Att vara osynlig är viktigare än att få arbeta

Per Gudmundson publicerar en ledare på SVD med titeln "Arbetslinjens sista suck". Med tydlighet visar han hur S med Magdalena Andersson i spetsen begraver drömmen om att alla ska få ett arbete och ersätter det med gammal hederlig socialdemokratisk "sysselsättningspolitik". Man prioriterar att få bort ungdomarna från arbetslöshetsstatistiken snarare än att se till att de får jobb.

Cornucopia uppmärksammar på samma sätt att ett av Magdalena Anderssons första uppdrag är att se till att all statistisk information som mäter sysselsättning stoppas. Liksom "för länge sedan" är det viktigare att mäta arbetslöshet i termer av hur många på marknaden som söker jobb och som faktiskt vill arbeta snarare än att mäta hur stor del av den arbetsföra populationen som verkligen är satt i arbete. Konstigt.

På en hög nivå kan man se det som olika sidor av samma mynt, men när man reflekterar över vad det är Socialdemokraterna försöker att dölja blir resultatet närmast skrämmande.  Man vill helt enkelt se till att sätta ytterligare press på att trycka in de som inte vill utbildas i meningslösa utbildningar för att de ska se sysselsatta ut snarare än att vara sysselsatta. Givetvis ligger det här helt i linje med att införa obligatorisk skolgång till 18 års ålder.

Det är dags att S förnyas och börjar inse verkligheten. Det finns en stark opinion och S tillsammans med MP är inte en realistisk regeringskoalition. Någon måste göra någonting och om inte "resten" av politikerna inser det kommer Sverigedemokraterna att stå som segrare.

Magdalena & Åsa är en stor del av den enorma utmaning vi står inför under de kommande fyra åren, om inte någon gör någonting.