Allt fler vädrar sina åsikter om svenskarnas sätt att fira att de får tillbaka pengar från Skatteverket, som om det på något sätt vore en positiv sak. Egentligen handlar det ju om att erkänna att man faktiskt inte har koll nog för att betala rätt skatt från början.
Nu ska man kanske inte dra alla över en kam, det finns säkert många som betalar lite för mycket skatt av taktiska skäl, eller andra.
Själv hade jag jämkning för några år sedan, vilket är ytterligare ett tecken på höga ränteutgifter = att man förköpt sig, men det fungerade dåligt, särskilt eftersom Skatteverket därefter själva räknade ut en jämkning som de tyckte såg bra ut, men som inte alls rimmade väl med ändrade räntor, ändrade reseavdrag etc.
Nu jämkar jag inte, priset är att jag får stå med skammen när återbäringen kommer och fundera på om det inte hade varit bättre att motionera mina surt förvärvade slantar på annat sätt istället för att låta Skatteverket lägga beslag på dem under i genomsnitt sex månader.
--
Just nu hanterar jag skatten och frånvaron av jämkning som ett kortsiktigt, bundet, sparande. Räntan på skattekontot är i alla fall lika bra som räntan på ett sparkonto hos Handelsbanken (f.n. 0% på ett vanligt sparkonto, dock får man 0,95% på ett låst "framtidskonto" med rörlig ränta). Skatteverket betalar i och för sig också 0%, men det blir några slantar för den tidiga perioden förra året...
Få människor kan ställa till det så mycket som ekonomer. Statligt anställda ekonomer kan ställa till det ännu mer, länken till räntan på Skattekontot är nästintill omöjligt rörig, om än måttligt enkel att förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar