Människan är lustig på det sättet, när en prognos ställs felaktigt, vilket den gör i de flesta fall, så rycker man man axlarna och fortsätter utan att sätta någon större vikt vid det hela. Men när en prognos slår in, då minns man det och blir övertygad om att alla prognoser alltid slår in.
Det senaste modeordet är valutakrig. Orakel runt om i världen börjar se att olika länders försök att stärka sina positioner och garantera återhämtning kan resultera i att man genom att använda sin valuta försöker göra landet gynnsamt för investeringar - externa eller interna beroende på vilket land det är.
Kina och USA slåss om att skapa den billigaste valutan för att främja sina egna exportfördelar, i Sverige tuggar vi på som vanligt vilket riskerar att drabba vår betydande export negativt. Valutamässigt är Sverige just nu ett av de starkaste länderna i Europa, men det beror på att vi till skillnad från andra varken har Euro eller en valuta som är låst mot Euro.
Kina har under lång tid försökt bygga en styrkeposition, det är lätt att glömma att Kina är en kommunistisk stat. Man tycks ha gett upp hoppet om en "kommunistisk revolution" och i stället anpassar Kina sig efter den globala marknaden. Man ställer sina egna krav och med den tyngd som 20% av världsbefolkningen har får man oftast som man vill. Samtidigt har både USA och Europa pumpat in stora pengar i Kina för att de ska leverera billiga varor och billig arbetskraft. Frågan är om det är bra på sikt?
För den enskilde i Sverige finns det inte mycket att göra åt saken, naturligtvis. Man kan dra nytta av en stark krona genom att resa utomlands och man bör se över vilka fondinnehav eller eventuella utländska aktier man har som noteras i andra valutor. En sjunkande dollar gentemot kronan påverkar t ex pensionsfonder som noteras i dollar negativt då fondförmögenheten mätt i svenska kronor minskar. Självklart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar