totalt sammanfall.

 

SSU är ofta i blåsväder, mer så än de andra ungdomsförbunden. Visserligen är SSU bland de största förbunden, men med tanke på vad man står för rent politiskt, så borde man kanske undvika att fuska med bidrag? På flera nivåer, dessutom?

 

Socialdemokraterna säger sig vara ett arbetarparti, men för att bibehålla den stämpeln måste man fokusera på att bygga upp en bild av sig själva som ett parti som arbetar för att främja de som arbetar i allmänhet och de så kallade "arbetarna" i synnerhet. Nu har de flesta politiker i och för sig aldrig arbetat och de som har arbetat har sannolikt gjort det i alltför begränsad omfattning, men ska man sko sig på andras bekostnad borde man försöka att göra det utan falsk flagg.

 

När ett ungdomsförbund drabbas av den här typen av affärer borde "rätt" väg för de centrala delarna av organisationen vara att polisanmäla samt på sikt avsätta och spärra av de som varit inblandade i affären, om det visar sig att de begått bedrägerliga handlingar. Man ska inte döma på förhand, men man ska i alla fall se till att rättvisa skipas och att saken utreds, så att man kan lägga den till handlingarna.

 

Minskade politiska bidrag till moderorganisationen på grund av en minskande väljarkår kan vara det som egentligen ligger bakom. För hur ska en organisation som får minskande bidrag kunna fortsätta att leva på samma nivå som tidigare?

 

Nej, det är nog dags att tänka om. Socialismen måste moderniseras och struktureras om så att den passar den nya tidens samhälle.

Björnen sover...

Under den senaste tiden tycks spänningen mellan Sverige och de forna Sovjet-staterna öka stadigt. Vi har under sommaren haft en pågående diplomatisk batalj med Vitryssland där den svenska ambassadören mer eller mindre avvisats från fortsatt uppdrag i landet. Svensk media uppmärksammar inte det hela mer än med några rader mellan tipsen på snaps till kräftorna, men Carl Bildt har på sin blog låtit oss följa utvecklingen under en längre tid. Klart läsvärt, för den som är intresserad av internationell politik.

 

DN fortsätter med sina försök att smutskasta Bildt i nästan helt andra sammanhang, ibland kan man undra varifrån informationen egentligen kommer? Enligt uppgift ska en konflikt mellan en tysk affärsman och den ryska staten ha lett till att svenska domstolar beslutat om utmätning av egendom som ägs av den ryska staten. DN beskriver hur Bildt lagt sig i ärendet genom att skriftligen påpeka för Kronofogden att en försäljning av den ryska statens egendom i Sverige kan ha betydelse för förhållandet mellan Ryssland och Sverige. Så långt är allt lugnt, men det som förvånar mig är att DN går till angrepp mot Bildt, samtidigt som man i texten anger att UD har rätt att informera om situationen.

 

DN tycks på eget bevåg ha bestämt att det är helt OK för rättsväsendet att utmäta egendom som enligt internationell konvention är skyddad av diplomatiska skäl. I mina ögon förefaller det hela lite väl naivt, att Sveriges relation med andra länder och i synnerhet våra grannländer måste följa internationella överenskommelser är väl uppenbart? Och i diplomatiska konflikter är det vanligt att man svarar med samma aktion; en utvisad diplomat från ett land brukar resultera i att man svarar med att utvisa någon eller några diplomater i retur. Att då Ryssland hotar med att utmäta svenska innehav i Ryssland är inte särskilt konstigt, även om det kan verka som ett sätt att öka konflikten.

 

Nej, i det här fallet tror jag att UD och Carl Bildt gör helt rätt, relationen mellan två stater är viktigare än så.

 

Nåväl, någonting måste man väl hitta på nu när Lundin-affären mer eller mindre lugnat ner sig. Fascinerande hur snabbt den dog ut, fast vi har kanske inte hört det sista än...?

 

Premiepensionsstrategi

Jag har vid ett flertal tillfällen påpekat bristerna i Premiepensionssystemet, framförallt att investeringsformerna är för få, att handeln är för långsam och att antalet valda fonder även det är för få. Det är förvisso inte särskilt mycket pengar det rör sig om, men det är ändå viktigt att inse att man inte tillåts full valfrihet inom Premiepensionen på ett sätt som kan gynna den enskilde. Framförallt saknar jag möjligheten att utan avgifter och fondhandel kunna avsätta delar av mitt sparande på ett rent räntebärande konto. I praktiken kan man istället välja räntefonder, men samtliga räntefonder är förknippade med avgifter vilket gör att de i ett dåligt ekonomiskt läge ändå kan komma att kosta mer än nödvändigt.

