Kort analys - Och nu då?

Det klena valresultat som de etablerade blocken stod för gör mig frågande till hur demokratin ska fungera framöver. Det går inte att förneka att var åttonde svensk röstat på Sverigedemokraterna och det går inte att förneka att en stor del av de som valde att lämna högerblocket istället valt SD.

Löfvens segertal är en parodi på det demokratiska samhället. En partiledare som trots att hans parti är störst i Sverige ändå inte kan säga att den traditionella politiska indelningen gett honom majoritet är en partiledare som förnekar sanningen. För om sanningen ska fram så har en majoritet av svenska folket röstat till höger om Socialdemokraterna.

Än värre är att den nuvarande situationen leder till att Sverigedemokraterna får en väldigt tydlig och utpräglad vågmästarroll. En vågmästarroll som kommer göra att de andra partierna kommer att samarbeta över blockgränserna på ett sätt som bara kommer att förstärka förvirringen om vilken politik det egentligen är som gäller.

Man kan inte annat än beklaga att den statsman som verkligen kan bete sig som en statsminister nu även väljer att lämna posten som partiledare för vad som, trots ett dåligt resultat, är Sveriges näst största parti och ett av de partier som behöver stärka sin position för att locka tillbaka de väljare som svikit och gått till Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt och Alliansen har gjort Sverige till en respektabel spelare i Europa och genom agerande har man stärkt Sveriges position i världen.

Det är också synd att Sverige nu förlorar Carl Bildt som utrikesminister, en av de största svenska politiska gestalterna i vår tid. En internationellt respekterad minister som gjort att Sverige internationellt sett inte längre ser ut som ett land för pajaser.

Men jag är inte bitter, det här är demokrati och nu ska minoriteten Löfven bilda en regering genom att frysa ut Sveriges tredje största parti på samma sätt som man brukar göra - i sandlådan och inom LO.