Öppna landskap - bra i teorin men de fungerar inte i praktiken

Informationssatsningen Ingenjörskarriär skriver om oljudet som förknippas med att sitta i ett kontorslandskap. Om hur det påverkar vår förmåga att prestera och hur de flesta människor inte kan hantera de störmoment som finns i ett rum fullt av oljud.

Det är kanske inte så konstigt att man i genomsnittets land Sverige tycker att det är bättre att alla presterar lika dåligt än att de anställda presterar så bra som möjligt. Kontorslandskap fungerar generellt sett sämre i miljöer där fler är introverta finns, typiskt Sverige. Dessutom är de som drabbas av kontorslandskap ofta i yrken som attraherar en större andel introverta, arbeten som är förknippade med mentalt ansträngande tankearbete.

I förlängningen innebär det här att man som företagare måste väga kostnaden av lägre lokalhyror mot att uppemot 66% av produktiviteten försvinner. Sorl som skapas av mänskligt tal pekas ut som ännu mer störande än andra typer av ljud och värst är - föga förvånande - tal som man nästan kan urskilja. När man hör delar av en konversation är hjärnan skapt för att försöka lyssna och tolka det som sägs, även om delar faller bort.

Det är ironiskt att vi förväntar oss att prestationen är bra på arbetsplatser av den här typen, samtidigt som allt fler ivrar för allt mindre skolklasser och mindre grupper i dagis och förskola. Eget arbete på enskild plats är - för de flesta - bättre än att arbeta i kontorslandskap eller i skolklasser. Men en gång i tiden (när skolan fortfarande höll måttet) så skedde en del av arbetet som "läxor" utanför skolan, något som moderna svenskar tycker är onödigt, ojämlikt och dessutom drabbar de som inte har akademiskt stöd i hemmet negativt. Fy, att någon skulle kunna få mer hjälp av sina föräldrar än någon annan.

Man kan undra vart vi vill komma med den här ojämnheten i hur vi satsar - vi satsar stora medel på de svagaste, för lite medel på det stora genomsnittet och alldeles för lite på eliten. Och sedan undrar vi varför politikerna är som de är?