 

Instabiliteten de senaste månaderna har lett mig in på en mer defensiv strategi, jag ligger nu på ungefär 65% räntefonder. Dessa är kryddade med lika delar aktefonder inom tillväxtmarknad, global och Sverige med förhoppningen att uppgången tidigare till viss del ska kunna skyddas av räntefonderna samtidigt som aktiefonderna ger en möjlighet, om än begränsad, att vara med på en eventuell uppgång.

 

En snabb analys av PPM-systemet gav mig för ett tag sedan insikten att den strategi som hade varit bäst, räknat från början av PPM-systemet, hade varit att investera 100% i räntefonder och sedan hålla fast vid dessa. Givetvis kan man genom byten vid exakt rätt tillfälle skaffa sig en bättre utveckling, men hade man hållt fast vid räntefond sedan starten så hade man idag haft bättre utveckling än merparten av det svenska folket. Inte så konstigt, vi har uppmuntrats att spela bort vår framtida pension, konspiratoriskt kan man undra om inte syftet är att ta bort uppmärksamheten från det faktum att vårt nuvarande pensionssystem inte håller i längden. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många arbetande för att kunna betala de pensioner som vi under 1900-talet lovat bort till våra äldre och i viss del även till oss själva.

 

Avanza Zero är ett populärt val i ett land som plötsligt och utan förklaring fått för sig att avgiften är det enda som påverkar pensionen på sikt. Avanza Zero ingår i min portfölj, men bara till en liten del. Som jag ser det är min tillvaro ändå hårt knuten till den svenska marknaden, där jag lever och arbetar. Mina andra investeringar i aktier är dessutom till stor del knutna till den svenska marknaden, vilket innebär ytterligare en anledning att hålla sig borta från Sverige i pensionsportföljen.

 

Men vem bryr sig, egentligen? I slutändan lär vi ändå få dela på de pengar som finns kvar när det är dags för pension...

Saabaffären inte över för Spyker

Det är väl knappast förvånande att Victor Muller nu ger sig på General Motors i ett försöka att få tillbaka delar av det han förlorat på affären. Under hela processen arbetade GM för en nedläggning av Saab men motståndet från framförallt svenska politiker och svenska makthavare blev till slut så stort att man tvingades sälja - trots att man hela tiden hävdat att det enda som var ekonomiskt försvarbart var en nedläggning.

 

Det hör till sakens natur att köparen - i det här fallet först Koenigsegg och senare Spyker - inte har full insyn eller full förståelse för det tillstånd som bolaget befinner sig i och att man som köpare måste vara skeptisk till det säljaren berättar. GM fick ta många smällar, framförallt i svensk media, för att man försökte få till en slutgiltig nedläggning av Saab tidigt i processen. Meningarna gick isär, själv var jag tidigt för en nedläggning eller åtminstone en rejäl nedskärning av verksamheten, något som svensk media och den allmäna opinionen totalt motarbetade.

 

I Sverige har man rätt till arbete och det är statens uppgift att försvara arbetstagaren, även genom att gå in och stödja fördömda bolag om det så behövs. Inställningen är inte riktigt sund, det gagnar ingen att staten gör förluster i så krisfyllda branscher som fordonsindustrin och initiativen kring Fouriertransform och andra alternativa satsningar hade haft större nytta av pengarna vilket i slutändan hade gett mindre förluster för den svenska staten och i slutändan det svenska folket.

 

Victor Muller är bland de som har minst skuld i det hela, han gjorde ett i alla fall ett försök att vända Saab till ett fungerande företag, men i socialdemokratins Trollhättan är det arbetsgivarens enda uppgift att se till att arbetstagaren får behålla sitt jobb och sin lön. General Motors lade krokben för Saabs produktion och i desperata försök att bibehålla politikernas förtroende gjorde Saabs ledning då det enda som kunde rädda bilden av ett fungerande företag - man fortsatte betala ut löner och ha folk kvar i produktionen även när produktionen stått stilla i flera månader.

 

Sista ordet är inte sagt i den här historien, men förhoppningsvis kommer Trollhättan att få se elbilar rulla ut ur fabriken vid Stallbacka industriområde inom några år.