torsdag 23 augusti 2012

Folkomrösningar i Sverige är bara rådgivande...

Det är svårt för folk att förstå och accptera att folkomröstningar bara är rådgivande i Sverige. Naturligtvis finns det en logik bakom - de politiker man valt till regering, riksdag, landsting och kommunfullmäktige anses ha folkets mandat och det är endast i fall där respektive församling är osäker som man behöver ta till en folkomröstning för att få en känsla för vad folket egentligen vill.
 
På sätt och vis tyder alltså redan behovet av en folkomröstning att de folkvalda inte riktigt vet vad folket vill. Det är väl i och för sig ingenting konstigt i det, de flesta politiker tycks inte ha någon som helst relevant bakgrund utanför politiken och som vanligt är det vanligast i just arbetarpartierna att det är så. Det finns exempel på motsatsen, Tomas Bodström har varit både någon form av fotbollsspelare, advokat och författare och Carl Bildt har arbetat som FN:s representant i forna Jugoslavien under 90-talet. Lite spridda jämförelser, men poängen torde vara tydlig nog.
 
De som har mest att förlora på en folkomröstning är naturligtvis de som står längst ifrån folkets vilja, alternativt de som ser sig själva bättre än allmänheten. Typexemplet i Göteborg tycks vara Miljöpartiet, som i dagens GP hävdar att "Frågan har fått fel fokus". Det här är både tragiskt och komiskt; tragiskt eftersom de röster som höjs angående en folkomröstning inte inser hur det fungerar och komiskt eftersom politikerna tvingas försvara sina gamla påhitt.
 
Som vanligt vill Svensson både äta kakan och ha den kvar, eller i det här fallet vill man både ha resultatet av intäkterna från trängselskatterna och slippa att betala för dem. I ett lite större perspektiv är det naturligtvis omöjligt, fast om man ser på det hela lite annorlunda är det kanske våra resevanor som det är fel på och inte var tullstationerna ligger?
 
De allra flesta skyller på resor till och från arbetet som främsta orsak till att de kommer att drabbas negativt av trängselskatterna, men man missar då att det finns många fördelar med att försöka arbeta i närheten av bostaden, alternativt bo i närheten av arbetet. Många reflekterar inte alls över var de arbetar och var de bor utan man bosätter sig där man trivs och byter därefter arbete när det passar. Reseavdragen gör att man blir betydligt mindre priskänslig för stigande bensinpriser än vad man borde vara, när det egentligen borde vara tvärt om.
 
Det kanske är dags att slopa reseavdragen helt och hållet och istället använda de pengarna för att förbättra infrastrukturen för de som pendlar? En nackdel för många kommuner är i så fall att man, liksom i Göteborg, inte kommer att tjäna på det eftersom man i praktiken har ett inflöde av arbetande till staden och dessa arbetare betalar skatt i andra kommuner. Det blir alltså inte de regioner där förbättringar behövs som får de ökade skatteintäkterna, utan kommunerna runt omkring.
 
I Göteborg, till exempel, bor många av de som arbetar på Hisingen och som måste passera vägtullarna för att komma över älven i själva verket i kommunerna söder om staden; Mölndal, Mölnlycke och Kungsbacka.
 
Nej, det kanske är rättvisast och bäst ändå om de som faktiskt utnyttjar vägarna för pendling också får betala kostnaderna för det?
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar