tisdag 8 juni 2010

Israel förlorar på PR-kriget

Enligt vissa källor är de bästa tidpunkterna för att göra illdåd som man vill komma undan med vid de tillfällen då folket som man vill mörka sina handlingar för är upptagna med annat. Ett typexempel är kring jul, då länder där man inte firar denna högtid (och en del som gör det) passar på att invardera och överfalla lite som de vill, i vetskap om att mediebruset kommer att vara lite tystare än vanligt. Ungefär samma sak gäller troligtvis Europa under sommaren, då tidningsredaktionerna och TV-stationerna fyll av allehanda praktikanter och tillfälliga journalister som inte riktigt hinner med att täcka allt som händer.

Varför då Israel, som borde "ha koll" på västerländsk media och hur den fungerar, nu passar på att utföra den ena konstiga handlingen efter den andra är ganska obegripligt.

Nu senast tog israelisk militär sikte på vad man hävdar är fientliga grodmän, men som Palestisk PR naturligtvis framställer som fredliga fiskare. Vilket som är sant är förmodligen inte helt enkelt att avgöra, men saken är väl klar att Israel valt en utomordentligt dålig tidpunkt för att förstärka sin negativa mediabild? Svallvågorna efter attackerna på Ship to Gaza (här enligt Mattias Gardell) måste vara en katastrof för hur Israel uppfattas utomlands, är de inte bättre på att hålla igen än så här?

Å andra sidan har Israel i modern tid visat nästan samma envishet som Frankrike ibland gör. I kampen för att vara självständiga och visa sitt mod och sitt engagemang bryter man i stort sett varenda regel och överenskommelse man någonsin kommit i kontakt med. Man visar genom sin vilja att ignorera internationella regler och lagar att man inte låter sig hunsas. Eller är det något annat man visar?

De flesta vet - intuitivt om inte annat - att en konflikt kan eskalera och våldet trappas upp hur länge som helst, om inte åtminstone en av sidorna slutar med våldsupptrappningen. Ju mer opinion man får emot sig, desto viktigare är det att försöka framstå som den fredliga parten, som försöker stå emot attackerna med icke-våld. Tänk på Indiens Ghandi. Eller på Vietnam-konflikten. I nuläget får till och med västvärldens favorithatobjekt nummer ett, Iran, positiv kritik i media (om än försiktig sådan) för sitt beslut att skicka stridsfartyg för att skydda förnödenhetstransporter in i området.

Är det inte dags att sluta fred nu?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar