Thomas Bodström är inte min idol, vilket jag gör längre utläggningar kring i tidigare inlägg, men det innebär inte att han inte är en duktig politiker och, som jag också påpekat, en mer värdig partiledare för Socialdemokraterna än Mona Sahlin.
Bodström kommenterar beslutet på sin blog, lite naivt av honom att tro att en riksdagsplats är som ett "vanligt jobb" där man kan komma och gå mer eller mindre som man vill. Socialdemokraterna har visserligen alltid tyckt att det är en rättighet att jobba och därför har man inte en skyldighet att göra sitt jobb, men när det gäller riksdagen är arbetet viktigt, särskilt för de som röstat på ledamoterna.
Nu gick det inte så lätt att bara vara ledig, Bodström fick inte ledigheten beviljad av riksdagens gruppledare och är därmed tvungen att antingen säga upp sin riksdagsplats eller att lämna familjen i USA och återvända till Sverige. Han kan naturligtvis ta med sig familjen tillbaka till Sverige men det känns som ett sätt att straffa dem för hans egen politiska ambition.
Som sagt var, det var naivt av Bodström att försöka tänja gränserna och ignorera sitt politiska uppdrag till förmån för privat nöje. Att dessutom ställa upp i rksdagsvalet innebär att man redan har gjort ett val - man vill representera det svenska folket i riksdagen och är beredd att göra de uppoffringar som krävs. De riksdagsledamöter som har familjen på andra platser i Sverige än Stockholm tvingas lämna familjen varje arbetsvecka, varför ska då en politiker som på eget bevåg flyttar utomlands få dispens från reglerna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar