Först vill jag klargöra att jag inte på några sätt är skuldfri. Inlägget speglar mina åsikter och jag försöker så gott det går att leva som jag lär. Nu finns det alltid begränsningar i hur mycket man kan agera på en fast budget, så för att kunna göra saker som jag vill kunna göra måste jag avstå från annat, eller minska mitt sparande eller min amorteringstakt.
Räntan är och ser ett tag fram över ut att vara lägre än någonsin. Det här är ett perfekt tillfälle för att skruva upp amorteringarna så att man, när räntan stiger igen, kan hålla kvar sina utgifter på en rimlig nivå genom att - i värsta fall - parera ränteuppgångar med minskad amortering.
Många förespråkar rörliga räntor, men med räntorna på låga nivåer sätt många gamla sanningar ur spel. Man ska också komma ihåg att prognoser är lika värdefulla som vilken annan typ av spådomar som helst - bara för att finansinstituten lever på att spekulera innebär det inte att de brukar ha rätt. De har inte ens rätt särskilt ofta, sett till längre perioder och sett över genomsnittet av alla "bedömare".
Sett över de senaste fem åren har jag genom att hela tiden öka amorteringarna sett till att utgiftsnivån för ränta + amortering är konstant. Det innebär att jag idag amorterar betydlig mer än tidigare. För min ekonomi är det en sund inställning, tycker jag, men jag oroas ändå av att någon gång i framtiden hamna i en situation som inte är ekonomiskt hållbar. Den positiva sidan är att varje amorterad krona då gör en krona mindre i skuld om det skulle gå riktigt illa.
Jag tror att vilda västern-tiden för bolån och prisstegringar är över. Har vi tur stabiliseras priserna under en lång tid framöver, har vi otur faller de och har vi riktigt mycket otur faller de rejält. Kvar står då de som lånat 100% under en period mellan ungefär 2006-2011 som det kan gå riktigt illa för. Därmed inte sagt att det blir så, bara att det kan bli så.
Nej, det är dags att sluta lånekarusellen och bygga en tryggare framtid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar