Flera av de gamla partierna inom svensk politik har bytt inriktning de senaste åren. På samma sätt som man numera förväntas byta elleverantör och bank allt oftare, på samma sätt har de politiska partierna flaxat fram och tillbaka i olika åsikter.
Tydligast blir det kanske när man analyserar den senaste tidens stök och strul. Socialdemokraterna befinner sig allt närmare mitten, liksom Moderaterna numera gör. Detta leder till att det allt mer populistiska Socialdemokratiska partiet inte längre vågar samarbeta med Vänsterpartiet som numer befinner sig allt längre bort från den stora politiska klumpen i mitten. Alla vill ha precis lagom, utom partierna på ytterkanten.
Och det finns bara en ytterkant - vänster. Vänsterpartiet borde återgå till att kalla sig kommunister, nu när inte ens Sovjetunionens gamla stormän rör sig i de termerna längre. Förmodligen lever illusionen av det goda Sovjet kvar i kommunisternas ögon, där kamraterna tillsammans leder samhället mot en ljus framtid långt ifrån den övriga, kapitalistiska, världen.
Det finns små skillnader mellan blocken idag, men det är fortfarande viktiga skillnader. I grunden finns en syn på huruvida det är möjligt med ett samhälle där alla lever på bidrag och vi ändå har det bra, eller om en sysselsättningspolitik som baserar sig på att skatteintäkter och löner måste genereras av någon annan än staten är att föredra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar