Idag, kära studenter, ska vi jämföra retoriken hos två slumpmässigt valda politiker. För att göra det enkelt har jag valt Carl Bildt och Tomas Bodström.
Retorik är ett viktigt verktyg för politiker liksom för advokater. Retoriken i sig borde alltså vara väldigt viktig för de här två personerna, eftersom de båda är offentliga personer med politisk inriktning. Den ena har dessutom valt att titulera sig advokat och den andra har betydande erfarenhet från internationella politiska uppdrag där man som bekant ofta förväntas kunna uttrycka sig retoriskt även på andra språk.
-
Carl Bildt gör i sitt senaste inlägg en snygg passning till oppositionen där han beklagar att de inte varit mer aktiva när det gäller interpellationsdebatter. För mitt otränade öga ter det sig nästan som om Bildt genom sin beklagan försöker belysa två saker - utan att egentligen säga det rakt ut.
För det första, och mest uppenbara, vill han understryka att han tycker att oppositionen inte har gjort sitt jobb och att de som röstar på oppositionen borde ifrågasätta vad deras folkvalda politiker egentligen håller på med.
Den andra poängen, som kanske bara existerar i min inbillning, är att han lyckas ge sken av att oppositionen faktiskt har så svårt att hitta brister i alliansens politik, speciellt utrikespolitiken, att de inte har något att "komma med".
Carl Bildt är en skar retoriker, en bra politiker och genom sina internationella insatser även en hedervärd svensk medborgare.
-
Tomas Bodström lider lite av att jag, och säkert fler med mig, inte tycker om honom som person. I sitt senaste inlägg försöker han smutskasta oppositionen, dock inte Carl Bildt den här gången som det vanligtvis är utan centerpartisten Sven Bergström.
På ett rättframt och banalt sätt påpekar Bodström det han vill belysa - nämligen att Bergström gjort en helomvändning och att det faktum att Centern inte kan stå fast vid ett 30 år gammalt beslut är ett bevis på att de inte kan stå fast vid sin egen ideologi.
Vid kärnkraftsomröstningen var Torbjörn Fälldin statsminister. Omröstningen var en panikslagen respons på kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 - en olycka som var relativt ofarlig jämfört med t ex Tjernobyl.
Det fanns i omröstningen tre alternativ - Ja, Nej och det som senare på lite skämtsamt sätt kallats för Kanske. Mer information finns på Wikipedia.
Det intressanta här är att inget politiskt parti hade mod och/eller kunskap nog att ställa sig bakom en fortsatt expansion av kärnkraften. För att förtydliga så menar jag med orden "inget politisk parti" att inte heller Socialdemokraterna ville ha en fortsatt expansion.
Det är lätt att vara efterklok men i nuvarande läge med stundande Peak Oil och andra katastrofer av mer eller mindre allvarlig karaktär kan kärnkraften vara den enda rimliga vägen framåt - i alla fall om vi vill bibehålla vår livsstil så som den är idag.
Jag beklagar den långa utläggningen om kärnkraften.
-
Slutsats
När det gäller de här två exemplen på retorik står Carl Bildt som klar vinnare. Dels ger han en känga åt oppositionen utan att det framstår som ett krig i sandlådan, dels lyckas han enligt min uppfattning ge ytterligare indikationer på finurligt dold retorik. Att han dessutom fokuserar inlägget på något helt annat än direkt smutskastning är väldigt elegant.
Bodström börjar å andra sidan med sin smutskastning redan i titeln på inlägget, som han dessutom skrivit på ett för det svenska språket felaktigt sätt - han inleder rubriken med liten bokstav - det blir minuspoäng på det. Titeln är "Likheten mellan den dödsdömde och centerpartiet".
-
Vad får jag för poäng för min retoriska analys?
P.S. Ifrågasätt inte slumpmässigheten - jag tog helt enkelt de två bloggar som låg längst upp i min prenumerationslista hos Google Reader. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar