Ska vi försvara oss vid anfall eller bara ge upp?

Det har varit en hel del debatt om det svenska försvaret och dess möjligheter att eventuellt motstå en attack från till exempel Ryssland under senare tid. Man behöver inte vara särskilt insatt i försvarspolitiken för att inse att drömmen om ett neutralt Sverige som på egen hand kan försvara sig mot angrepp, eller i alla fall avskräcka en eventuell angripare från angrepp, är en dröm som aldrig kommer att bli sann.

Sverige är ett mycket litet land, till ytan relativt stort men befolkningen är försvinnande liten. Det spelar ingen roll om vi beväpnar varenda svensk medborgare, gammal som ung, till tänderna, vi kommer inte att räcka till ändå. Både Ryssland, Kina, Indien och USA har militär kraft som kan slå ut allt tänkbart motstånd inom några dagar, för att inte säga timmar.

Så hur ska vi då bygga vårt försvar?

Vi kan - teoretiskt sett - förlita oss på att vännerna i EU kommer att avskräcka en eventuell angripare, dels genom att de faktiskt är våra "vänner", dels genom att flertalet har tagit steget och gått med i NATO. NATO har åtminstone en avskräckande effekt, men när det väl gäller kan man undra hur långt NATO skulle gå för att skydda eller rent utav rädda Sverige. Vi saknar olja och vi kommer sannolikt, oavsett angripare, ändå få en förhållandevis bra framtid.

Jag tror - och jag är övertygad om att jag kommer att återkomma till ämnet - att Sveriges chanser avsevärt förbättras om vi skapar allianser med övriga Europa genom t ex NATO. Vi bör också se över vårt eget försvar så att vi har en möjlighet att avskräcka ett direkt anfall och en invasion. Rent praktiskt handlar det om att ha kapacitet att tillfoga en eventuell angripare såpass mycket skada att det helt enkelt "inte är värt det".

Jag återkommer till ämnet, det är intressant och vi står - återigen - inför en helt annan världsbild än tidigare.